fora — —————— ——— OO Käligt intryck, och hon kastade på honom en djupt forskande blick, men efter en stunds förlopp skakade hon på hufvudet likasom insåg hon att hon tagit miste och sade artigt: — Behagar ni ej sätta er — hon inbjöd honom med en hjertlig åtbörd att taga plats vid bordet — inom ett ögonblick skall man servera er förfriskningar och jag hoppas att den långa ridten så retat er matlust att ni ej fäster er mycket vid anrättningarnes tarflighet. Donna Manuella satte sig sjelf till bords, don Estevan tog plats till venster och don Fernando till höger om henne, tre å fyra tjenare inträdde derefter och satte sig på tecken af sin matmoder vid bordets andra ända. Måltiden var anspråkslös; den bestod af fårkött med rofvor, tasajo, höns med ris och maisrullader; se der allt. De unga männen gjorde heder åt de framsatta rätterna och åto såsom personer der de tillryggalagt tio mil till häst utan att hvila. Donna Manuela såg med förnöjelse deras strykande aptit och underlät icke att bjuda om gång på gång af hvad som fanns. När måltiden var slutad, gingo bordsgästerna in uti ett inre rum, hvars inredning var mera beqväm, och som tjenade husets invånare till sulong. Koenversationen, som under måltiden naturligtvis varit matt, lifvades småningom och antog, tack vare donna Manuelas bemödande, denna ton af ljuf förtrolighet som bannlyser hvarje tvång och fördubblar behaget af ett trefligt samspråk. Don Fernando tycktes med hemligt nöje låta sig hänföras af denna vexlande konversa.