Kyrkoherden Lindbäcks bekännelse.
Det i går afton hitkomna numret af Werm-
lands-Posten innehåller härom följande nytt:
Vi kunna meddela våra läsare den märk-
liga nyheten, att Lindbäck ändtligen sistlidne
söndags förmiddag bekännt sig hafva förgiftat
f. d. handlanden A. Lysån, N. Pettersson i
Fårskog och Karin Persdotter i Huken samt
föradkt förgifva Daniel Andersson i samma
bemman. Lindbäck har således vidgått allt
det, hvarföre han till dato varit anklagad in-
för domstol. Bekännelsen skedde 1 närvaro af
hrr landshöfding Ekström och biskop Sund-
berg. Giftet påstår sig Lindbäck hafva be-
kommit derigenom, att han efter hand afskra-
pat den urvittrade arseniken af en förgiftad
gröt, hvilken mamsell Ågren skulle hafva ut-
satt för att förgöra råttor. De tvenne sist-
uaämnda personerna hafva blifvit förgifne ivi-
net vid anammandet af nattvarden ; Lyseån der-
emot har blifvit afdagatagen derigenom, att
Lindbäck trenne gånger efter hvarandra in-
blandat gift i söt mjölk, hvilken blitvit sär-
skildt framsatt för honom, under det den öf-
riga familjen förtärde sur mjölk. Lindbäck
har icke förnekat, att han drifvits af ren egen-
nytta att lönnmörda sin gamle vän och lär-
junge Lysån, men vidhåller ävnu att han an-
ser sig hafva gjort ett s. k. barmhertighets-
verk genom att skaffa de tvenne andra offren
ur denva hårda och mödosamma verlden, hvil-
ket Lindbäck sannolikt gör i den beräkningen
att få utseende af sinnesrubbad, för att så-
lunda få sitt straff förmildradt.
Tidningen varnar härefter för att anse
Lindbäck sinnesrubbad. Vi göra detta, säger
den, emedan vi från säker källa äro under-
rättade om, att Lindbäck är en ganska sim-
pel, gemen och slugt beräknande brottsling,
hvilken till och med då han står med ena
foten i evigheten icke bekänner mera iän
hvartill han blir alldeles nödtvungen, —
Det är ganska sannolikt — hvilket kanhän-
da genom en skicklig behandling torde till en
del komma i dagen — att Lindbäcks hela
lefnad utgör en fortsatt kedja af brott; och
att de nu genom Försynens- hämnande rätt-
visa j dagen komna ohyggliga dåd endast ut-
göra en ringa del af det hela.
Af hvad som följer i tidningen tyckes
det som om vissa intressen i orten skulle be-
möda sig att utbreda sådana åsigter om vå-
dan för presterskapets anseende af Lindbäicks
brott och bestraffning, att omtankan om detia
anseende skulle framkalla obehöriga konside-
rationer. Man må dock hoppas att domare-
makten i Wermland icke gör sig skyldig till
sådant undseende som vår svaga regering vi-
sar i afseende på polismöstaren Wallenberg i
Stockholm.
Emellertid — så slutar Wermlands-Po-
sten — synes efter nu skedda bekännelse
förlåten snart komma att öppnas till den si-
sta akten uti detta ohyggliga drama; vi kun-
na blott tillägga den önskan, att ransaknin-
gen hädanefter äfven blifver ledd med samma
stränga allvar och skicklighet som den sist
förflutna, och att sanningen till alla delar
kommer i dagen, så att den eller de brotts-
den nu så upprörda allmänna rättskänslan blir
fullkomligt försonad.
Allmärna hypofeksbanken. Ku-
ligt sednaste revisionsberättelser hade Jlan-
dets särskilda hypoteksföreningar anmält hos
banken att de önskade lån will belopp af
29,300,000 rdr, men deraf hade de icke er-
hållit mer än 49,408,000 rår.
Banken hade i går sin ordinarie årssam-
mankomst. Såsom ordförande fungerade frih.
W. F. Tersmeden. Såsom ombud voro när-
