Några af hindren för fjolkskolans fortkomst. Folkskoleinspektören i Blekinge ger följande bedröfliga skildring af allmänna tillståndet 1861—1863: Det kan endast undantagsvis sägas, att skolan saknar förtroende, betraktad såsom institution; deremot finnas många ställen der lärarne både med och utan skäl sakna ett sådant. De antydda undantagsfallen äro en följd af den råhet och okunnighet, som ännu inom några skoldistrikt bibehållit sig, och mot hvilken presterskapet stundom icke uppträdt på ett sådant sätt, som det kunnat och förmått. Sålunda har det på några ställen rent af fått bero af föräldrarne, om de velat tillstädja, att undervisning lemnats i skrifning och räkning. Fromleriet har äfven på ett och annat ställe oanmärkt fått föreskrifva att barnen endast fingo undervisas i bibelläsning och kateches. Till och med bibliska historien har betraktats som ett öfverflödigt och skadligt undervisningsämne, och föräldrarnes uppfattning häraf har vunnit en ytterligare stadga, då det vid confirmandundervisningen icke ifrågasatts någon kunskap häruti. Det misstroende, som visat sig mot lärarne, är oftast obefogadt. Föräldrarne, som gemenligen sjelfva aldrig erhållit undervisning i någon annan lärobok än katechesen, efter att helt knapphändigt hafva blifvit undervisade I stafning och innanläsning, jemföra den tid, som dertill åtgått, med den, som deras barn nu tillbringa i folkskolan; och då dessa, upptagna af flera undervisningsämnen, och derbland särskildt skrifning och räkning, ej på lika kort tid som föräldrarne medhinna katechesen, så betraktas detta ofta som ett bevis mot lärarens skicklighet att undervisa. I stället för att understödja lärarens bemödanden genom att i sjelfva hemmen förhöra barnen i deras hemlexor, tillhålla dem till flit och ordning m. m., så uttala föräldrarne stundom helt öppet klander emot läraren, upptaga barnen med hvarjehanda sysslor, tillstädja dem att försumma skolan när helst de behaga, och tillintetgöra derigenom nära nog alla frukter af n undervisning, mot hvilka de uttala sitt klander, utan att hafva gjort sig reda för detammas befogenhet.