väl som jag att Gud vändt sitt ansigte ifrån
mig ...att jag är förbannad!
— Kom ihåg att endast några veckor för-
flutit sedan ni kastade er i dödens armar och
att döden försköt er, utbrast advokaten. Jag
hyser den orubbliga öfvertygelsen att Gud ej
på detta underbara sätt skulle ha räddat ert
lif om det varit hans afsigt att öfverlemna
det i bödelns händer .. . Jean Vaubaron, jag
upprepar ännu en gång, hoppas!
— Hvarpå? ... Om ett oväntadt ljus
verkligen skulle komma att upplysa den mör-
ka dram hvari jag är hufvudmannen, om man
skulle skänka mig lifyct, och återgifva mig
friheten, hvad skulle jag väl göra dermed?
- Min hustru är död, min lilla flicka för-
lorad, hvad återstår mig då mdra här på jor-
den? ... Nej, nej, det är bättre att dö ge-
nast och efter som den gudomliga lagen för-
bjuder sjelfmord, befriar mig mina domare,
genom att döma mig, från ett brott!
— Jean Vaubaron, dessa ord anstå hvar-
ken en hederlig karl eller en god far! inföll
advokaten med fast röst.
— Såå, ni tycker det, stammade meka-
nisten. Jag var likväl en hederlig karl och
en god far ... Ack, för min Blanche, min
lilla flicka, mitt stackars tillbedda barn, skulle
jag gerna ha offrat hvarje blodsdroppa i mina
ådror.
— Det är sant att er dotter försvunnit,
men säkert lefver hon ännu . . . och en helig
pligt ålägger er att lefva för henne, att efter-
spana hennep att återfinna henne, att vaka öf-
ver henne.