Silbodals;prestgård, der han var inackorderad
hos pastor Lindbäck. Hans begrafning försig-
gick mycket hastigt. Rykten uppkommo att
han dött af gift. Slägtingarne begärde under-
sökning. Obduktion visade att han ljutit dö-
den i följd af arsenikförgiftning. Pastorn och
hans husfolk, hörda häröfver, berättade att
Lysån förkylt sig under en resa. Pastorn
sade att han erbjudit sig skicka efter läkare,
men att den sjuke afböjt det. Läkare hade
först ditkommit när, han var nära döden och
då ej funnit något att vidgöra. Ett par drän-
gar berättade att de bevittnat en skuldsedel å
10,000 rdr, som den aflidne i sistl. aug. ut-
färdat till pastorn.
Hanaltlarbetet vid Medens fors-
sar i Luleå ef fortgår med stegrad fart.
Allt flera och fleru krafter sättas i rörelse för
det stora företagets verkställande.
Mordet i Hessteholm. Som våra
läsare säkert påminna sig, uppväckte mordet å
mamsell Lund i Hessleholm en allmän för-
färan i orten; i följd af den ovanliga djerfhet
och grymhet, hvarmed detsamma utfördes.
Det egde rum tidigt på aftonen, medan
ännu folk var i rörelse; huset, i hvilket det
föröfvades, var beläget midtemot jernvägssta-
tionen och på alla sidor omgifvet af andra
byggnader; den mördade hade af sin baneman
blifvit förfärligt illa tilltygad, och det såg
nästan ut som om detta brott, liksom så
många dylika, skulle hemfalla åt glömska,
utan att gerningsmannen kunde upptäckas och
blifva befordrad til välförtjent straff. En i
detta afseende helt och hållet oskyldig person,
f. d. artilleristen Morin, ansågs vara den skyl-
dige,: -på igrund af flera, mycket graverande
omständigheter, och han har säkert utstått
svåra qval i anledning af den förfärliga misst
tanke, som hvilade på honom, ehuru det må-
ste erkännas att ransakningsdomaren, härads-
höfding Hultquist, ledde undersökningen så
humant som möjligt, sannolikt öfvertygad om
den tilltalades oskuld. )
Vi ha förnt omnämt att den sannskyl-
dige mördaren blifvit upptäckt och skola nu,
efter den af honom aflagda bekännelsen, til-
lägga några detaljer, utgörande en Ytterligare
belysning af den hemska tilldragelsen.
Efter att ha tillräckligt)ilokaliserat sig
på platsen och erhållit kännedom om att en
god fångst var att påräkna hos nipperhand-
lerskan : mamsell Lund, beslöt f. lifstidsfången
Borg — såsom vi förut nämt mamsell Lunds
baneman — att vid första lägliga tillfälle be-
gå rån ishennes hemvist och dervid tillgripa
sådana medel, som kunde tillåta honom att
ostörd utföra sin illbragd och för framtiden
förebygga densammas upptäckande. Han be-
gaf sig derföre flera gånger till den mördades
bostad, i akt och mening att utföra sin före-
sats, men måste återvända till sitt gömställe
med oförrättadt ärende, emedan ett gynnsamt
tillfälle först erbjöd sig den afton mordet ut-
fördes. Vid inträdandet i det rum, mamsell
Lund begagnade till försäljningslokal, anträf-
fade han henne ensam hemma och begärde få
köpa snus. Mamsellen svarade härpå med att
framtaga något snus och vänligt bedja honom
taga sig en pris. Straxt derpå hukade hon
sig ned för att ur en fjerding upptaga mera
snus, dervid Borg, med all den styrka han
förmådde, tilldelad6 henne ett våldsamt slag
i bakre delen af hufvudet med en spetsig
större sten. Mamsell Lund blef dock icke
sanslös af det bedöfvande slaget, utan reste
sig, utropande med en af ängslan och smärta
bäfvande röst: ack, herre Jesus! — och
sökte för ett ögonblick värja sig, men öfver-
mannades af mördaren, som grep henne om
strupen och tilldelade henne flera mördande
hugg så att hon slutligen nedsjönk död i sitt
blod. Sedan Borg öfvertygat sig om att hans
olyckliga offer var sanslöst, gaf han sig god
tid till plundringens utförande, tog ringarne
af likets fingrar, lösslet öronringarne och fann
efter något letande de penningar, mamsell
Lund följande dagen ämnat afsända till Malmö,
utgörande tillsamman 60 rdr i sedlar och nå-
gra rdr i silfver- och kopparmynt.
Om Borgs häktning har förut nämts, att
det skedde i Kristianstad, äfvensom att den
qvinna, hos hvilken han haft tillhåll under
vistelsen i Hessleholm, blifvit införpassad till
cellfängelset derstädes. Att Borg genast vid
första ransakningstillfället inför häracsrätten
bekände sitt brott, är tvifvelsutan att tillskrifva
det välberäknade sätt på hvilket den föregå-
ende undersökningen blifvit ledd. Vid de pre-
liminära förhören lärer nemligen landssekrete-
raren Olsson, enligt hvad man berättat oss,
alldeles icke uttalat några misstankar angå-