dast så mycket här, att i en artikel i N. Tidn. häromdagen, med sign. S— (man gissar och på goda grunder på justitieborgmästaren) framträder bjert den hos vissa vederbörande rådande animositeten mot den folkliga förordning, som man benämner kommunallagen af 18624 — denna spik i den kommunala byråkratiens likkista. Och så hafva vi om onsdag i nästa vecka ett rigtigt Reformmöte, utlyst af hr W. M. Ekelund, representant för Norrköping vid sista riksdagen och några föregående, om jag ej missminner rig. Jag, och förmodligen många med mig, lefva i spänd väntan på hur detta möte kommer att gestalta sig under sådan ledning Inbjudaren har särskildt betecknat, att han ringt samman på uppdrag af Centralkomiteen i Stockholm. Detta gör jag nödd och tvungen sade salig Brasken eller någon annan af den tidens bromsar på statsvagnen. Men kanske dömer jag mannen orätt.