pande trädgårdsmur, ty väl öfver den, skulle hans gripande vara omöjligt, emedan han var en utmärkt springare; men Winn, som anade hans plan, sökte på allt sätt förekomma honom. Under en oafbruten brottning närmade sig de båda kiimparne muren, och da Winn ej kuude få något säkert tag på Halls nästan blottade kropp, så fattade han honom med begge händerna i det yfviga håret och slog honom våldsamt mot muren I detta ögonblick tillkom åter Pople, och då ändtligen ropade brottslingen att han godvilligt ville gifva sig; men Winn var för gammal polisman för att inte ana ett knep och svarade med att taga fram ett par handklåfvar. Hall gjorde då ett sista förtvifladt försök, men då han såg att det var omöjligt att befria sig från sina motståndare, så lät han lugnt sätta på sig handklåfvarne. De båda kämparne hade hvar å sin sida erhållit svåra märken efter sin förtviflade strid. Hall, som af slagen erhållit en mängd af hål och blånader, insjuknade straxt efter sin ankomst till fängelset och sväfvade i tre dygn mellan lif och död. Winn, genom hvars ansträngningar brottslingen egentligen blef gripen, hade ansigtet betäckt af blånader och skrubbsår och fick dessutom sitt högra knä ur led, hvilka skador dock, som man hoppas, icke komma att ha några svårare följder. Ovanlig förordning. Borgmästaren i en småstad utfärdade under förliden rötmånad följande kungörelse: Härmed varder denna stads samtliga innevånare tillkännagifvet alt det åligger alla egare af hundar att bära munkorgar, att föras vid kedja eller att på gatan bira ett halsband. De som häremot bryta komma att af vederbörande fasttagas och ihjälskjutas. Samtal! på galuwn. En herre: Det var en gentil hatt herrn skaffat sig — hvad har den kostat? Den andre: Det kan jag icke säga, ty det fanns ingen i boden, der jag köpte den.