Också en orsak till penninge-
brisfen. En insändare i staden Eksjös
tidning. anförer följande:
Gumman Maja har alltid bott i Hults
församling, varit gift, haft en arbetsam man,
men sjelf varit . okunnig, sträng, lat och svål.
Sedan hennes man dog har hon gått omkring
i bygden och omtalat i hvilken eländig ställ-
ning hon stod samt sitt behof af hvarjehanda;
hon sålde litet då och då af sina obetydlig-
heter, för att samla ihop de så allmänt efter-
längtade penningestyfrarne, Så fort hon på
sina åtskilliga vis samlat sådane, lade hon
dem på kistbotten. För en liten tid sedan
blef hon på egen begäran förd till fattighu-
set, men efter några dagars vistelse derstädes
insjuknade hon, troligen till följd af ett in-
brott, som begicks i hennes förra bostad efter
skilsmessan derifrån, hvarvid en del af hennes
saker förskingrades. Hon dog straxt, icke
sörjd af några slägtingar och vänner. Efter
genomsökandet af hennes husgeråd, som be-
stod af kistor, askar, ämbar oah kar m. m.,,
befanns deruti, hopvecklade i trasor, femriks-
dalrar, silfverpenningar och en stor svärm kop-
parslantar, hvilka hade legat i ro så länge
att de hunnit mögla. Hon egde omkring 200
rdr. Detta är ju ock en orsak till penninge-
bristen. Måtte den som har det så stäldt som
gumman, låta myntet komma i rörelse, tilläg-
ger insändaren.