Article Image
UUL vASTARAllU TLULLALLÄALOL Jag vet ej om du kände honom personligen, men jag vet att du kände fostren af hans penna, att du tjusades af hans musikaliska kompositioner. Under hösten 1842 satt jag, efter lyckligt genomgångna tentamina, å Lilla Carolina för att examineras till studentexamen. De 3:ne herrar, hvilka suto vid samma bord, voro mig fullkomligt obekanta. En af dem är nu en stor litteratör, den andre professor i Stockholm och den tredje var ÅA. J. Afzelius. Den sistnämnde ådrog sig genast min uppmärksamhet. Han hade nemligen glasögon och var försedd med ett par yfviga mustacher. Denna prydnad var vid den tiden ensamt förbehållen hrr militärer, men professor Jakob Agardh, då adjunkt i botaniken, hade vid sin återkomst från Paris samma år brutit isen och uppträdde på Lundagård med väldiga mustacher och dito pipskägg. Exemplet vann efterföljd. Bland: examinatorerna befann sig just samma Agardh. Jag minnes ej hvilket frangeyskt arbete han förelade oss till tolkning, men jag glömmer aldrig det osläckliga skratt, hvari A—s råkade, då en af oss öfversatte Chretien med Kreter. Jag häpnade öfver denna vanvördnad, men ännu värre blef det, då nuvarande professorn, utmärkt skicklig och sedermera promoverad med. doktor vid 24 års ålder, skulle examineras i Hebreiska språket. Han hade lärt sig utantill 1:sta psalmen, utan att känna bokstäfverna. Nuvarande biskop Bring, då examinator i teologi och Hebreiska språket, tillsade honom att tolka 3: dje eller 4:de versen. Examinandus läste öfver i minnet, började helt oförfäradt att citera en annan vers. Detta repeterades ett par gånger, då A—s, — sedan Bring anmärkt att hr L. ej kunde läsa innantill, inföll -— såsom jag tyckte ännu mera himmelsskriande : Möjligtvis hafva flugorna tillsatt för många vokaler. Detta var mitt första sammanträffande med Afze, men jag lyckades kort derefter att blifva närmare bekant med honom, Själfull, poetisk, musikalisk drog han till sig alla. Till hans bästa vänner under denna tid räknades nuvarande professor Gustaf Ljunggren och skalden Talis Qualis. Afzes första litterära produkt Vårminnen utkom — om jag ej missminner mig — år 1843. Den helsades af pressen med bifall och han uppmuntrades att fortsätta. Under nyssnämnde år deltog han i det första nordiska studentmötet. Hans farbroder, A. A. Afzelius, författaren till Neckens polska, deltog i det andra studenttåget och utgaf en särskild berättelse om detta, deri han omtalar att han sammanträffat med sin brorson en särdeles intelligent yngling?. Och derom äro väl Kl skiljaktiga meningar. Afze, särdeles god sångare, hade bildat en särskild sångförening, hvilken likväl sammanslogs med den allmänna, sedan Otto Lindblad öfvertog denna. Afze hade ett svärmiskt, oroligt lynne. Han älskade att bygga luftslott, och då han den ena dagen kunde vara nedtryckt af förtviflan vid tanken på framtiden, sväfvade han följande dag i etheriska rymder. Jag minnes huru han under hela 8 dagar drömde om ett patronelt pastorat. Prestexamen var väl det han minst tänkte på såsom vilkor härför. Åren gingo, han skref en och annan novell i våra julkalendrar, en och annan glad studentsång, som troligen ännu genljuder på Lundagård. En gammal historia, poemet (förut tryckt) återfinnes 1 hans sista arbete Ur Herbariet, är en lefvande målning från en episod i hans lif. Året 1848, det skickelsedigra, inbröt. Han hade då tagit kameralexamen och lemnat akademien ; men — han hade svurit och brunnit i Ridehuuset. Han ville lösa sin ed och ställde sig i danska armåns leder, Att han var en värdig representant för vår nation bevisades deraf att han avancerade till premierlöjtnant och dekorerades med Dannebrogen, som då ej utdelades utan urskiljning, Han sårades allvarsamt — jag vill minnas att det var vid Dippel. Återviände efter stilleståndet, sedan han först i utbyte mot det blod, han; gjutit på slagfältet, vunnit Danmarks största skati: dansösen Augusta Nielsen. Detta äktenskap blef olyckligt och upplöstes efter 2:ne år. Han gjorde ett besök i Jönköping under hösten 1849. Der sammanträffade jag för sista gången med kcnom. En kollation tillställdes. på stadshuset af källarmästaren Hallenberg och PAfze sjöng der sin sedermera så ryktbara romans Ensam du är ej samt Fantasie på fältvakten. Båda dessa voro då ej utkomna i musikhandeln. Skymningssången var skrifven till Augusta, om hvilken han då för sina .

31 januari 1865, sida 3

Thumbnail