sträng rättvisa och humanitet förstår att vinna
aktning och tillgifvenhet hos underordnade,
vanligen alltid får sina befallningar, ofta sina
af underlydande anade önskningar, fullgjorda
af desse, äfven om de äro illa eller icke af-
lönade.
Derefter fortsätter justitiekansleren:
Hr polismästaren Wallenbergs förklaring
till k. hofrätten innefattar dessutom dels åt-
skilliga rekriminationer eller motbeskyllningar,
dels obevista, obevisliga, till och med bevis-
ligen oriktiga tillvitelser mot myndigheter, och
embetsmän, och dels insinuationer och uttryck,
vittnande om en, under min temligen långa
embetsmannabana, så vidt jag kan erinra mig,
hos en under tilltal stäld embetsman exempel-
lös saknad af försynthet.
Jag antager att alla de, som äro föremål
för tillvitelser, lika med mig, för sin egen
del, icke akta att yrka något ansvar å hr po-
lismästaren för hvad blott lärer böra anses
för utbrott af mindre godt lynne; men hvad
som deremot förtjenar uppmärksamhet är, om
den, som äfven i skrift, då rymlig tid till be-
sinning funnits, icke kunnat afhålla sig från
dylika utbrott, kan antagas dels hafva och
framdeles skola handla med den sans och sjelf-
beherrskning, som otvifvelaktigt utgör vilkor
derför, att polismästaren i Stockholm, vid dy-
lika tillfällen som den 6, 7 och 8 mars 1864,
kan, i hvad på honom beror, upprätthålla all-
män ordning, lugna, icke reta, en orolig folk-
massa, och dels utdela sina tillrättavisningar,
såsom förman, på ett sätt, som icke framkallar
trots och icke föranleder till det missnöje med
gin ställning, som sannolikt bidragit dertill,
att 55 poliskonstaplar af 160 på 8 månader
afgått. Att genom detta sistberörda förhål-
lande, felet må hafva varit hvems som helst,
naturligtvis poliscorpsen blifver mindre öfvad,
disciplinerad och användbar, på samma gång
utgiften för staden genom så stark rekryte-
ring af den jemväl på dess bekostnad klädda
corpsen öfver höfvan ökas, är påtagligt.
Justistiekansleren slutar med att faktiskt
visa att hr Wallenbergs beskyllningar mot ho-
nom sjelf äro alldeles sanningslösa.
Att regeringen kan låta en man, som
gjort sig förtjent af en sådan behandling utaf
justitiekansleren, fortfarande förrätta tjenst som
polismästare, är i hög grad förundransvärdt
och ogillas äfven af de mest moderata.