VD SP OJ VA VI CM ALU ILUMIL: IURT och utgifver sig heller icke derför, och den vid Slesvig amputerade preussaren kan han ännu mindre vara, då han blott är ett par och tjugo år och således näppeligen knnnat vara vapenför år 1848. Han lärer deremot vara en ungrare, som vid 15 å 16 års ålder blef instucken i ett österrikiskt husarregemente och 1859 mistade benet vid Solferino. Här finnes således icke någon mystifikation. Vi må nemligen komma ihåg, att namnet Donato ej mera är ett individnamn, utan ett slägtnamn, som betyder detsamma som: en dansare på ett ben. Likasålitet som någon af ryska czarerna har tänkt på att utgifva sig för den veritable Czesar, af hvars namn man lånt deras och andra kejsares titel, lika litet pretenderar den magyariske Donato att vara identisk med den kataloniske; namnet Donato har han icke fått i dopet, men titeln Donato har han fått genom att först låta taga utaf sig det ena benet och sedan lära sig dansa på det andra. Enhvar, som vill göra sammaledes, kan när som helst blifva Donato: konkurrensen är fri! Hvad hans dans beträffar, så är den verkligen öfverraskande, i det den visar huru otroligt mycket det i den ädla danskonsten — der ett par ben hittills varit ansedt som hufvudvilkoret för en succes — kan uträttas med hälften af den vanliga apparaten. Iisynnerhet måtte det för invalider vara ytterst uppmuntrande att se honom marschera, polkera, piruettera och manövrera i en stor bataljscen på det enda benet utan att ett ögonblick förlora balansen eller göra publiken ängslig genom någon osäker rörelse. För vår egen del tillstå vi gerna, att dans på två ben tilltalar oss på ett behagligare sätt, men vi medgifva lika gerna, att den är långf mera ordinär, och att efter de nyare principerna, som föredraga musik utan melodi, måleri utan färger och poesi utan ord, är onekligen dans alldeles utan ben konstens ideal, och här är ju detta ideal allaredan till hälften uppnådt. En rörande scen tilldrog sig nyligen i Berlin, då konungen af Preussen besökte lazarettet derstädes. Konungen såg nemligen en man, hvilken hade förlorat armar och ben och frågade honom, om han önskade något. Den stympade svarade: Ers majestät; låt skjuta mig! Djupt rörd sade konungen, att han icke kunde bifalla en så okristlig begäran. Den olycklige utbröt nu i förbannelser emot läkaren som botat honom. Konungen vände sig om och gret. I invalidhotellet i Berlin befinner sig för närvarande en preussisk infanterist, som vid Dybböl blef så sönderskjuten att endast näsan är qvar. Denna näsa blir enligt Kabinettsorder på statens bekostnad underhäållen med tillräckligt snus. En verksam engelsk adelsman. Den nyss aflidne hertigen af Northumberland var icke blott en af Englands största egendomsegare — hans besittningar utgjorde en areal af 162,800 acres eller omkring 2 qvadratmil — utan han gaf också genom drift, oegennytta och hjelpsamhet ett lysande exempel för sina likar. Han använde under sin besittningstid omkring 700,000 rdr på vägoch broarbeten, 5,500,000 rdr på byggnadsföretag, icke mindre än 1000 arrendatorsoch arbetarbostäder mnybyggdes eller reparerades väsendtligen, och omkring 24,000 tunland blefvo fullständigt dränerade. Dessutom företog han stora och smakfulla förbättringar på familjegodset Alnoick-Castle, som kostat omkring 4,500,000 rdr, och ett annat företag som han med stor ifver fullföljde till sin död, nemligen utvidgandet och restaurationer af kyrkor, kostade honom bortåt 2 millioner rdr. — Men äfven i andra riktovingar bar hans verksamhet frukter. Han byggde för egen räkning med en kostnad af 126,000 rdr ett sjömanshem, upprättade räddningsstationer på åtskilliga farliga kuststräckor och försåg dem med räddningsbåtar, skänkte betydliga summor till skolor och uppfostringslokaler, och var med ett ord redo öfverallt der han med råd och dåd kunde befrämja nyttiga företag. Hans död har derför också utbredt allmän sorg bland alla samhällsklasser i det grefskap, der han bodde, och åt hvilket han helgat ett långt lifs kraftfulla verksamhet. Hvem var qvickast? En ung sprätt färdades nyligen landsvägen fram på en 8. k. rapphöna. Då han fann tiden något lång