Reformmöte? med första valkretsen
öppnades å nedra börssalen i går afton af en
at kretsens riksdagsmän vid förra riksdagen,
herr L. J. Hierta med följande tal:
M Hrr! Andamälet med de sammanträden, hvar-
till Stockholms representanter vid 1862—18563 årens
riksdag ansett sig böra inbjuda hufvudstadens invånare
inom de serskilda valdistrikterna och hvaraf detta är det
första, bar genom kungörelser i tiduingarna blifvit till-
kännagifvet. Det är att bringa den vigtiga frågan om
representationsreformen till öfverläggning, och att er-
hålla et utryck af den allmänna meningen om värdet
af kongl. Maj:ts nådiga förslag vil ny riksdagsorduiug
som hvilar till slutlig behaudling hos rikets ständer vid
den 1 är instundande riksdagen, samt om vigten af dess
antagande.
J veten alla, M. Hrr, att behofvet af en föränd-
ring i dewa landets representationssätt icke härleder sig
från gårdagen. Det har, för att icke gå än längre till-
baka, stått på dagordningen lika länge som tillvaron af
värt nuvaraude statsskick. Det skulle för mycket upp-
taga tiden vid detta villfälle att till bevis för sannivgen
häraf göra ev fråmställning om de olika skiftmingarna
af representationsfrågans bebandling allt ifrån 1809 års
statshvälfning; men ett förtjenar allvid avt återkallas i
minnet: aut grundlagens stiftare, 1809 års konstitutions-
utskouti, samtidigt med förslaget till regeringsformen hög-
tidligen uttalade sin öfvertygelse att en ombildning af
representationssättet på anuan grund än den gamla stånds-
förfavtningens utgjurde en af de mest maktpåliggaude
angelägenheterna för svenska folkets framtid, och då ri-
kets änvu så äfventyrliga ställning icke medgaf dem att
omedelbart föreslå annat än den allmännaste hufvudgrun-
den för en sådan förändring, uti sitt betänkande öfver
detta ämne, efterlemnade ew testamete, hvari de lade
sina efterföljare på hjertat att utföra hvad de ej hade
medhunnit.
Au sedermera äfven sjelfva statsmakterna delat samma
ötvertygelse om reformens behöflighet bevisas såväl deraf
att smmuthga riksstånden vid flera villfällen antagit för-
slag till forändradt representationssätt att hvila till slut-
lig bebaudling vid en påföljande riksdag som att ko-
nungamakten tre särskilda gåuger tagit initiativet i
dess uttalande, först genom nedsättande af en komitå för
utarbetande af en representatiousreform, och derefter vid
två. särskilda riksdagar medelst framlåggande för Stän-
derna af nädiga propositioner om ny riksdagsordning med
representatiouen byggd på samfällda val; ty intetdera af
detta hade val statsmakterna gjort om de sjelfva eller
aationen ansett den närvarande ståvdsförfattningen kunna
till fosterlandets båtnvad emotsvara det allmännas fordringar.
Jemte dessa historiska bevis på den allmänna me-
ningen om reformens behöllighet, föreligger serskildt i
afseeude på det nu hvilande kongl. förslaget till ny riks-
dagsordning att såväl Borgare- som Bondeståndet vid
slutet af sist förflutna riksdag, efter enhälligt fattade be-
slut, hvar för sig till konungen framburo uttrycken af
sin underdåniga tacksamhet för förslagets framläggande.
la dessa sakförhållanden antyda att den instun-
dande riksdagen, med afseeude på det kongl. förslagets
slutliga behandling, blir en tidpunkt, på hvilken ingen
som är lifvad af känslan för fosterlandets väl kan tänka
med likgiltighet. Härmed måste också den önskan vara
rättfärdigad som vid slutet af riksdagen uppstod hos ett
större antal riksdagsmän, att hvarje medborgare som
intresserar sig för och förmår uppfatta vigten af denna
fråga, måtte kunna få taga kännedom af det hvilande
förslaget genom dess allmännare spridande, och derefter
så många som möjligt i serskilda orter af riket sättas i
tiltfölle att genom sammaaträdande vid möten uttala
sin mening deröfver.
Det är naturligt att de som icke vilja hafva det
hvilande förslaget antaget icke heller älska opinionsytt-
ringar för detsamma, och derföre hör man stundom an-
märkas att dessa möten icke lemna något afgörande be-
vis om det allmänna tänkesättet i lapdet, emedan de
som deltaga i mötena eller underteckoa förklaringar till
förmån för reformen, i allt fall utgöra en minoritet bland
hela vefulkningen. Afven i dessa anmärkares ögon torde
der hkväl icke vara af någon ringa betydelse, om öfver-
allt der sådana möten hållas, de allra flesta, och på mån-
ga ställen alla yttrat sig för, förslagets antagande,
men till yttermera visso och för att vara fullt oväldig
kunde det vara skäl att föreslå dem som vilja bibehålla
den nuvarande ståndsrepresentationen, att jemväl å sin
sida hålla serskilda möten och samla underskrifter, eme-
dan deraf måhända lättast kunde inses icke blott i hvad
proportion till antalet åsigterna äro fördelade på den
eva eller andra sidan, utan också hvilkendera meningen
har för sig de mest insigtsfulla, de mest erfarne och de
om det allmänna bästa mest förtjenve samhällsmedlem-
marna.
Efter hvad jag nu haft äran anföra torde det slut-
ligen tillåtas att såsom närmaste anledningen hvarföre
Stockholws riksdagsmän vid förra riksdagen ansett sig
befogade att inbjuda till detta och följande möten, samt
för alt närmare angifva det speciella syftemålet för denna
sammankomst, upplösa ett bref ifrån Centralkomiten för
representationsreformen.
Härefter uppläste herr Hierta detta
bref, hvilket innehöll en uppmaning till des-
sa att i hufvudstaden anställa möten för
frågans diskuterande och allmänna meningens
uttalande, såsom öfverallt i lanlsorten nu
sker. I öfverensstämmelse härmed hade de nu
låtit sammankalla 1:sta valdistriktets innevå-
nare och hemställde tal att mötet måtte utse
en ordförande. Herr Hierta blef sjelf med
acklamation härtill kallad.
Ordföranden utvecklade nu i korthet det
mr se NE