ö
Åsföreningen. Rotundan vär
das icke bättre än Att hon blir allt bräckligard
och icke utchåller frosten, hvaraf vexterna
stryka åt. Under detta . vesselsätter man 512
med att bryta mark, för att utvidga de obe:
tydliga odlingsplatserna, på hvilk arbete -
vensom på husbyggnader stora sun, ne
läggas. Den mängd jordråttor, hyarmea trak
ten är välsignad, respekterar emedlertid OK
dessa odlingar och planteringar, utan härja
der i stor skala och åsamkar föreningen kiän-
bara förluster. Det blir allt mera tvifvel un-
derkastadt huruvida flyttningen från trädgårds-
föreningens förra lokal vid Drottninggatan till
Rosendal var fördelaktig för någondera parten.
Om, såsom det påstods, alfven icke var tjen-
lig för trädplantering på det förstnämnde stäl-
let, kan man icke heller säga att råttorna äro
tjenliga för tridrötterna på det sistnämnda;
men säkert är att lokalen vid Drottninggatan
förbättrades år från år genom odlingen och
att allmänheten förlorade på att denna träd-
gård blef förvandlad till en handelsträdgård.
(Hernösands-Posten.)
nand
tagen af trädga:
baekevrt verksamhelsfätt för
qvissnan. I prof. Fries Botaniska utflyg-
ter, 3:dje delen pag. 114, förekommer följande:
I samband med trädgårdsskötsela har ett ämne
ofta runnit mig i sinnet, som jag här tager
mig friheten framställa. Humanitetens fram-
steg i våra dagar har beredt qvinnan rättvisa
som medborgarinna; men ännu aäterstår mycket
för att bereda företrädesvis dem, som ej blifva
husmödrar, en sjelfständig ställning i samhäl-
let, utan att nödgas fortlefva hela sitt lif i
beroende ställning och på ålderdomen ofta som
ett öfverflödigt inventarium. Man har redan
börjat lemna henne tillträde till vissa tjenste-
befattningar, hvilka hon lika väl kan sköta
som mannen, och anvisa henne yrken, hvar-
igenom hon kan vinna sjelfständig ställning.
För min del tvekar jag icke föreslå trädgårds-
mästareyrket som ctt af de lämpligaste för
qvinnan, icke blott i andras tjenst, utan äfven
som sjelfegande förvaltarinna af egen köks-,
frukt- och blomstergård. Det är ett yrke, som
i större städers grannskap väl lönar sig och
fordrar hvarken större krafter, högre studier
eller större kapital än hon kan förvärfva. I
mindre hushåll är ju husmodren den, som har
tillsyn af köksträdgården; döttrarne öfvertaga
med förkärlek blomsterskötseln. Att den skö-
nare hälften af vårt slägte har mera sympathi
med blomsterverlden än mannen, är intet tvif-
vel. — Sedan herdelifvet nu är ur mode, och
lammen tillhöra prosan, kunde man hoppas,
att en sådan Floras prestinna i sin rosengård
skulle lemna mången af våra poeter stoff till
nya idyller.