Raunsakningenr med grefre Cronhjetamr. Grefve Alfred Robert Cronhjelm ver i går från häktet upphemtad till rådhusrättens fjerde afdelning, för att undergå vidare ransakning angående dråpet å hans mormor, enkefru Karth. Protokollet från förra rättegångsdagen upplästes, hvareftor ett vittne handlanden Törngren, anhöll att få afgifva några upplysningar angående enskildta förbållanden inom enkefru Karths familj, hvilka förhållanden han hade reda på derigenom att aflidne enkan Karth och hennes dotter, aflidne grefvinnan Cronhjelm, varit boende i Törngrens hus trder flera års tid. Törngren berättade att grefvinnan Cronhjelm varit af ett mildt och fromt sinnelag; men att enkan Karth deremot varit behäftad med ett hårdt och våldsamt lynne, och att hon behandlat sin dotter på ett grymt, ja ofta handgripligt sätt. Som exempel på enkan Karths hårdhet berättade Törngren att då grefvinnan Cronhjelm år 1853 insjuknat i kolera hade hon icke erhållit någon läkare, oaktadt Törngren uppmanat enkan Karth att skaffa en sådan. Grefvinnans sjukdom hade då tilltagit, och en natt hade Törngren, som bodde alldeles under enkefru Karths våning, fått höra jemmerrop, hvarpå han skyndat till sundhetsbyrån efter en läkare, som dock kom försent. Enkan Karth stod då i köket och brände kaffe, lemnande sin dotter åt sitt öde, utan annat biträde än det hon kunde erhålla af några hjelpsamma menniskor, som på eget bevåg tillskyndat. Kort stund efter läkarens ankomst dog grefvinnan, utan att modren ens bekymrade sig om att vara närvarande då hon uppgaf sin sista suck. Som ett andra bevis på enkefru Karths hårdhet omnämnde Törngren att hon en gång emottagit besök af sin son, som kom sjuk och eländig från Köpenhamn och begärde att få bo hog sin mor; men han hade då blifvit afvisad. Sonen reste kort derpå till Norge, och dog der på ett sjukhus, utan att modren förrän ett par år efter dödsfallet gjorde sig underrättad om hvart sonen tagit vägen. Ytterligare omtalade Törngren att då tilltalade Cronhjelm blef fången i danska kriget och förd till fästningen Spandau, hade enkefru Karth yttrat: att det var bra, ty på fistningen skulle sonsonen möjligtvis förbättras, äfven hade hon yttrat att det hade varit bäst om han fått en kula. Sedan Törngren slutat sin berättelse uppträdde stadsfiskal Kock, som varit tillförordnad åklagare i målet, och tillkännagaf att han inte kunde förebringa någon vidare upplysning, hvarpå ransakningen förklarades slutad, och skulle handlingarne öfversändas till hofrätten, der dom kommer att afkunnas. Missnöjd mälsegare. Gelbgjutarmästaren Wiogmark, hvars yrkanden om skadeersiättning af entreprenören Frödin ogillades genom rådhusrättens fjerde afdelning den 20 april afkunnadt utslag, öfverraskade i går rättens ledamöter genom att oanmäld inträda i domsalen. -— Hvad vill ni? frågade ordföranden. — Jag anhåller hos höga rätten att jag måtte få ett ärligt utslag, der inga falska förvexlingar förekomma, — Vi kunna inte ge något annat utslag än det vi redan gifvit, förklarade ordf. — Ja, men jag är inte nöjd med det, ty jag har sett genom tidningarne att rätten uteglömt mitt angelägnaste, nemligen att jag må ego rätt till min lagbundna egendom. — Vill ni klaga så har ni ju fått anvisning till hofrätten. — Ja, gudskelof att jag redan har gått dit. — Nå då har ni ju inte här att göra. — Nej det är sannt. Adjö höga rätt! yttrade Wingmark och afträdde, sedan han först vändt sig om i dörren och med en djup bugning och ett ödmjukaste tjenare! tagit farväl af rättens ledamöter. Smått och godt från Norrköping i bref. Pan I mrnd