den och strött dem på marken som matta för
vandrarens fot.
Den öfverlycklige Fredrik landade en ef-
termiddag vid skeppsbrons kaj med rik ladd-
ning för sitt rederis räkning, äfvensom skän-
ker åt sin tillämnade brud. Sedan han gjort
ett besök hos redaren ilade Han till det kära
hemmet och slöt de älskade i sin famn.
Det tillämnade brölloppet blef utsatt att
firas på samma dag, som Fredrik hunnit sin
myndighetsålder.
Karin syntes till det yttre öfverlycklig,
men hon tärdes af en oförklarlig hemsk aning,
den hon sökte stöta ifrån sig.
Alla tillredelser voro i ordning, lysning
afkunnad, bröllopsgästerna församlade, presten
anländ, — han stiger fram för brudparet och
är färdig att börja ceremonien — då den gamle
mannen häftigt intränger i kretsen och spri-
der häpnad omkring sig med den underrät-
telsen att de tillämnade makarne voro verkliga
syskon. Och till bevis framlemnade han nå-
gra gulnade papper.
Bleknad och sanslös störtade Karin till
golfvet. Brudgummen föll ned på knä och
sökte väcka henne till lif med sina kyssar;
men det var förgäfves. Den fina blommans
lifstråd var afklippt. Nästan vansinnig af för-
tviflan ilade han ut från bröllopssalen, och han
ville ej återse det fordom så kära hemmet,
och inom några dagar lemnade han för alltid
den jord, som befunnits icke vara hans fäder-
nejord.
Den omnämnde gamle mannen hade i sina
yogre år ur det svallande djupet, med till-
hjelp af sin hädangångne vän Fredrik Flod-