get afsända och snabbt fortskaffade efter adress
och att man snart kan erhålla svar på sina
bref om de fastsätta på brefven ett märke
(billet) med påskrift portot betalt (port payeg),
emedan de sedan ej behöfva betalas; detta
märke fästes på hvarje bref antingen omkring
detsamma eller instucket i detsamma, dock
således att det ilätteligen kan ses och bort-
tagas.
Till efterrättelse för hvar och en medde-
las att hvarken brefven eller svaren derpå
blifva framburna utan att vara försedda med
sådana frimärken (billets de port payd), på
hvilka antecknas dagen och månaden då de
blifvit afsända, hvilket man ej får underlåta
såvida brefven skola fortskaffas.
Kassören i palatset (posthuset) säljer dy-
lika frimärken åt dem som åstunda dem, för
en sou stycket och ej dyrare, vid ansvar för
tjenstefel, och hvar och en eger rättighet att
köpa så många märken han åstundar hafva på
det att man ej genom brist på sådana skall
hindras från att uträtta sina affärer.
Sådana märken säljas utom i palatset,
äfven hos portvaktarne, klostren och kolle-
gierna samt hos vaktknektarne i fängelserna,
och advokater och köpmän uppmanas att gifva
sådana märken åt sina skrifvare och biträden
på det att de alltid måtte kunna underrätta
sina förmän och husbönder om något af vigt
tilldragit sig, liksom fäderna böra gifva sådana
åt sina barn, som äro i skolorna och handt-
verkarne åt sina arbetare.
Med frimärken försedda bref börja bäras
omkring den 8 Augusti 1653 och hvar och en
har således god tid att förskaffa sig sådana
märken derförinnan.
Tänk hvilken glädje för våra ifriga fri-
märksamlare, om de skulle kunna lyckas öf-
verkomma något sådant frimärke från den
menlösa tiden för att använda ett kändt
postaliskt uttryck.
En intressant process har i dessa
dagar uppstått i Florens. Efter 20-årigt lyck-
ligt äktenskap blef fru Aurora djupt be-
dröfvad öfver en plötslig förändring 1 mannens
uppförande. Den förut alltid kärleksfulle ma-
ken blef vresig, bekymrade sig ej vidare om
sin familj och glömde sig stundom ända der-
hän att han misshandlade sin fru som under
tiden blifvit i grossess. Orsaken till sitt då-
liga lynne ville han, trots hennes tårar och
böner, icke meddela; men då hon flera gånger
hörde honom i sömnen uttala namnet Maria,
trodde hon sig deri till sin stora bedröfyelse
hafva upptäckt anledningen till hans beteende.
Nu började hon om aftnarne bespeja honom,
och lyckades omsider att få reda på det hus,
der hennes rival bodde. Beväpnad med en
revolver, och af sin svartsjuka drifven ända
till ursinne, inträngde hon sent om natten i
huset, då hennes man befann. sig der, och
fick veta, att han utgifvit sig för att vara
ogift, ingått äktenskap med dottern till en
man, som fordom varit hans medtäflare om
hans rätta hustru, samt hyrt hela huset för
sin räkning. Utom sig af raseri affyrade hon
flera skott på denna Maria, utan att dock till-
foga henne någon allvarsam skada, störtade
derefter nästan vanvettig ur huset, ilade till
stranden af Arnofloden och ville kasta sig i
vågorna, då plötsligen hennes son, som be-
kymrad sökt henne kring hela staden, kom i
hennes väg och lyckades förmå henne afstå
från sitt beslut. Den olyckliga aflade en ån-
gerfull bekännelse inför domstolen, som efter
en kort rådplägning frikände henne.
Ohyggligt broff. I byn Schapscha
(ryska guvernementet Kasan) stadnade nyligen