SAUL MVG BRM har ännu icke skett. ——— — ———— —X—— — 2 2 s Hivarjehanda Nyheter. Torkan i England 1863-64. Hvilka qvantiteter regn England och Wales ha tillgodo för de två senaste åren, kan ses deraf att om man lägger till grund för hela landet de i Greenwich anställda observationer, blir skillnaden mellan vigten af den vanliga regnqvantiteten och den som föll nämnde år omkring 500 millioner tons, eller 1 billion 20 milloner skålp. i veckan. En seg nattvard. Tvänne dalkarlar voro bosatta i en aflägsen skog och hade lång väg för att komma i beröring med ortens öfrige invånare och med kyrkan. De voro begge en lång tid flitigt sysselsatta med ett arbete, och händelsen gjorde att de fingo det färdigt på en lördagseftermiddag. De instufvade sina arbeten i åkdonen för att påföljande måndagsmorgon tidigt begifva sig i väg och afyttra dem. En af dessa hedersgubbar, som tyckte sig vara litet mera försigkommen i vetande och erfarenhet än den andra, säger på söndagsmorgonen till kamraten: vet du hva, Jöns, eftersom vi nu ha allting i ordning, så kunde vi gå till kjörkjas i dag, de ä så längesen vi va der. Jöns, som jakade till allt, vare sig klokt eller dumt, svarar: — Åh, ja! — hä kan väl lat seg göra hä å. Utstyrseln var snart i ordning, och gubbarne satte sig i gång fram åt slättbygden, der kyrkan var belägen. Då de hunnit ett stycke på vägen dit de ämnat sig, träffade de på flere socknebor, och på fråga om desse äfven ämnade sig till kyrkan, blef svaret: ja! vi ska te bols i dag (gå till nattvarden). — Hör du Jöns, — säger den klyftige Anders, — di her säjer att di ska gå te bols i dag, de vore väl så godt att vi gjorde detsamma, de ä så längesen vi va der? — Ja väl, — svarar Jöns, — låt gå! — Nej, — säga de andra, — det går icke för sig i dag, ty då skulle ni anmält er i söndags vid uppskrifningen. — Åhjo! — mente Anders, — får jag bara tala vid prosten, så går de nog bra. Då de hunnit fram till kyrkan inträdde de uti sakristian och framförde till prosten sin önskan samt skälet dertill. — Nej! — blef svaret, — då skulle ni ha anmält er i söndags; nu gär det icke an. — Åh, jo! herr prost, nog kan de väl gå för seg? — Nej! hör du. — Åh, jo! inte måtte de vara så lite tillagadt att inte vi skulle kunna få något med. På karlarnes enträgenhet blef prosten slutligen utledsen och säger: — Nå, så kom då! Då de öfriga nattvardsgästerna utträdde, duk efter duk, från sina bänkar gjorde Anders och Jöns sammaledes, men stannade utanför bänkdörren och stodo der i vägen för de från duken återvändande. Detta märkte klockaren, som var en vigtig kyrkans tjenare. Han gick fram och tillsporde dem hvarföre de icke höllo sig qvar i bänken, utan stodo i vägen för gästerna. Då säger Anders: jo! vi ska också te bols i dag. -— Nej, — svarar klockaren, — då skulle ni ha anmält er i söndags; nu går det icke för sig 1 dag. — Jo! — påstod Anders, — vi ha fått lof af prosten. — Nej, säger jag, — blef klockarens barska ord. — När sjelfva prosten har gifvit oss lof, så kan du väl inte hindra oss. Du är väl inte mer än en simpel klockare heller, som vi få löna och föda? Dessa ord förargade klockaren, hvarpå han gick fram till presten och berättade samtalet. — Karlarne ha ämnat företaga en längre resa, och veta icke när de komma åter, och derföre få vi väl lof att låta dem gå med, — svarar prosten. ee — Nej! herr prost, . . . jag har icke oblater qvar åt någon mera än de som i söndags anmälde sig. — Det gör ingenting . . . der inne i sakristian ligger ett par gamla hvita handskar, tag och klipp af ett par runda bitar i form af oblater, .. . de förstå sig ändå icke på hvad det är; men lägg dem särskildt på patenet så att jag känner igen dem. Klockaren fullgjorde tillsägelsen. Sista duken gick; gubbarne lunkade fram och föllo på knä vid altaret, fingo sin aflösning och