gifva försöket att ta kameralexamen, och huru han fann att samma omständigheter äfven lågo honom emot, då han än en gång blef militär och skulle härstädes passera graderna. I fjol utgick han i danska kriget och fick tjenst som sergeant vid ett infanteriregemente samt blef tillfångatagen vid Dyppel och förd till Spandau. Han var på väg att bege sig till Amerika, men afstod derifrån derföre att han hört att den Tefftska expeditionen, som han skulle medfölja från Hamburg, var illa anskrifyven. cEfter hemkomsten hade han varit helt och hållet sysslolös, och bott hos mormodren, för hvars förebråelser och skymfliga behandling han med anledning deraf ofta varit utsatt, synnerligast då han understundom varit borta om nätterna. Bland annat hade mormodren stundom fällt yttranden sådana som dessa: Det vore bäst du sköte dig en kula för pannan ; det vore så godt jag finge dragga cfter dig o. s. v. Han ansåg dessa yttranden egentligen ha hos honom alstrat tanken på sjelfmord, hvilken dock först framträdt bestämdare hog honom, då han i lördags vid middagstiden befunnit sig öfverlastad och derunder kommit att tinka på sin usla belägenhet. Från: sina supbröder begaf han sig direkte till en jernbod och köpte en pistol samt till Linds bod och köpte krut och hagel. Från fullföljandet af sjelfmordsafsigten afhölls han dock i Stadsgården, der det skulle utföras, genom ett stadsbud, som passerat stället, och med hvilken han kom i slanger, och i hvars sällskap han intog ytterligare förpläguing. Det led nu mot skymningen, och han befann sig, efter hvad hans berättelse ger vid handen, nu i sådan sinnesförfattning, att han icke vet om han begifvit sig hem i ommibus eller med ångbåten öfver till Röda Bodarne. Hemkommen sätter han sig i köket, dit mormodren utkommer och börjar öfverhopa honom med före bråelser. Han tar då sin tillflykt in i sängkammaren, sättande sig på en stol, men förföljes äfven dit af enkan Karth, som, sättande sig på sängkanten, fortfarande öfverhopar honom med bannor och slutligen yttrar: Du slutar väl med att komma på Långholmen. Det är väl så godt jag kommer dit genast då, genmäler Cronhjelm och drar i detsamma upp den laddade pistolen ur fickan oeh aflossar den mot ansigtet på gumman, som nedfaller utan att gifva ett ljud ifrån sig. Cronhjelm bedyrade att någon önskan om gummans död, eller tanke att taga henne afdaga aldrig hos honom uppstått. Efter N. D. A. meddela vi följande om Cronhjelms häktande och om sjelfva brottets begående: Kl. 312 söndagsnatt häktades Cronhjelm på Södertelje gästgifvaregård af polisintendenten Östlund i närvaro af rådmannen F. G. Carlson Gyllenram, fru Josefina Lundström och jungfru Cornelia Lindahl. Under det förhör, som anstäldes med Cronhjelm, upplystes: att C. under namnet von Engeström den 5 dennes kl. mellan 2 och 3 e. m. bestält skjuts å härvarande gästgifvaregård till landtbrukaren Glosemeyer, som arrenderar Sättra egendom, men vid ankomsten till Långpannan bedt drängen att i stället skjutsa till Fittja gästgifvaregård, För att undgå efterspaning hade han antagit namnet v. Engeström och uppgifvit annan destinationsort. Cronhjelm hade omkring kl. 8 lördagsafton kommit hem till sig, efter att hafva ätit qvällsvard på källaren Byttan, då han icke hade någon med sig i sällskap. Vid hemkomsten råkade han i gräl med mormodern, som ännu var uppe. Tvisten hade uppkommit deraf att U. begärt pengar af mormodern, som denna vägrade lemna honom. Han hade förut ofta ff samma orsak varit i gräl med gumman, varvid det stundom öfvergått till slagsmål. Denna gång steg ordvexlingen oupphörligt, hvilket hade till följd att han omkring kl. 10 köt mormodern. Han hade aldrig tänkt att mörda henne, men väl att skjuta sig sjelf. Pitolen hade han köpt i jernboden i hörnet af Södermalmstorg, hvarefter han tillhandlade sig rut och 10 varghagel i Linds bod i Stadssården. — Pistolen laddades och profvades i stadsgården, då han vid tvätthuset alldeles nvid ballastkajen aflossade ett skott. Extra RAA IR Ak NS