Article Image
ö Åsföreningen. Rotundan vär das icke bättre än Att hon blir allt bräckligard och icke utchåller frosten, hvaraf vexterna stryka åt. Under detta . vesselsätter man 512 med att bryta mark, för att utvidga de obe: tydliga odlingsplatserna, på hvilk arbete vensom på husbyggnader stora sun, ne läggas. Den mängd jordråttor, hyarmea trak ten är välsignad, respekterar emedlertid OK dessa odlingar och planteringar, utan härja der i stor skala och åsamkar föreningen kiänbara förluster. Det blir allt mera tvifvel underkastadt huruvida flyttningen från trädgårdsföreningens förra lokal vid Drottninggatan till Rosendal var fördelaktig för någondera parten. Om, såsom det påstods, alfven icke var tjenlig för trädplantering på det förstnämnde stället, kan man icke heller säga att råttorna äro tjenliga för tridrötterna på det sistnämnda; men säkert är att lokalen vid Drottninggatan förbättrades år från år genom odlingen och att allmänheten förlorade på att denna trädgård blef förvandlad till en handelsträdgård. (Hernösands-Posten.) nand tagen af trädga: baekevrt verksamhelsfätt för qvissnan. I prof. Fries Botaniska utflygter, 3:dje delen pag. 114, förekommer följande: I samband med trädgårdsskötsela har ett ämne ofta runnit mig i sinnet, som jag här tager mig friheten framställa. Humanitetens framsteg i våra dagar har beredt qvinnan rättvisa som medborgarinna; men ännu aäterstår mycket för att bereda företrädesvis dem, som ej blifva husmödrar, en sjelfständig ställning i samhället, utan att nödgas fortlefva hela sitt lif i beroende ställning och på ålderdomen ofta som ett öfverflödigt inventarium. Man har redan börjat lemna henne tillträde till vissa tjenstebefattningar, hvilka hon lika väl kan sköta som mannen, och anvisa henne yrken, hvarigenom hon kan vinna sjelfständig ställning. För min del tvekar jag icke föreslå trädgårdsmästareyrket som ctt af de lämpligaste för qvinnan, icke blott i andras tjenst, utan äfven som sjelfegande förvaltarinna af egen köks-, fruktoch blomstergård. Det är ett yrke, som i större städers grannskap väl lönar sig och fordrar hvarken större krafter, högre studier eller större kapital än hon kan förvärfva. I mindre hushåll är ju husmodren den, som har tillsyn af köksträdgården; döttrarne öfvertaga med förkärlek blomsterskötseln. Att den skönare hälften af vårt slägte har mera sympathi med blomsterverlden än mannen, är intet tvifvel. — Sedan herdelifvet nu är ur mode, och lammen tillhöra prosan, kunde man hoppas, att en sådan Floras prestinna i sin rosengård skulle lemna mången af våra poeter stoff till nya idyller.

21 februari 1865, sida 3

Thumbnail