Ett wulsökningsärendes be-
fandling. Följande af trovärdig person
Red. af Norrköpings tidningar meddelade be-
rättelse om behandlingen af ett utsöknings-
ärende torde förtjena att komma till allmän-
nare kännedom. En i Norrköping bosatt per-
son egde hos en häradsdomare i trakten af
Linköping att fordra 3000 rdr rmt, förskrifna
genom revers och intecknade i häradsdoma-
rens fastighet. Som gäldenären var en trög
räntebetalare, lagsöktes han för ett par år se-
dan; men då han derefter fullt ligviderade
räntan, sattes utslaget icke i verkställighet.
Någon tid derefter blef fordringsegaren i be-
bof af sina penningar; och, emedan frivillig
betalning ej följde, öfverlemnades utslaget till
kronofogden i orten. Detta skedde i Majför-
lidne år. Kronofogden fullgjorde, hvad på ho-
nom ankom; han tog i mät och värderade
den pantförskrifna fastigheten. Denna hade
emellertid gäldenären försålt till sina söner
och mågar, hvarefter han gjort konkurs. De
nya egarne af fastigheten besvärade sig hos
konungens befallningshafvande, som dock ge-
nom resolution den 6 Augusti 1864 ogillade
besvären och fastställde utmätningen. Auk-
tion å panten blef också sedan utsatt. Men
de nya egarne fullföljde hos göta hofrätt be-
svär öfver nyssnämnda resolution. Dessa be-
svär utställdes till fordringsegarens förklaring
och besvarades af honom inom föreskrifven
tid i början af November. Närmare tre må-
nader derefter eller den 30 nästlidne Januari
föll hofrättens utslag. Det hette deruti, att
som det utslag, på grund hvaraf öfverklagade
utmätningen egt rum, endast innefattade åläg-
gande för ofvanbemälde häradsdomare att till
fordringsegaren gälda ifrågavarande skuld, samt
den omständigheten att fastighet vore för sam-
ma skuld intecknad icke lagligen kunde be-
rättiga fordringsegaren att, sedan klaganderne
blifvit egare af fastigheten, på grund af om-
förmälta utslag och utan att klaganderne blif-
vit för skulden sökte, derför njuta betalning
ur fastigheten, så pröfvades rättvist att, med
ändring af konungens bef:des resolution, den
öfverklagade utmätningen till dess kraft och
verkan upphäfva.
Utdrag af bref från en svensk
officer i nordstaternas flotta. Den
19 sistl. dec., ombord på ångkorvetten Juniata.
I morgon ämna vi i drabbning ... Vi skola
anfalla fästningarne vid Cape Fear och ligga
nu för ankar vid 309 50 n. lat. och 779 35
v. long. Vi äro här församlade 64 ångfartyg
under amiral Porters befäl, och 21 ångfartyg,
hvilka hafva 15,000 man ombord under ge-
neral Butler. Det är troligen den största
flotta, åtminstone den största af ånghåtar, som
någonsin varit samlad på en plats. Om våra
tillställningar gå bra, så få vi förmodligen en
het och hård strid. Vi hafva en jernklädd
fregatt och 3 monitorer som skola gå före;
efter komma vi. I vår division af 8 fartyg
hafva vi 202 kanoner, och hela flottan har
tillsammans omkring 800.
Den 12 januari. Fäktningen den 24 och
25 dec. var svår vid Cape Fear. 2 officerare
föllo döda bredvid mig. Jag undslapp med en
skråma på kindbenet. Vi äro nu utanför Beau-
fort n:o 6 för att intaga kol och ämna om
möjligt taga platsen. Den är befästad med
bland annat 60 svåra kanoner. Vi ligga nu
för ankar i öppna oceanen — mindre agre-
abelt denna tid på året — vid Cape Lookout
mellan Hatteras och Cape Fear. Min 10 må-
naders fångenskap i Texas och mina svåra
blessyrer från Harriet Lance ha förstört min
helsa. Så fort jag med heder kan göra det,
tar jag afsked.