tog sin hatt helsade på Rodille och gick att,
trots den eleganta svarta drägt han bar, slå
sig ned på en krog vidle Chantre- -gatan, hvar-
est han hvarje dag plägade tillbringa flera
timmar.
Lyckligtvis är det ingenting som tvingar
088 att följa honom dit.
Då Rodille blifvit ensam upptog han ur
sin ficka en nyckelknippa och öppnade kassa-
kistan, som hade sin plats midt emot skrif-
bordet.
Han framtog derur ett hopviket papper
och kanske för tusende gången i sitt lif ge-
nomläste han dess innehåll. Det var baron
de Virivilles testamente, som han stulit för
fjorton år tillbaka.
Vi lemna nu affärsbyrån vid le Musåe-
gatan, för att snart återvända dit igen, och
göra med våra läsares tillåtelse ett besök i
magnetissörens lilla boning.
Vi känna sedan gammalt den del afträd-
gården, som doktorns klienter passerade då
de från porten åt boulevarden till gingo upp
till boningshuset; men den vidsträckta del
deraf, som låg bakom hufvudbyggnaden och
sträckte sig åt les Fosses-de-Temple-gatan, vilja
vi nu för första gången besöka.
Fritz Horners trädgårdsmästare egnade
icke synnerlig omsorg åt denna afdelning af
trädgården utan allt var här förfallet och fö-
retedde en ganska egendomlig anblick.
Träd och buskar voro oklippta och alla
gångar igenväxta.
Endast en liten smal gångstig gick längs
efter trädgårdsmuren och ledde till en berså