skolan numera studerar dessa språk, icke för
att lära tala och skrifva desamma, och icke
derföre, att man tror sig vid skolan kunna
meddela ynglingarne den klassiska andan,
utan för att bibringa den formella bild-
ning, som förmenas icke kunna genom an-
dra lika grundliga språkstudier ernås, och
för att lemna nyckeln till den klassiska
litteraturen. När alla dessa ändamål under
förflutaa tider kunde vinnas genom mindre
pensa och på mindre tid, så synes mig antag-
ligt, att ett eller två af dem, hvilka numera
ensamma qvarstå, skulle kunna uppnås utan
att göra dessa språkstudier mödosammare än
de förr varit. Min enskilda åsigt är derföre,
att, till undvikande af öfveransträngning, pensa
i de döda språken böra inskränkas samt att
det latinska skrifprofvet vid maturitetsexamen
bör bortfalla, emedan ynglingens verkliga bild-
ning bör kunna tillräckligt ådagaläggas och
utrönas genom skrifprofven på svenska och
andra lefvande språk.
Skogarne i Dalarne. Man har
ofta hört vidt och bredt talas om Dalarnes
outtömliga skogar; men de, som sett dessa
skogar på nära håll, säga, att de äro klena
nog. En af Dalarnes socknar finnes dock med
rik tillgång på skog, och det är Svärdsjö, i
anseende både till skogens vidd och markens
växtlighet. Det fordras också sannerligen
dessa båda förmåner, för att icke dessa sko-
gar längesedan blifvit utplundrade, med deras
läge så nära det sedan århundraden tillbaka
kolödande Fahlun, hvarifrån socknens södra
gräns ligger föga mer än 1 mil. Man har be-
räknat, att denna socken i everldliga tider för-
sett Fahlu kopparhyttor med 1, några anse ,
af deras årliga kolbehof,. utom en mängd jernp-
bruk, som taga dels sitt hela, dels en god del
af sitt behof från dessa skogar. Att detiännu
i dag icke står så illa till med dessa skogar,
derpå har man bevis i de skogsköp, som efter
det nyligen fullbordade storskiftet derstädes
nu som bäst bedrifvyas så väl af sågverks-
som bruksegare. HSannt är, att socknens od-
lade jord är ringa i förhållande till dess vidd;
men så belöper sig också 1 tundland skog på
hvarje reduceradt snesland inegor, oaktadt en
betydlig allmänning blifvit utbruten vid skogs-
delningen. Vid försäljningen lärer fråga blott
fråga blott vara om utskogarna, ofta belägna
långt bort från bygden. Hemskogarna hafva
de qvar, man säljer icke marken, utan blott
ståndskogen, vanligen på 50 års afverkning,
hvarvid en del lärer förbehållit sig rätt till
kolning af de mindre träden, då köparen en-
dast har rätt till storskogen. Om dessa skogars
värde kan man göra sig ett begrepp, då en
bonde, om hvilken man berättar att han, myc-
ket skuldsatt, beslöt sälja sitt hemman och
för detsamma begärde 3,000 rdr, ansågs kö-
pesumman vara för hög, men året derpå efter
skogsdelningen fick han öfver 3,000 rdr blott
för urskogen, och en by samfäldt sålt sin skog
för 70,000 rdr. Köpare hafva också tillstött
från olika håll och bjudit öfver hvarandra.