Raunsakningenr med grefre
Cronhjetamr. Grefve Alfred Robert Cron-
hjelm ver i går från häktet upphemtad till
rådhusrättens fjerde afdelning, för att undergå
vidare ransakning angående dråpet å hans
mormor, enkefru Karth. Protokollet från förra
rättegångsdagen upplästes, hvareftor ett vittne
handlanden Törngren, anhöll att få afgifva
några upplysningar angående enskildta för-
bållanden inom enkefru Karths familj, hvilka
förhållanden han hade reda på derigenom att
aflidne enkan Karth och hennes dotter, aflidne
grefvinnan Cronhjelm, varit boende i Törn-
grens hus trder flera års tid. Törngren be-
rättade att grefvinnan Cronhjelm varit af ett
mildt och fromt sinnelag; men att enkan Karth
deremot varit behäftad med ett hårdt och våld-
samt lynne, och att hon behandlat sin dotter
på ett grymt, ja ofta handgripligt sätt. Som
exempel på enkan Karths hårdhet berättade
Törngren att då grefvinnan Cronhjelm år 1853
insjuknat i kolera hade hon icke erhållit nå-
gon läkare, oaktadt Törngren uppmanat enkan
Karth att skaffa en sådan. Grefvinnans sjuk-
dom hade då tilltagit, och en natt hade Törn-
gren, som bodde alldeles under enkefru Karths
våning, fått höra jemmerrop, hvarpå han skyn-
dat till sundhetsbyrån efter en läkare, som
dock kom försent. Enkan Karth stod då i
köket och brände kaffe, lemnande sin dotter
åt sitt öde, utan annat biträde än det hon
kunde erhålla af några hjelpsamma menniskor,
som på eget bevåg tillskyndat. Kort stund
efter läkarens ankomst dog grefvinnan, utan
att modren ens bekymrade sig om att vara
närvarande då hon uppgaf sin sista suck.
Som ett andra bevis på enkefru Karths
hårdhet omnämnde Törngren att hon en gång
emottagit besök af sin son, som kom sjuk och
eländig från Köpenhamn och begärde att få
bo hog sin mor; men han hade då blifvit af-
visad. Sonen reste kort derpå till Norge, och
dog der på ett sjukhus, utan att modren förr-
än ett par år efter dödsfallet gjorde sig un-
derrättad om hvart sonen tagit vägen. Ytter-
ligare omtalade Törngren att då tilltalade
Cronhjelm blef fången i danska kriget och
förd till fästningen Spandau, hade enkefru
Karth yttrat: att det var bra, ty på fistnin-
gen skulle sonsonen möjligtvis förbättras,
äfven hade hon yttrat att det hade varit
bäst om han fått en kula.
Sedan Törngren slutat sin berättelse upp-
trädde stadsfiskal Kock, som varit tillförordnad
åklagare i målet, och tillkännagaf att han inte
kunde förebringa någon vidare upplysning,
hvarpå ransakningen förklarades slutad, och
skulle handlingarne öfversändas till hofrätten,
der dom kommer att afkunnas.
Missnöjd mälsegare. Gelbgjutar-
mästaren Wiogmark, hvars yrkanden om ska-
deersiättning af entreprenören Frödin ogillades
genom rådhusrättens fjerde afdelning den 20
april afkunnadt utslag, öfverraskade i går
rättens ledamöter genom att oanmäld inträda
i domsalen.
-— Hvad vill ni? frågade ordföranden.
— Jag anhåller hos höga rätten att jag
måtte få ett ärligt utslag, der inga falska för-
vexlingar förekomma,
— Vi kunna inte ge något annat utslag
än det vi redan gifvit, förklarade ordf.
— Ja, men jag är inte nöjd med det,
ty jag har sett genom tidningarne att rätten
uteglömt mitt angelägnaste, nemligen att jag
må ego rätt till min lagbundna egendom.
— Vill ni klaga så har ni ju fått anvis-
ning till hofrätten.
— Ja, gudskelof att jag redan har gått
dit.
— Nå då har ni ju inte här att göra.
— Nej det är sannt. Adjö höga rätt!
yttrade Wingmark och afträdde, sedan han
först vändt sig om i dörren och med en djup
bugning och ett ödmjukaste tjenare! tagit
farväl af rättens ledamöter.
Smått och godt från Norrköping i bref.
Pan I mrnd