Rärteg åN28och Polishyheter Bästa man ombord. Inför rådhusrättens tredje afdelning förevar i går rausakning med häktade matrosen Per August Svensson, tilltalad för en mängd stölder, dem han skulle hafva begått under sin anställningstid å ångbåten Per Brahe sistlidna sommar. Ransakningen har pågått sedau hösten 1864, då Svensson häktades, och vittnen hafva varit inkallade från flera delar af landet, några hafva till och med rest 30 mil för att vittna; men ändock har ej tillräcklig upplysning kunnat vinnas. Till i går var ett nytt vittne, matrosen Eklund inkalladt och fick afgifva sin berättelse, sedan protokollerna innan hans ankomst blifvit upplästa. Bland de stulna och i Svenssons sjömanskista igenfunna sakerna må nämnas: 4 par kängor, 1 skinnmössa, flera servietter och handdukar, 1 grå manshatt m. m. Eklund berättade att han kommit ombord å Per Brahe i Augusti månad och att Svensson då varit anställd å ångbåten som nist bästa man om bord.? Eklnnd hade sedermera följt med fartyget tills det lade upp vid Långholmsvarfvet. Natten efter ankomsten till Stockholm sista resan från Jönköping, hadeen smörbytta blifvit stulen från fartyget, för hvilken stöld Svensson blifvit skäligen misstänkt. Eklund hade samma natt haft vakten mellan 2—4 på morgonen och påstod sig ha sett Svensson sofvande i sin koj då Eklund kommit ned för att purra en kamrat vid namn Johansson, som skulle öfvertaga vakten. Derpå hade Eklund aflägsnat sig; men om en stund återkommit och träffat Svensson som sagt sig må illa och derför ämnade sig upp till Silfverskåpet för att få sig en bäsk. Eklund hade då upplyst Svensson att Silfverskåpet var stängdt; men en krog i Trångsund var redan upplåten på morgonqvisten. Svensson hade då gått i land, men vikit af till höger, oaktadt vittnet gjorde honom uppmärksam på att ginaste vägen var att gå uppför backen. — Ah ha, det var otur för dig att vittnet talade om det — utbrast ordföranden, vänd till Svensson. Förhållandet var nemligen att den stulna smörbyttan blifvit ställd under ett säte nära Gymnasiegränden, hvarför ordföranden helt naturligt drog den slutsatsen att Svensson gått krokvigar för att hemta den. — Jag gick den vägen; ty den är lika gin som den andra, upplyste Svensson. — Ja, såvidt två sidor i en triangel tillsammantagne inte äro längre än den tredje — invände ordföranden och fortsatte: — Nå, har vittnet något att upplysa angående de kängor som förkommo ur en låda som skickats från Jönköping till Stockholm? — Nej, men nog var jag med och tog lådan i land. — Såg inte vittnet om lådan var sönderbruten i ena hörnet? — Nej, man får min själ inte stå länge och gapa på godset då man lossar — genmälte Eklund tvärsäkert. — Var vittnet närvarande då lådan slogs upp af emottagaren?