Silbodals;prestgård, der han var inackorderad hos pastor Lindbäck. Hans begrafning försiggick mycket hastigt. Rykten uppkommo att han dött af gift. Slägtingarne begärde undersökning. Obduktion visade att han ljutit döden i följd af arsenikförgiftning. Pastorn och hans husfolk, hörda häröfver, berättade att Lysån förkylt sig under en resa. Pastorn sade att han erbjudit sig skicka efter läkare, men att den sjuke afböjt det. Läkare hade först ditkommit när, han var nära döden och då ej funnit något att vidgöra. Ett par drängar berättade att de bevittnat en skuldsedel å 10,000 rdr, som den aflidne i sistl. aug. utfärdat till pastorn. Hanaltlarbetet vid Medens forssar i Luleå ef fortgår med stegrad fart. Allt flera och fleru krafter sättas i rörelse för det stora företagets verkställande. Mordet i Hessteholm. Som våra läsare säkert påminna sig, uppväckte mordet å mamsell Lund i Hessleholm en allmän förfäran i orten; i följd af den ovanliga djerfhet och grymhet, hvarmed detsamma utfördes. Det egde rum tidigt på aftonen, medan ännu folk var i rörelse; huset, i hvilket det föröfvades, var beläget midtemot jernvägsstationen och på alla sidor omgifvet af andra byggnader; den mördade hade af sin baneman blifvit förfärligt illa tilltygad, och det såg nästan ut som om detta brott, liksom så många dylika, skulle hemfalla åt glömska, utan att gerningsmannen kunde upptäckas och blifva befordrad til välförtjent straff. En i detta afseende helt och hållet oskyldig person, f. d. artilleristen Morin, ansågs vara den skyldige,: -på igrund af flera, mycket graverande omständigheter, och han har säkert utstått svåra qval i anledning af den förfärliga misst tanke, som hvilade på honom, ehuru det måste erkännas att ransakningsdomaren, häradshöfding Hultquist, ledde undersökningen så humant som möjligt, sannolikt öfvertygad om den tilltalades oskuld. ) Vi ha förnt omnämt att den sannskyldige mördaren blifvit upptäckt och skola nu, efter den af honom aflagda bekännelsen, tillägga några detaljer, utgörande en Ytterligare belysning af den hemska tilldragelsen. Efter att ha tillräckligt)ilokaliserat sig på platsen och erhållit kännedom om att en god fångst var att påräkna hos nipperhandlerskan : mamsell Lund, beslöt f. lifstidsfången Borg — såsom vi förut nämt mamsell Lunds baneman — att vid första lägliga tillfälle begå rån ishennes hemvist och dervid tillgripa sådana medel, som kunde tillåta honom att ostörd utföra sin illbragd och för framtiden förebygga densammas upptäckande. Han begaf sig derföre flera gånger till den mördades bostad, i akt och mening att utföra sin föresats, men måste återvända till sitt gömställe med oförrättadt ärende, emedan ett gynnsamt tillfälle först erbjöd sig den afton mordet utfördes. Vid inträdandet i det rum, mamsell Lund begagnade till försäljningslokal, anträffade han henne ensam hemma och begärde få köpa snus. Mamsellen svarade härpå med att framtaga något snus och vänligt bedja honom taga sig en pris. Straxt derpå hukade hon sig ned för att ur en fjerding upptaga mera snus, dervid Borg, med all den styrka han förmådde, tilldelad6 henne ett våldsamt slag i bakre delen af hufvudet med en spetsig större sten. Mamsell Lund blef dock icke sanslös af det bedöfvande slaget, utan reste sig, utropande med en af ängslan och smärta bäfvande röst: ack, herre Jesus! — och sökte för ett ögonblick värja sig, men öfvermannades af mördaren, som grep henne om strupen och tilldelade henne flera mördande hugg så att hon slutligen nedsjönk död i sitt blod. Sedan Borg öfvertygat sig om att hans olyckliga offer var sanslöst, gaf han sig god tid till plundringens utförande, tog ringarne af likets fingrar, lösslet öronringarne och fann efter något letande de penningar, mamsell Lund följande dagen ämnat afsända till Malmö, utgörande tillsamman 60 rdr i sedlar och några rdr i silfveroch kopparmynt. Om Borgs häktning har förut nämts, att det skedde i Kristianstad, äfvensom att den qvinna, hos hvilken han haft tillhåll under vistelsen i Hessleholm, blifvit införpassad till cellfängelset derstädes. Att Borg genast vid första ransakningstillfället inför häracsrätten bekände sitt brott, är tvifvelsutan att tillskrifva det välberäknade sätt på hvilket den föregående undersökningen blifvit ledd. Vid de preliminära förhören lärer nemligen landssekreteraren Olsson, enligt hvad man berättat oss, alldeles icke uttalat några misstankar angå