Ja, och då fattales der fyra par kän-
gor;. men det är väl immte nog med det, om
jag nu tänker rätt på smöret, så kom det
bort en bytta förut också.
— Svensson har, då allt kommer omkring
stulit två byttor smör?
— Nåja, densamma som åt smör den för-
sta gången ville väl ha litet en gång till —
invände Eklund helt godmodigt —— och det må
jag säga att pengar hade Svensson alltid godt
Mm.
— Han sålde vil allt smör han stal —
yttrade ordföranden. i -
2 Ån allt kunde han inte sälja, han
? smörgås sjelf.
behöfde väl en : .
far vi ingenting annat att upp-
— Har vifstnev 5: pp
lysa om smörby ttorna?
— Nej. inneha nå-
-— Har vittnet sett Svensson
össa då?
gon bössa då? såg
— Ja, der låg en i hans koj och :
jag samma bössa stå lutad mot en lyktpåle
vid hamnen.
— Vet vittnet hvem som var egare till
bössan?
— Det var on passagerare som kom från
Jönköping; men vidare vet jag ingenting.
— Vet inte vittnet hvart bössan tog vä-
gen sen hon var kommen i land?
— Hå, inte kunde jag väl gå omkring
lyktstolpen och vakta för en gammal utsliten
hössas skull.
— Den var inte utslitevr — invände ord-
föranden.
— Hvad den inte var så kunde den väl
bli — svarade Eklund tryggt.
-— Såg vittnet om någonging en piga
var nere i skansen och glömde qvar två hand-
dukar, den ena innehållande fläsk?
— Då var hon väl inte som värst hun-
grig om hon glömde fläsket qvar.
— Eklund får inte stå här och gyckla
med sina svar — tillrätvavisade honom ord-
föranden.
— Nej, gubevars, jag säger bara som det
är jag. Vi togo ner pigor i skansen lite hvar,
men om någon glömde fläsket qvar, det kan
jag inte säga.
Eklund fick nu tillsägelse att han ej be-
höfde uppehålla sig längre och affärdades med
det vitsordet af ordföranden att han var en
beskedlig karl fastän något enfaldig. Målet
uppskjöts till den 27 dennes.