erkänner nemligen, att på den tiden då han ej var i stånd att låna sin vän Paul Meurice pengar, så lånade han honom sitt namn; att Les Deux Dianes, som gjorde så mycken lycka då deo under Dumas namn gick öfver tiljan, var belt och hållet Paul Meurices verk, och att Dumas ej ens läste genom manuskriptet som Meurice sände till honom. Hvad som mest grämer Dumas är att han totalt glömde bort saken under sin fem års långa frånvaro från Frankrike, så att hr Levy (Dumas förläggare) kom att införa Les Deux Dianes bland hans samlade arbeten. Dumas slutar sitt bref med en komplimang till Meurice för hans utsökta fiukänsla att icke klaga öfver denna litterära stöld, och uttalar sitt hopp att Meurice alltid måtte motsvara hvad som brefskrifvaren af hjertat säger om honom: Esprit poetique et coeur loyal je taime. Em rr fre SR RAR R 0 RR