tänklighet, men nöden har ingen lag. Han antog alltså tillbudet, och hans hjeltemodiga beslut belönades med en lysande framgång, ty den som från skyarne komne vikarien gjorde sin sak så bra, att han skördade lifligt bifall och vid spektaklets slut fördes i triumf till hotellet der han bodde. HKolossal rikedom. En manufakiurhandlande i Newyork har vid sista taxeringen blifvit debiterad till 100,000 rdr för en antagen nettoinkomst af 20 mill. rdr. Värdet af hans årliga omsättning uppskattas till 120 mill. rdr, och han har icke mindre än 56 mill. rdr nedlagda i fasta egendomar, hvadan han utan tvifvel kan räknas till första klassens penningfurstar. Ceneral Jussuf, som för närvarande kommenderar franska trupperna i Algier, har nyligen låtit tilldela en algierisk tidning andra varningsgraden, hvilket ådragit honom en hop skämt af pressen, emedan han såsom soldat och half österländning blandat sig uti subtila pressfrågor. Generalens förflutna bana är onekligen ganska äfventyrlig. Han är född på Elba eller enligt andra uppgifter i en stad i södra Frankrike omkring 1807, och han har i gin barndom sett kejsar Napoleon på Elba år 1814. Något senare sändes han till Florens för att uppfostras, men fartyget togs på vägen af en tunesik korsar, och gossen tillföll en bey, som emellertid fattade tycke för honom och lärde honom turkiska, arabiska och spanska. Ett kärleksäfvyentyr med beyens dotter tvang honom att fly, och han kom lyckligt ombord på ett franskt krigsfartyg efter att ha slagit ihjäl ett par af beyens soldater, som förföljde honow. Han ingick derefter i fransk tjenst och blef kapten vid afrikanska jägarne samt utförde såsom tolk flera svåra och farliga uppdrag. 1832 blef han dekorerad för sin tapperhet vid intagandet af Bonas citadell. TI fälttåget mot Tlemcen deltog han äfven med utmärkelse och blef 1836 bey af Konstantineh. 1832 utnämdes han till öfverste vid infödda kavalleriet och efter slaget vid Isly till generalmajor. Han har åtskilliga gånger uppehållit sig i Paris, är gift med en fransyska och har antagit kristna religionen. Hans senaste fälttåg var expeditionven till Kabylien emot Abd-el-Kader år 1857. Högadlig demonslraftion. Den gammalfranska adeln i förstaden St. Germain åker för närvarande nästan hvarje afton istor toilett och i lysande ekipager till Opera Comique, der kapten Henriot gifves. Tiden är förlagd till Henrik IV:s tid. Deruti förekommer några gånger utropet: lefve konungen! och för hvarje gång vilja bravoropen och handklappningarne i första radens loger aldrig taga slut. Det är väl ingen fråga om att förbjuda stycket, men man tror sig miärka att ropet lefve konungen! förekommer allt mer och mer sällan. Efter 33 ärs fängenskap. Franska tidningen Abeille de Fontainebleau berättar, att i dessa dagar återkommit till sitt fädernesland en fransk officer, efter att ha varit krigsfånge i 33 år. Denne officer hr Bruxel, kapten vid 20:de linieregementet, hade blifvit tillfångatagen i Algier 1831, i en skärmytslipg med araberna. Han blef några år derefter afförd ur rullorna såsom död. Bruxel, hvilken araberna hotade att skära hufvudet af, förskonades från detta straff och fördes 300 lieues inåt landet, der han allt sedan sysselsatts med att valla boskapshjordar, och från sin familj och sitt fädernesland hade han ej fått hört det minsta. Begagnande sig af villervallan under det senaste upproret fann Bruxel tillfälle att undkomma och efter en lång färd på en kanal nådde han vestkusten af Afrika och kom ombord på ett maltesiskt fartyg, som landsatte honom i Cartagena i Spanien. Bruxzel uppsökte genast sitt regemente, som nu ligger i garnison i Dijon. Huru förindradt måste han icke ha funnit Frankrike! Samtal mellan skräddaren och magen. En skräddare satt en morgon fliigt sysselsatt med sitt arbete, som skulle vaa färdigt på bestämd tid. Som han satt i in ifver började magen klaga öfver att han cke fått någon frukost. Skräddaren lugnade ronom dermed, att så snart arbetet blef färligt skulle han få mat. Tiden led framåt niddagen, — ingen frukost hördes af, — då började magen återigen att klaga och fick till var, att det icke var så långt till middagen, då de frökast nach middasm bunda snfanas 28