Utdrag ur ett bref från en svensk i HKHulifornien. I hela Kalifornien, Oregon och Washington-territorierna har varit ett ganska svårt år och många personer omkring S:ta Barbara ha dött hungersdöden. Regn har ej fallit på öfver ett år, och kreaturen hafva funnits döda itusental på de förtorkade slätterna. Guldminorna i Karibo, Idaho och Oregon hafva slagit fel och många tusen personer, som blifvit narrade att begifva sig till dessa trakter genom ångbåtskompaniernas och spekulerande köpmäns diktade berättelser och lögnaktiga historier, offentliggjorda i alnslånga tidningsannonser, äro nu icke i stånd att komma tillbaka. Guldgräfvaren liknar fullkomligt hasardspelaren. Om 5 af hundrade göra lycka, så förtjena de 95 med nöd sitt uppehälle. Jag har under mina många färder och under min långa vistelse i dessa trakter samtalat med en mängd personer som varit här sedan 1849 och 50 och alltjemt uppehållits af det hopp, som gäckat dem, som de flesta: lyckan skall väl någon gång vända sig; och de äro ännu fattiga som kyrkråttor. I samma hus, som jag nu bebor, bor äfven W:m W—n, min lekkamrat från Mönsterås. Han har varit här sedan 1853, men ännu icke funnit lyckan. Han har hela tiden varit i guldminorna och återvänder dit om några dagar. Sammaledes ingen lycka för Gustaf B—g, också från M-—ås. Hans öde gick mig mycket till sinnes, då jag häromdagen erfor att han, som tjenstgjorde å en sko