tog sin hatt helsade på Rodille och gick att, trots den eleganta svarta drägt han bar, slå sig ned på en krog vidle Chantre-gatan, hvarest han hvarje dag plägade tillbringa flera timmar. Lyckligtvis är det ingenting som tvingar 088 att följa honom dit. Då Rodille blifvit ensam upptog han ur sin ficka en nyckelknippa och öppnade kassakistan, som hade sin plats midt emot skrifbordet. Han framtog derur ett hopviket papper och kanske för tusende gången i sitt lif genomläste han dess innehåll. Det var baron de Virivilles testamente, som han stulit för fjorton år tillbaka. Vi lemna nu affärsbyrån vid le Musåegatan, för att snart återvända dit igen, och göra med våra läsares tillåtelse ett besök i magnetissörens lilla boning. Vi känna sedan gammalt den del afträdgården, som doktorns klienter passerade då de från porten åt boulevarden till gingo upp till boningshuset; men den vidsträckta del deraf, som låg bakom hufvudbyggnaden och sträckte sig åt les Fosses-de-Temple-gatan, vilja vi nu för första gången besöka. Fritz Horners trädgårdsmästare egnade icke synnerlig omsorg åt denna afdelning af trädgården utan allt var här förfallet och företedde en ganska egendomlig anblick. Träd och buskar voro oklippta och alla gångar igenväxta. Endast en liten smal gångstig gick längs efter trädgårdsmuren och ledde till en berså