or —
de tycka om att färdas som vinden, och att
de betala som riktiga hedersmän.
— Var det blott herrar?
— Två herrar som hade med sig en liten
mamsell, hvilken jag såg i värdshuset vid
Pls:an, mycket bättre än jag nu ser er. Hon
skulle respekt till sägandes; vara vacker som
en madonna, om hon icke vore så fasligt blek
om nosen.
— Och hvart begifva de sig? återtog
Vaubaron. :
— Ja, att de fara till Josselin, det är
jag säker på, ty Josselin är första hållet här-
ifrån, men hvart de sen ta vägen det vetjag
nu rakt inte. Antingen fortsätta de, stanna
de, eller vända de om, det är en sak som
blott rör dem, och ni kan väl förstå att jag
icke kan blanda mig i deras angelägenheter.
Sedan han slutat denna förklaring, hop-
pade han upp på sin springare och begaf sig
af, utan att invänta någon ny fråga. Vau-
baron återvände till sitt rum, mumlande for
sig sjelf:
— Två herrar och en ung flicka. Hvad
rör det mig? Men hvaraf kom sig Tristans
ytterliga raseri? Och hvarför känner jag mig
så egendomligt upprörd, derför att jag fått
höra, att en ung ficka farit här förbi?