; e o a v Rättegångsoch Polisnyheter. Utslag. Vid rådhusrättens tredje afdelning afkunnades i går utslag i målet mellan arbetskarlen Johan Petter Wetterstens hustru och tegelslagaren Fredrik Johan Eriksson, den Bednare tilltalad att i hustru Wetterstens bostad hafva öfverfallit och slagit henne, så att hon deraf erhållit flera blodviten och andra skador. Eriksson som alltjemt förnekat angifvelsen hade genom vittnen blifvit öfverbevist att hafva föröfvat våldet, hvarför ock rådhusrätten pröfvade rättvist dömma honom till 50 riksdaler böter, och att ersätta hustru Wettersten med skäligen ansedda 15 rdr. Hustru Wettersten, som oqvädat Eriksson, dömdes till 10 riksdaler böter. Fräck ffjuf. Häktade gvinspersonen Maria Christina Mathilda Törnblom var i går upphemtad till rådhusrättens tredje afdelning för att undergå ransakning angående en stöld af tre stycken kjortlar, som blifvit stulna från en tjenstflicka Henriette Törnqvist boende i huset n:o 18 norra Tullportsgatan. Törnblom, som var tilltalad för stölden, nekade fräckt, ehuru ett vitae förra rättegångsdagen intygat att hon sett Törnblom utkomma från husct med de stulna sakerna, hvarför vittnet ock eftersatt Törnblom, som sprungit undan men till slut blifvit gripen af arbetskarlen Källström. Tre vittnen voro till i går uppkallade, nemligen arbetskarlen Källström, hushållerskan Engström och enkan Maria Bodin. — Har du något jäf mot vittnena? frågade ordföranden. — Ja, Källström får inte vittna, ty han ljuger allt hvad han säger, och dessutom är han så beryktad — svarade Törnblom. En tillstädesvarande konstapel upplyste om att Källström var välfrejdad. — Har Källström reda på sin kristendom? — frågade ordföranden. — Åhja, någorlunda — svarade Källström. : Vittnena fingo nu gå eden, hvarpå Källström fick börja sin beriättelse, och intygade Källström att han sett Törnblom springande på gatan eftersatt af en gvinna, som tillropat honom att ta fast tjufyen, hvilket han ock gjort. Törnblom Hade då medgifvit att hon stulit kjortlarna, hvilka hon då redan kastat från sig. — Han ljuger allt hvad han säger — förklarade Törnblom. — Ja, det är bara Törnblom som talar sanning — invände ordföranden. Hushållerskan Engström upplyste nu att hon från sitt fönster åsett händelsen och tog på sin ed att Törnblom vore samma qvinna som kastat de stulna sakerna från sig då hon blifvit eftersatt. — Hon ljuger väl hon också? — frågade ordföranden. —Ja, det gör hon -— svarade Törnblom — Du är verkligen bland de fräckaste menniskor jag sett, men den tid kommer väl, då du liksom alla andra får ångra dina synder — återtog ordföranden. Ett tredje vittne, enkan Bodin, fick nu framträda och omtalade ungefär detsamma som de föregående. i — Hör du nu elaka Törnblom att du är fast. Har du betänkt att lagen stadgar hårdare straff för den som fräckt nekar än för den som ångerfullt bekänner sitt brott? — yttrade ordförunden.