— Det tjenar ingenting till stt vi upper
hålla oss vid det der längre; hyad en gång
är gjort, kan icke göras ogjordt. Men hvar-
för har du into kommit tillbaka till mig
— Derföre att jag heldre stannat i San-
Lucar.
— Ja, lifvet i det civiliserade samhället
har sina behag, och den dubbla roll du spe-
lar med alla dermed förknippade faror roar
dig, jag förstår nog det. Don Fernando Car-
ril är en välkommen gäst i de mexikanska
aristokraternas salonger; men hör på, min
gosse, akta dig att ej ditt äfventyrliga sinne
förleder dig till något oförsigtigt steg som kan
vålla din undergång.
— Jag har icke kommit hit för att be
om några råd.
— Det är sannt; men om du icke ber
om råd, så är det min skyldighet att gifva
dig sådana. Ehuru jag vistes i vildmarken,
förlorar jag dig icke ett ögonblick ur sigte;
jag vet af allt hvad du företar dig och är
icke okunnig om något som rör dig.
— Hvartill tjenar detta spioneri? gen-
mälde don Fernando högdraget.
— Jo, jag kan derigenom få visshet om,
huruvida jag alltid kan lita på dig.
— Nå väl, hvad har ni då nu fått höra
om mig?
— Ingenting annat än godt; men hvad
jag nu egentligen skulle vilja veta är på hvad
punkt våra gemensamma affärer för närva-
rande stå. :
— Ha icke edra spiover kunnat upply-
sa er derom?
— Nej, icke bra, men jag har reda