Utdrag ur ett bref från en
svensk i HKHulifornien. I hela Kali-
fornien, Oregon och Washington-territorierna
har varit ett ganska svårt år och många per-
soner omkring S:ta Barbara ha dött hungers-
döden. Regn har ej fallit på öfver ett år,
och kreaturen hafva funnits döda itusental på
de förtorkade slätterna. Guldminorna i Karibo,
Idaho och Oregon hafva slagit fel och många
tusen personer, som blifvit narrade att begifva
sig till dessa trakter genom ångbåtskompani-
ernas och spekulerande köpmäns diktade be-
rättelser och lögnaktiga historier, offentlig-
gjorda i alnslånga tidningsannonser, äro nu
icke i stånd att komma tillbaka. Guldgräf-
varen liknar fullkomligt hasardspelaren. Om
5 af hundrade göra lycka, så förtjena de 95
med nöd sitt uppehälle. Jag har under mina
många färder och under min långa vistelse i
dessa trakter samtalat med en mängd perso-
ner som varit här sedan 1849 och 50 och
alltjemt uppehållits af det hopp, som gäckat
dem, som de flesta: lyckan skall väl någon
gång vända sig; och de äro ännu fattiga som
kyrkråttor.
I samma hus, som jag nu bebor, bor äf-
ven W:m W—n, min lekkamrat från Mön-
sterås. Han har varit här sedan 1853, men
ännu icke funnit lyckan. Han har hela tiden
varit i guldminorna och återvänder dit om
några dagar. Sammaledes ingen lycka för
Gustaf B—g, också från M-—ås. Hans öde
gick mig mycket till sinnes, då jag häromda-
gen erfor att han, som tjenstgjorde å en sko-