Vyheter från Stockholms län
Senfärdiga vederbörande. Den
1 nistl. december drunknade en karl utanför
Pollareberg nära Skuru bro. Först den 25
ler juldagen omtalade en karl i grannskapet
lemna händelse på Tollare gård. Samma dag
vå eftermiddagen upptogs karlens lik ur sjön.
Tan igenkändes fär att vara en smålänning;
wamnet okändt. Liket fördes till Tollare och
nlades i tvättstugan, men gårdens egare, som
vistas sjuk i hufvudstaden, erhöll ej under-
ättelse derom förrän efter tre dagar, och hans
olk hade under tiden ej gjort något vidare
ut denna sak. Genast efter erhållen under-
ättelse anmälde egaren förhållandet hos konun-
sens befallningshafvande i länet. Det var
len 238 december.
Då till nyårsafton ingen åtgärd afhördes
skickade egaren bud med skrittlig påminnelse
ill landssekreteraren, dervid påpekande att
orott möjligen kunde vara begånget, hvilket
Atminstone kunde i följd af åtskilliga omstän-
digheter misstänkas, och med förfragan om
hvad som författningsenligt skulle företagas
med liket. Landssekreteraren svarade att detta
icke angick egaren och att han bråkar så
mycket. Egaren fann sig icke rätt tillfreds-
ställd med detta besked, utan vände sig till
landshöfdingen med hemställan om det icke
angär en egendomsegare att ett lik ligger och
undergår förvandling i hans hus. Lundshöt-
dingen tyckte visst att det var orätt ar en
tjensteman att förhetsa sig, men det var då
lätt förklarligt, då egaren gjort obefogade
påminnelser. Landshötdingeembetet hade nem-
ligen, såsom det sjelt anser, gjort gudi nog då
det hade den 30 dec. skickat med posten ordres
till länsmannen. Ätven skulle provincialläka-
renobducera liket.
Måndagen den 2 Januari var längmannen
i ordning att bese liket och provincialläkaren
att obducera det; men 5 dagar derefter, den
7 Januari, låg liket ännu qgvar i tvättstugan.
Som det nu var 17 dygn sedan karlen drunk-
nade och 10 dygn sedan laudshöfdingeembetet
erhöll anmälan derom, och som, utom annat
obehag af liket, det äfven skrämde det vid-
skepliga gårdstolket från att förrätta en del
sysslor, så tog sig Tollare egare före att gå
in till justitieombudsmannen med en anmälan
om hvad som passerat.
Dessförinnan hade dock landshöfdinge-
embetet redan den 3 januari meddelat för
länsmannen föreskrift att liket finge ärliga
begrafvas. Om postgångens långsamhet eller
länsmannens långsamhet eller någon outredd
naturkraft vållat det, nog af, först den 11
Januari skickade länsmannen den erhållna före-
skriften till pastorsembetet i Boo. Den :2
kom skrilvelsen fram. Pastorsembetet hand-
lade raskare än alla föregående vederbörande.
Det skickade mnemligen samma dag in till
egaren i Stockholm och begärde skjuts och
handräckning för den dödes förande till graf-
ven. Den 13 kom ändtligen den stackarens
kropp til sitt sista hyilorum, 23 dygn efter
att den drunknat.
Mau ser af ärendets gång att påminnel-
serna gjort så mycken verkan, att landshöft-
dingeembetet skyndat sig så mycket det någon-
sin förmått. Man kan läsa mellan raderna att
det handlat riktigt med andan i halsgropen.
Ändå har det gått så långsamt att få ett
fattigt lik i grafven. — Det måtte då vara
någonting ruttet i våra embetsverks organisation
och kommunikationsväsende, eftersom det går
så ömkligt för dem äfven med de aldrasimp-
laste saker.