—————————E VR
Smått och godt från Norrköping i bref.
Den 2 maj.
Den dofva midnattstimman af första maj
hade ännu ej slagit, och dagen hunnit ned-
sjunka i sin tysta graf, förrän den skulle iilu-
streras med en af dessa improviserade illu-
minationer som blifvit så moderna och popu-
lära här på platsen på sednare tider. Kl.
half 12 tillkänuagafs genom de vanliga brand-
gignalerna? som det heter på det officiella tid-
ningsspråket, att elden var lös. Om för-
loppet härvid hänvisar jag till stadens tidning,
för att här spara utrymme för vigtigare sa-
ker. Ett boningshus brann ner, beläget nära
det så kallade Midtina, en med diverse träd-
ruckel bebygd plats, som väl förtjenade att
blifva lågornas rof, om de läte sig göra utan
uppoffringar lif och egendom, ty den ör den
skräpigaste biten i hela staden, ehuru den på
sednare tiden bsifvit något uppsnyggad. Den
gick äfven nu fri ifrån den hotande faran,
ehuru vinden gaf eldtungorna en viss rigtning
åt det hållet. Men lyckhgtvis var vinden
mycket svag. Eldsvådan tillskrifves en i den
nedbrunna gården — ty nedbrunnen är den
ända till grunden, trots af att släckningen
verkställdes med verklig bravour — boende
tapetserare, så bepättas med hemlig visshet,
som kommit hem med maj-os i hufvudet och
tagit så liten notis om elden, att han satte
eld på en hög med stoppspån. Han fick
också plikta för sitt rus, ty endast med möda
blef hen räddad ifrån lågorna, så pass illa
medfaren dock, att han måste afföras till la-
zarettet. Elden utbröt med den häftighet att
flera af de i huset inneboende räddade sig i
blotta linnet. Utom nämnde tapetserare blef
en vid släckningen biträdarde yngre mans-
person icke så obetydligt skadad i hufvudet
af en nedfallande takpanna. På tal om elde-
vådor, kan här anmärkas, att mot den för
mordbrand tilltalade bagarelärlingen Östergren