pande trädgårdsmur, ty väl öfver den, skulle
hans gripande vara omöjligt, emedan han var
en utmärkt springare; men Winn, som anade
hans plan, sökte på allt sätt förekomma ho-
nom. Under en oafbruten brottning närmade
sig de båda kiimparne muren, och da Winn
ej kuude få något säkert tag på Halls nästan
blottade kropp, så fattade han honom med
begge händerna i det yfviga håret och slog
honom våldsamt mot muren I detta ögon-
blick tillkom åter Pople, och då ändtligen ro-
pade brottslingen att han godvilligt ville gifva
sig; men Winn var för gammal polisman för
att inte ana ett knep och svarade med att
taga fram ett par handklåfvar. Hall gjorde
då ett sista förtvifladt försök, men då han
såg att det var omöjligt att befria sig från
sina motståndare, så lät han lugnt sätta på
sig handklåfvarne. De båda kämparne hade
hvar å sin sida erhållit svåra märken efter
sin förtviflade strid. Hall, som af slagen er-
hållit en mängd af hål och blånader, insjuk-
nade straxt efter sin ankomst till fängelset
och sväfvade i tre dygn mellan lif och död.
Winn, genom hvars ansträngningar brottslin-
gen egentligen blef gripen, hade ansigtet be-
täckt af blånader och skrubbsår och fick dess-
utom sitt högra knä ur led, hvilka skador dock,
som man hoppas, icke komma att ha några
svårare följder.
Ovanlig förordning. Borgmästa-
ren i en småstad utfärdade under förliden
rötmånad följande kungörelse:
Härmed varder denna stads samtliga in-
nevånare tillkännagifvet alt det åligger alla
egare af hundar att bära munkorgar, att fö-
ras vid kedja eller att på gatan bira ett
halsband. De som häremot bryta komma att
af vederbörande fasttagas och ihjälskjutas.
Samtal! på galuwn. En herre: Det
var en gentil hatt herrn skaffat sig — hvad
har den kostat?
Den andre: Det kan jag icke säga, ty det
fanns ingen i boden, der jag köpte den.