gifva försöket att ta kameralexamen, och huru
han fann att samma omständigheter äfven
lågo honom emot, då han än en gång blef
militär och skulle härstädes passera graderna.
I fjol utgick han i danska kriget och
fick tjenst som sergeant vid ett infanterirege-
mente samt blef tillfångatagen vid Dyppel och
förd till Spandau.
Han var på väg att bege sig till Amerika,
men afstod derifrån derföre att han hört att
den Tefftska expeditionen, som han skulle med-
följa från Hamburg, var illa anskrifyven.
cEfter hemkomsten hade han varit helt
och hållet sysslolös, och bott hos mormodren,
för hvars förebråelser och skymfliga behand-
ling han med anledning deraf ofta varit ut-
satt, synnerligast då han understundom varit
borta om nätterna. Bland annat hade mormo-
dren stundom fällt yttranden sådana som dessa:
Det vore bäst du sköte dig en kula för pan-
nan ; det vore så godt jag finge dragga cfter
dig o. s. v. Han ansåg dessa yttranden egent-
ligen ha hos honom alstrat tanken på sjelf-
mord, hvilken dock först framträdt bestäm-
dare hog honom, då han i lördags vid mid-
dagstiden befunnit sig öfverlastad och derun-
der kommit att tinka på sin usla belägenhet.
Från: sina supbröder begaf han sig direkte till
en jernbod och köpte en pistol samt till Linds
bod och köpte krut och hagel. Från fullföl-
jandet af sjelfmordsafsigten afhölls han dock i
Stadsgården, der det skulle utföras, genom ett
stadsbud, som passerat stället, och med hvil-
ken han kom i slanger, och i hvars sällskap
han intog ytterligare förpläguing. Det led nu
mot skymningen, och han befann sig, efter
hvad hans berättelse ger vid handen, nu i
sådan sinnesförfattning, att han icke vet om
han begifvit sig hem i ommibus eller med ång-
båten öfver till Röda Bodarne. Hemkommen
sätter han sig i köket, dit mormodren utkom-
mer och börjar öfverhopa honom med före
bråelser. Han tar då sin tillflykt in i säng-
kammaren, sättande sig på en stol, men för-
följes äfven dit af enkan Karth, som, sättande
sig på sängkanten, fortfarande öfverhopar ho-
nom med bannor och slutligen yttrar: Du
slutar väl med att komma på Långholmen.
Det är väl så godt jag kommer dit genast
då, genmäler Cronhjelm och drar i detsamma
upp den laddade pistolen ur fickan oeh aflos-
sar den mot ansigtet på gumman, som nedfaller
utan att gifva ett ljud ifrån sig.
Cronhjelm bedyrade att någon önskan
om gummans död, eller tanke att taga henne
afdaga aldrig hos honom uppstått.
Efter N. D. A. meddela vi följande om
Cronhjelms häktande och om sjelfva brottets
begående:
Kl. 312 söndagsnatt häktades Cron-
hjelm på Södertelje gästgifvaregård af polis-
intendenten Östlund i närvaro af rådmannen
F. G. Carlson Gyllenram, fru Josefina Lund-
ström och jungfru Cornelia Lindahl. Under
det förhör, som anstäldes med Cronhjelm, upp-
lystes: att C. under namnet von Engeström
den 5 dennes kl. mellan 2 och 3 e. m. be-
stält skjuts å härvarande gästgifvaregård till
landtbrukaren Glosemeyer, som arrenderar Sät-
tra egendom, men vid ankomsten till Lång-
pannan bedt drängen att i stället skjutsa till
Fittja gästgifvaregård, För att undgå efter-
spaning hade han antagit namnet v. Enge-
ström och uppgifvit annan destinationsort.
Cronhjelm hade omkring kl. 8 lördagsafton
kommit hem till sig, efter att hafva ätit qvälls-
vard på källaren Byttan, då han icke hade
någon med sig i sällskap. Vid hemkomsten
råkade han i gräl med mormodern, som ännu
var uppe. Tvisten hade uppkommit deraf att
U. begärt pengar af mormodern, som denna
vägrade lemna honom. Han hade förut ofta
ff samma orsak varit i gräl med gumman,
varvid det stundom öfvergått till slagsmål.
Denna gång steg ordvexlingen oupphörligt, hvil-
ket hade till följd att han omkring kl. 10
köt mormodern. Han hade aldrig tänkt att
mörda henne, men väl att skjuta sig sjelf. Pi-
tolen hade han köpt i jernboden i hörnet af
Södermalmstorg, hvarefter han tillhandlade sig
rut och 10 varghagel i Linds bod i Stads-
sården. — Pistolen laddades och profvades i
stadsgården, då han vid tvätthuset alldeles
nvid ballastkajen aflossade ett skott. Extra
RAA IR Ak NS