Rärteg åN28- - och Polishyheter
Bästa man ombord. Inför råd-
husrättens tredje afdelning förevar i går rau-
sakning med häktade matrosen Per August
Svensson, tilltalad för en mängd stölder, dem
han skulle hafva begått under sin anställnings-
tid å ångbåten Per Brahe sistlidna sommar.
Ransakningen har pågått sedau hösten 1864,
då Svensson häktades, och vittnen hafva varit
inkallade från flera delar af landet, några
hafva till och med rest 30 mil för att vittna;
men ändock har ej tillräcklig upplysning kun-
nat vinnas. Till i går var ett nytt vittne,
matrosen Eklund inkalladt och fick afgifva sin
berättelse, sedan protokollerna innan hans an-
komst blifvit upplästa. Bland de stulna och
i Svenssons sjömanskista igenfunna sakerna
må nämnas: 4 par kängor, 1 skinnmössa, flera
servietter och handdukar, 1 grå manshatt m. m.
Eklund berättade att han kommit ombord
å Per Brahe i Augusti månad och att Svens-
son då varit anställd å ångbåten som nist
bästa man om bord.? Eklnnd hade sedermera
följt med fartyget tills det lade upp vid Lång-
holmsvarfvet. Natten efter ankomsten till
Stockholm sista resan från Jönköping, hadeen
smörbytta blifvit stulen från fartyget, för hvil-
ken stöld Svensson blifvit skäligen misstänkt.
Eklund hade samma natt haft vakten mellan
2—4 på morgonen och påstod sig ha sett
Svensson sofvande i sin koj då Eklund kom-
mit ned för att purra en kamrat vid namn
Johansson, som skulle öfvertaga vakten. Der-
på hade Eklund aflägsnat sig; men om en
stund återkommit och träffat Svensson som
sagt sig må illa och derför ämnade sig upp
till Silfverskåpet för att få sig en bäsk. Ek-
lund hade då upplyst Svensson att Silfverskå-
pet var stängdt; men en krog i Trångsund
var redan upplåten på morgonqvisten. Svens-
son hade då gått i land, men vikit af till hö-
ger, oaktadt vittnet gjorde honom uppmärksam
på att ginaste vägen var att gå uppför backen.
— Ah ha, det var otur för dig att vitt-
net talade om det — utbrast ordföranden, vänd
till Svensson.
Förhållandet var nemligen att den stul-
na smörbyttan blifvit ställd under ett säte
nära Gymnasiegränden, hvarför ordföranden
helt naturligt drog den slutsatsen att Svens-
son gått krokvigar för att hemta den.
— Jag gick den vägen; ty den är lika
gin som den andra, upplyste Svensson.
— Ja, såvidt två sidor i en triangel till-
sammantagne inte äro längre än den tredje —
invände ordföranden och fortsatte:
— Nå, har vittnet något att upplysa an-
gående de kängor som förkommo ur en låda
som skickats från Jönköping till Stockholm?
— Nej, men nog var jag med och tog
lådan i land.
— Såg inte vittnet om lådan var sönder-
bruten i ena hörnet?
— Nej, man får min själ inte stå länge
och gapa på godset då man lossar — genmäl-
te Eklund tvärsäkert.
— Var vittnet närvarande då lådan slogs
upp af emottagaren?
