Ja, och då fattales der fyra par kängor;. men det är väl immte nog med det, om jag nu tänker rätt på smöret, så kom det bort en bytta förut också. — Svensson har, då allt kommer omkring stulit två byttor smör? — Nåja, densamma som åt smör den första gången ville väl ha litet en gång till — invände Eklund helt godmodigt —— och det må jag säga att pengar hade Svensson alltid godt Mm. — Han sålde vil allt smör han stal — yttrade ordföranden. i 2 Ån allt kunde han inte sälja, han ? smörgås sjelf. behöfde väl en : . far vi ingenting annat att upp— Har vifstnev 5: pp lysa om smörby ttorna? — Nej. inneha nå-— Har vittnet sett Svensson össa då? gon bössa då? såg — Ja, der låg en i hans koj och : jag samma bössa stå lutad mot en lyktpåle vid hamnen. — Vet vittnet hvem som var egare till bössan? — Det var on passagerare som kom från Jönköping; men vidare vet jag ingenting. — Vet inte vittnet hvart bössan tog vägen sen hon var kommen i land? — Hå, inte kunde jag väl gå omkring lyktstolpen och vakta för en gammal utsliten hössas skull. — Den var inte utslitevr — invände ordföranden. — Hvad den inte var så kunde den väl bli — svarade Eklund tryggt. -— Såg vittnet om någonging en piga var nere i skansen och glömde qvar två handdukar, den ena innehållande fläsk? — Då var hon väl inte som värst hungrig om hon glömde fläsket qvar. — Eklund får inte stå här och gyckla med sina svar — tillrätvavisade honom ordföranden. — Nej, gubevars, jag säger bara som det är jag. Vi togo ner pigor i skansen lite hvar, men om någon glömde fläsket qvar, det kan jag inte säga. Eklund fick nu tillsägelse att han ej behöfde uppehålla sig längre och affärdades med det vitsordet af ordföranden att han var en beskedlig karl fastän något enfaldig. Målet uppskjöts till den 27 dennes.