gan till W:s bostad, och härifrån begåfvo de sig till
Storkyrkobrinken, der de funno dörven till den
förstnga, hvarifrån man har ingång till Engmans verk -
stad, redan öppnad. Sedan de undersökt terrängeu
närmast Omkring, gingo de in i förstugan, der Nan-
delstadt; under det W. stod på pust för att varsko,
med en nyckel öppnade hänglåset och fråntog jern-
bommen, hvarefter ban med dyrk eller nyckel, — W.
påstod sig ej veta hvilketdera det var — tog upp
yttre dörren. Den inre dörren var ej stängd. Under
det Nandelstadt uppeböll sig inne å verkstaden, lade
W. bommen för yttre dörren, på det ingen misstanka
skulle uppstå, i händelse någon skulle passera genom
förstugan. Efter 10 å 15 minuters förlopp knackade
Nandelstadt sakta på dörren inifrån, och W. skynda-
de nu att taga ifrån bommen, hvarefter, sedan de
skjutit till begge dörrarna, de begåfvo sig bort. De
styrde nu kosan till en sopbacke, belägen nedanför
stenhuggeriet vid Nybron, de de delade rofvet, hvil-
ket Nandelstadt nedlagt i en påse. Huru många ur
Nandelstadt åtkommit, visste ej W., men han hade
på sin lott fått några och femtio jemte åtskilliga ur-
nycklar och kedjor. Sjelf hade N. behållit de åter-
stående iäckuren, äfvensom tvenne väggur, hvilka han
vid samma tillfälle tillgripit. - Wallander gömde sina
ur önder några stenar ä nämnda plats, men hvar Nan-
delstadt gjorde af sina, sade W. sig icke veta. Efter
ungefär en månads förlopp tog W. bort dem derifrån
och förde dem hem till sig samt gömde dem under
en vedbhög i ett vindskontor. Fram i februari månad
började han släppa ut dem, ett och ett, i rörelsen,
och han uppgaf nu, att, med undantag af ungefär 12
or, brilka ban förde med sig till Norge, hade de öf-
riga blifvi pantsätta å assistansen. Sjelf hade han al-
drig verkställt belåningen utan derför anlitat andra
personer, förnämligast en vid namn Adam Fridolf
Walin, f. d. korkskärare, hvilken någon tid bott inne
hos honom. Om Nandelstadt hade W. ingenting er-
farit efter stöldens föröfvande.! Endast en gång hade
de sammanträffat, då N. sagt sig hafva gömt sin an-
del i Tyskbagarebergen. Dock trodde W., att äfven
Nandelstant pantsatt en stor del af sina ur å assi-
stansen.
Nilson, som vid häktandet befann sig i Wallan-
ders sällskap, förklarade sig vara alldeles oskyldig i
denna sak och åberopade till stöd härför att han först
i Mars månad detta år från Långholmen frigifvits ef-
ter undergången bestraffning för tredje resan stöld.
De ur, hvilka ban funnit W. innebafva, hade denne
uppgifvit sig hafva köpt här i Stockholm.
Ransakningen uppskjöts härefter till annan dag
för införskaffandet, såvidt möjhgt är, af de utaf Wal-
lander pantsatta uren; och Nilson och Wallander,
hvilken sednare, då han anhölls i Hud ksvall, inne-
bade 8 silfverur samt 4 kedjor och 4 urnycklar, åter-
fördes i häkte. (D. B.)