oo vv ER oa v sen — sist dömer Gud. RäÄälleLänssoch Polisnyheter I går förevar inför rådhusrättens tredje afdelning rannsakning i målet mellan tjenste. I pigan Maria Christina Waxell och cigarrarbe taren Carl Ferdinand Pettersson, den sednar tilltalad att hafva öfverfallit och groft våld. fört sig å pigan Waxell. Waxell fick ordet och afgaf en berättelsc hvaraf följande i det närmaste utgör innehål. let: Waxell hade sistl. höst kommit i tjens hos Pettersson för att sköta om hans hus och hans tre barn, sedan hans hustru sett sig nödsakad att flytta ifrån honom, på grund at I hans elaka uppförande mot henne. Waxell hade då blifvit af Pettersson städslad som I tjenare, och hade hon innehaft sin tjenst till den 15 Januari detta år, då äfven hon måste fly huset. Pettersson hade nemligen söndagen d. 15 hemkommit vid middagstiden och då påträffat Waxell sittande i kammaren, syssels satt att laga barnens kläder, hvarvid Pettersson frågat om det vore för tidigt att få en matbit: hvilken fråga Waxell besvarat med den upplysningen att maten vore färdig och att hon genast skulle taga fram den. Då Pettersson det oaktadt varit vresig och velat aflägsna sig, hade Waxell gått ut i förstugan efter Pettersson och bedt honom stanna hemma; men då erhållit en örfil af honom, hvarpå Pettersson skulle fattat en vid köksdörren stående yxa och dermed tilldelat Waxell ett hugg som genomträngt kläderna och förorsakat henne en skada å venstra bröstkorgen. Waxell yrkade att Pettersson måtte åläggas utbetala hennes hela lön och att ersätta henne för den skada han tillfogat henne. Pettersson nekade för angifvelsen och påstod i dess ställe att han flera särskildta gånger blifvit svårt misshandlad af Waxell, en gång så att han erhållit blodvite och blifvit blå i hela ansigtet. — Pettersson vill väl inte påstå att han af en svag qvinna blifvit så illa slagen som han uppger? — frågade ordföranden. — Jo, det gör jag och vill också styrka min uppgift genom vittnen — svarade Pettersson. Waxell begärde nu att nästa rättegångsdag få som vittnen afhörda de personer, som tillkommit på hennes rop om hjelp då hon blef huggen med yxan, och för hvilka personer hon då visat sin åkomna skada. Waxells begäran beviljades och ordföranden vände sig åter till Pettersson, med förfrågan om han ville utbetala Waxells lön. Pettersson svarade nej och förnekade att någonsin hafva städslat Waxell. — Betraktar då inte Pettersson Waxell som sin tjenare? — frågade ordföranden. Nej, hon har varit i mitt hus med alla en hustrus rättigheter — svarade Pettersson. — Men ni är ju gift? -— Ja det är jag. — Hur kan då Waxell ha en hustrus rättigheter? — Jo, jag betraktar henne helt och hållet som en lös person, som kom och gick när hon sjelf så ville. Ordföranden måste nöja sig med denna besynnerliga förklaring öfver en hustrus rättigheter, och målet uppskjöts till den 13 febr. kl. 10 förmiddagen, då vittnen skulle inkallas. Humana poliskonstapliar, Inför rådhusrättens tredje afdelning förevar i går målet mellan polisöfverkonstapeln Öberg, poliskonstapeln Byqvist och garfvarlärlingen Thorgny Edling, den sednare tilltalad att hafva öfverfallit Öberg och Byqvist i Hötorgsgränden d. 23 sistlidne december. Två vittnen hördes och intygade att Edling uppfört sig vildsint och slagit omkring sig då konstaplarne ville i en droska afföra honom till vaktkontoret. Edlings far, förre landtbrukaren Pehr Edling, inlemnade två attester från personer, hvilka intygade att ynglingen Thorgny Edling lider af fallandesot eller en likartad sjukdom som förorsakar en svår retlighet i lynnet några dagar. innan den bryter ut. Med anledning af denna upplysning nedlade såväl åklagaren som de båda konstaplarna sin talan och målet afskrefs, hvarefter parterna afträdde sedan ynglingen Edling af ordföranden erhållit en allvarlig varning att för framtiden söka styra sitt retliga lynne.