Också en orsak till penningebrisfen. En insändare i staden Eksjös tidning. anförer följande: Gumman Maja har alltid bott i Hults församling, varit gift, haft en arbetsam man, men sjelf varit . okunnig, sträng, lat och svål. Sedan hennes man dog har hon gått omkring i bygden och omtalat i hvilken eländig ställning hon stod samt sitt behof af hvarjehanda; hon sålde litet då och då af sina obetydligheter, för att samla ihop de så allmänt efterlängtade penningestyfrarne, Så fort hon på sina åtskilliga vis samlat sådane, lade hon dem på kistbotten. För en liten tid sedan blef hon på egen begäran förd till fattighuset, men efter några dagars vistelse derstädes insjuknade hon, troligen till följd af ett inbrott, som begicks i hennes förra bostad efter skilsmessan derifrån, hvarvid en del af hennes saker förskingrades. Hon dog straxt, icke sörjd af några slägtingar och vänner. Efter genomsökandet af hennes husgeråd, som bestod af kistor, askar, ämbar oah kar m. m.,, befanns deruti, hopvecklade i trasor, femriksdalrar, silfverpenningar och en stor svärm kopparslantar, hvilka hade legat i ro så länge att de hunnit mögla. Hon egde omkring 200 rdr. Detta är ju ock en orsak till penningebristen. Måtte den som har det så stäldt som gumman, låta myntet komma i rörelse, tillägger insändaren.