Juni 1849, som hålles för ögonen på honom. Äfven i tredje akten följes operan nästan scen för scen; icke en gång månskenet är uteglömdt, men här belyser det dock ej Fausts och Margarethas ömma rendezyous, emedan Faust genom en mystifikation får nöja gig med att omfamna Martha i stället för Margaretha. Härigenom blifver styckets slut ett helt annat än operans, alldenstund Margaretha ej faller offer för förförelsen, utan helt borgerligt, i all tukt och ära gifter sig med Faust. Som Margaretha undgår förförelsen, har Mefistofeles ej uppfyllt kontraktet och Faust är fri. I fjerde akten, som spelas på en maskeradbal, märker Mefistofeles att hans plan misslyckats och att han ej har vidare att göra här; ballongen Samson står till hans disposition; låt gå! — och af far han, för att verka på annat håll, lemnande Faust och Margaretha att på egen hand fira sin smekmånad. (G. P.)