svarade mekanisten. Jag anser det godt och
vill förja det.
— Nå, det låter höra sig! . .. på det
sättet talar en förnuftig karl. . . tvinga er
... tvinga er, så går det!
Polissergeanten hade lemnat cellen.
Fångknekten närmade sig Vaubaron och
lutade sig intill honom sade han helt hem-
lighetsfullt åt honom med halfhög och förtrolig
röst:
— Jag är en godhjertad tok, må ni veta,
och jag vill derför gerna åtaga mig attihem-
lighet gifva er ett litet glas bränvin, d. v. s.
om ni har penningar att betala det med ..
Om det är någonting som skall gifva en an-
klagad säkerhet inför domstolen, och hjelpa
honom att svara presidenten så det duger, så
är det min gamla cognac . .. Den som fått
några droppar af den blir verkligen en ny
menniska ... Nå, hur är det, säg ett ord
bara, och jag skall hämta hit flaskan.
— Jag kan tyvärr ej säga det ord ni
önskar; svarade Vaubaron nedslaget.
— Ah, bah! hvad hindrar er?
— Det vigtigaste skäl i verlden
jag har ingenting att betala er med . ..
— Prat!
— Det är likväl den strängaste sanning.
— Ni må väl åtminstone ha tio sous
vet jag.
— Nej, inte en gång fem . . . Jag eger
inte en enda centime.
Fångknekten ref sig bakom örat.
— Fan vet hvarför, men saken är den
att ni intresserar mig! . . . Jag är en gammal
narr ser pi, och beviset derpå är att jag ger