tänklighet, men nöden har ingen lag. Han
antog alltså tillbudet, och hans hjeltemodiga
beslut belönades med en lysande framgång,
ty den som från skyarne komne vikarien gjor-
de sin sak så bra, att han skördade lifligt bi-
fall och vid spektaklets slut fördes i triumf
till hotellet der han bodde.
HKolossal rikedom. En manufak-
iurhandlande i Newyork har vid sista taxerin-
gen blifvit debiterad till 100,000 rdr för en
antagen nettoinkomst af 20 mill. rdr. Värdet
af hans årliga omsättning uppskattas till 120
mill. rdr, och han har icke mindre än 56
mill. rdr nedlagda i fasta egendomar, hvadan
han utan tvifvel kan räknas till första klas-
sens penningfurstar.
Ceneral Jussuf, som för närvaran-
de kommenderar franska trupperna i Algier,
har nyligen låtit tilldela en algierisk tidning
andra varningsgraden, hvilket ådragit honom
en hop skämt af pressen, emedan han såsom
soldat och half österländning blandat sig uti
subtila pressfrågor. Generalens förflutna bana
är onekligen ganska äfventyrlig. Han är född
på Elba eller enligt andra uppgifter i en stad
i södra Frankrike omkring 1807, och han har
i gin barndom sett kejsar Napoleon på Elba
år 1814. Något senare sändes han till Flo-
rens för att uppfostras, men fartyget togs
på vägen af en tunesik korsar, och gossen
tillföll en bey, som emellertid fattade tycke
för honom och lärde honom turkiska, arabi-
ska och spanska. Ett kärleksäfvyentyr med
beyens dotter tvang honom att fly, och han
kom lyckligt ombord på ett franskt krigsfar-
tyg efter att ha slagit ihjäl ett par af beyens
soldater, som förföljde honow. Han ingick
derefter i fransk tjenst och blef kapten vid
afrikanska jägarne samt utförde såsom tolk
flera svåra och farliga uppdrag. 1832 blef
han dekorerad för sin tapperhet vid intagan-
det af Bonas citadell. TI fälttåget mot Tlemcen
deltog han äfven med utmärkelse och blef
1836 bey af Konstantineh. 1832 utnämdes
han till öfverste vid infödda kavalleriet och
efter slaget vid Isly till generalmajor. Han
har åtskilliga gånger uppehållit sig i Paris,
är gift med en fransyska och har antagit krist-
na religionen. Hans senaste fälttåg var expe-
ditionven till Kabylien emot Abd-el-Kader år
1857.
Högadlig demonslraftion. Den
gammalfranska adeln i förstaden St. Germain
åker för närvarande nästan hvarje afton istor
toilett och i lysande ekipager till Opera Co-
mique, der kapten Henriot gifves. Tiden
är förlagd till Henrik IV:s tid. Deruti före-
kommer några gånger utropet: lefve konun-
gen! och för hvarje gång vilja bravoropen
och handklappningarne i första radens loger
aldrig taga slut. Det är väl ingen fråga om
att förbjuda stycket, men man tror sig miär-
ka att ropet lefve konungen! förekommer
allt mer och mer sällan.
Efter 33 ärs fängenskap. Fran-
ska tidningen Abeille de Fontainebleau berät-
tar, att i dessa dagar återkommit till sitt fä-
dernesland en fransk officer, efter att ha varit
krigsfånge i 33 år. Denne officer hr Bruxel,
kapten vid 20:de linieregementet, hade blifvit
tillfångatagen i Algier 1831, i en skärmyts-
lipg med araberna. Han blef några år deref-
ter afförd ur rullorna såsom död. Bruxel,
hvilken araberna hotade att skära hufvudet
af, förskonades från detta straff och fördes
300 lieues inåt landet, der han allt sedan sys-
selsatts med att valla boskapshjordar, och från
sin familj och sitt fädernesland hade han ej
fått hört det minsta. Begagnande sig af vil-
lervallan under det senaste upproret fann
Bruxel tillfälle att undkomma och efter en
lång färd på en kanal nådde han vestkusten
af Afrika och kom ombord på ett maltesiskt
fartyg, som landsatte honom i Cartagena i Spa-
nien. Bruxzel uppsökte genast sitt regemente,
som nu ligger i garnison i Dijon. Huru för-
indradt måste han icke ha funnit Frankrike!
Samtal mellan skräddaren och
magen. En skräddare satt en morgon fli-
igt sysselsatt med sitt arbete, som skulle va-
a färdigt på bestämd tid. Som han satt i
in ifver började magen klaga öfver att han
cke fått någon frukost. Skräddaren lugnade
ronom dermed, att så snart arbetet blef fär-
ligt skulle han få mat. Tiden led framåt
niddagen, — ingen frukost hördes af, — då
började magen återigen att klaga och fick till
var, att det icke var så långt till middagen, då
de frökast nach middasm bunda snfanas 28