Vv OR OO RR RA MIR AVES BRAST MM OPM AR
gifva da capo, hvarefter hon helsades med de
mest enthusiastiska applaudissementer af hela
salongen.
I afseende på mill Nilssons utseende för-
klarar samme korrespondent, att Nattens droit-
ning är en mycket vacker drottning, isynner-
het då hon bär mille Nilssons drag.
Tidniougen Le Petit Journal (som i för-
bigående sagdt nu sprides i 195,000 exemplar)
yttrar sig om Christina Nilssons uppträdande
på följande sätt:
Nattens drottnings aria är skrifven öfver
den menskliga röstens register och kan i våra
dagar blott tolkas af m:ll Nilsson, hvilken i
går vann segerpalmen . . . eller af Carlotta
Patti. — — -— M:lle Nilsson är ett under-
verk i vokalt hänseende. Hennes förbannelse-
aria begärdes dacapo, och detta skall nog in-
träffa hvarje afton. Man måste verkligen, i
sia rolls anda, vara förtrollningens drottning
för att sålunda i de höga tonerna öfverträffa
de ryktbaraste och mest öfvade röster.
Till Hongl. biblioteket har hof-
målaren G. W. Palm öfverlemnat, som gåfva,
en samling af svenska konstnärers och litte-
ratörers originalbref till ett antal af 184,
hvaribland de flesta från den berömde målaren
prof. J. G. Sandberg, gifvarens aflidne svär-
fader.
Joh. Holms konkurs. De ansvars-
påståenden, som en bland fordringsegarne i
stadsmäklaren J. Holms konkurs blifvit hos
Stockholms rådhusrätt väckta emot gäldenären,
återkallades sistl. lördags middag.
Postgången. Telegram till Stockholms
postkontor. Helsingborg den 7 mars, kl. 2,35
e. m. Söndag, måndag ingen kommunikation
med Danmark. Nu på förmiddagen emottagit
Köpenhamnsposterna för den 4 med 6, samt
Hamburgerposterna för 1 med 3, som afgå med
diligensen till södra stambanan.
Gårdagens snälltåg medförde ingen ut-
ländsk post.
PE Musikdirektören Anton Sehnil-
zingers jordfästning förrättades i går för-
middag i katolska kyrkan af pastor Bernhard,
i närvaro af många vänner till den hiädan-
gångne. Enkedrottningen har bestridt kostna-
den för begrafningen. — Liket utfördes till
katolska kyrkogården.
Q. U. Torselow, vår utmärkte skå-
despelare, som sedan före jul legat sjuk i
Stockholm, är nu lyckligen återstäld till hel-
san och skulle som i dag på jernbanan åter-
vända till sitt landtliga ålderdomshem Ulle-
berg i Södermanland.
Mjötnarfr öken presenterades första
gången i går afton å Dramatiska teatern inför
en skådelysten och talrik publik, som snart ett
år gått och väntat att få göra hennes bekant-
skap. Huru gerna skulle vi icke här vilja
tillämpa ordspråket: den väntar aldrig för länge
som väntar på något godt; men det blir oss
hardt när omöjligt.
Erkännande herr Jolins stora talang som
dramatisk skriftställare, beklaga vi blott att
han till behandling valt ett ämne som mera
lämpar sig att roa och undervisa de små bar-
nen i hemmet än de stora barnen som sam-
las i en teatersalong. En fattig mjölnares
dotter och dottern till en rik baron åka som
barn tillsammans i en korgvagn, dragen af
en vårdslös amma. Amman ställer vagnen
ifrån sig på en kulle invid en å, vagnen tar
fart af barnens rörelser och rullar ned i ån.
der den ena fickan drunknar och den andra
räddas af mjölnaren, som störtat sig i vattnet.
Baronessan åser från sitt fönster händelsen
och svimmar naturligtvis; men när hon åter-
kommer till sans. har hon sitt barn lifslefvande
hos sig. Dock, allt är blott ett bedrägeri; det
är mjölnarens dotter, som slumpen gjort så
lik baronessans att ingen kan skilja dem åt,
och mjölnaren har med ed förbundit sig att
icke upptäcka rätta förhållandet för att icke
döda den stackars baronen och baronessan. Så
blir mjölnarens dotter uppfostrad som barons
dotter och njuter lifvets alla fördelar, tills mjöl-
naren aderton år sednare kommer och sans facon
tar sitt barn tillbaka. Baron har också haften
son, som vid ett skeppsbrott gått förlorad;
men ödet eller rättare sagdt författaren ställer
så till att gossen blir räddad af en fiskare,
som gör pilten till en rask och burtig sjöman.
Den fina fröken räddas i första akten af sjö-
mannen från en ilsken tjur, och när fröken
sedan blir en simpel mjölnarflicka så tar sjö-
mannen tjenst som mjölnardräng, och hvad är
då naturligare än att de börja älska hvar-
andra? Grefven upptäcker att den simple
sjögasten är hans son, barnen förenas och
pjesen är slut. Detta ämne, blandadt med
tal om bildning och börd, aristokrati och jemn-
likhet etc. etc., utgöra stoffet och grunden till
hr Jolins nya stycke. Pcener af gripande ef-
fekt omvexla med länoca och tröttande regan-