Några af hindren för fjolksko-
lans fortkomst. Folkskoleinspektören i
Blekinge ger följande bedröfliga skildring af
allmänna tillståndet 1861—1863:
Det kan endast undantagsvis sägas, att
skolan saknar förtroende, betraktad såsom in-
stitution; deremot finnas många ställen der
lärarne både med och utan skäl sakna ett
sådant. De antydda undantagsfallen äro
en följd af den råhet och okunnighet, som
ännu inom några skoldistrikt bibehållit sig,
och mot hvilken presterskapet stundom icke
uppträdt på ett sådant sätt, som det kunnat
och förmått. Sålunda har det på några stäl-
len rent af fått bero af föräldrarne, om de
velat tillstädja, att undervisning lemnats i skrif-
ning och räkning. Fromleriet har äfven på
ett och annat ställe oanmärkt fått föreskrifva
att barnen endast fingo undervisas i bibelläs-
ning och kateches. Till och med bibliska hi-
storien har betraktats som ett öfverflödigt och
skadligt undervisningsämne, och föräldrarnes
uppfattning häraf har vunnit en ytterligare
stadga, då det vid confirmandundervisningen
icke ifrågasatts någon kunskap häruti.
Det misstroende, som visat sig mot lä-
rarne, är oftast obefogadt. Föräldrarne, som
gemenligen sjelfva aldrig erhållit undervisning
i någon annan lärobok än katechesen, efter
att helt knapphändigt hafva blifvit undervisade
I stafning och innanläsning, jemföra den tid,
som dertill åtgått, med den, som deras barn
nu tillbringa i folkskolan; och då dessa, upp-
tagna af flera undervisningsämnen, och der-
bland särskildt skrifning och räkning, ej på
lika kort tid som föräldrarne medhinna kate-
chesen, så betraktas detta ofta som ett bevis
mot lärarens skicklighet att undervisa. I stäl-
let för att understödja lärarens bemödanden
genom att i sjelfva hemmen förhöra barnen i
deras hemlexor, tillhålla dem till flit och ord-
ning m. m., så uttala föräldrarne stundom helt
öppet klander emot läraren, upptaga barnen
med hvarjehanda sysslor, tillstädja dem att
försumma skolan när helst de behaga, och
tillintetgöra derigenom nära nog alla frukter af
n undervisning, mot hvilka de uttala sitt
klander, utan att hafva gjort sig reda för det-
ammas befogenhet.