Rodille en liten på spiselkransen stående fos-
forflaska och doppade deri en svafvelsticka,
med hvilken han sedan antände ett af ljusen.
Då detta var gjordt började han att på
samma sätt som vi en gång förut sett förklä-
da sig och tio minuter derefter var han från
hufvud till fötter förvandlad.
Det var nu fader Legrip.
Han tände en blindlykta, tryckte på den
i väggen anbragta fjädern, hvarvid den redan
af oss beskrifna lönndörrn gick upp. Så fort
Rodille stigit öfver dess tröskel befann han
sig 1 det bredvidliggande husets bottensal,
bakom det tjocka, innanför med gröna gardi-
ner försedda, gallerskranket.
Det skarpa ljudet af filen urskildes nu
under den öfverallt herrskande tystnaden så
tydligt som om de nattliga arbetärne befunnit
sig inne i sjelfva rummet.
Vid sidan af den gamla pulpeten hvarpå
alltid hvilade två par pistoler, några vågskålar
till guldnippernas vägning och ett än fullt
och än tomt penningskrin, såg man i sjelfva
golfyet ett kopparhandtag, hvarvid var fästad
en ståltråd hvars yttersta ända tycktes för-
svinna under golfplankorna och hvars bestäm-
melse och ändamål ej stod till att i hastig-
heten utfundera.
Rodille fattade med begge händerna om
detta handtag och drog häftigt derpå. En i
golfvet inpassad fall-lucka blef med detsamnia
synlig; den öppnade sig några tum men Ro-
dille tyckes ej vilja se den mera öppnad.
Han började skratta. Derefter släppte
han sitt tag och gnuggade belåtet sina händer.