nungens blodiga hufvud, höjdes ett tusenstäm-
migt rop af: Lefve republiken! På aftonen
voro alla teatrar öfverfulla, liksom ingenting
ovanligt passerat. Den 17 Juli föll Charlotte
Cordays sköna hufvud, hon som genom en
forntidshandling trodde sig rädda sitt fäder-
nesland. Derpå bestego girondisterna den blo-
diga ställningen, Brissot med tjuguen kamra-
ter. I dem voro alla det republikanska Frank-
rikes dygder och talanger förkroppsligade; de
saknade blott krafter att handla. De dogo,
såsom man af dem kunde vänta, modigt un-
der afsjungandet af marseljäsen. Äfven Ro-
lands hufvud föll under dessa dagar, — en
gerning, hvarför Robespierre aldrig kan svara.
Revolutionen hade utgått ur denna snillrika,
hjeltemodiga och ädla qvinnas hus; hon var
den första republikanskan i Frankrike. Robes-
pierre hade glömt den tid, då han frågade:
Hvad är då republiken?? Den 16 oktober
afrättades Marie Antoinette och snart derefter
Borgarkungens far hertigen af Orleans. Han
dog såsom han lefvat, som en rouå.
Äfven en qvinna, som genom sitt mätress-
välde mycket bidragit till revolutionens ut-
veckling, träffades vid hög ålder af ödets
hand, nemligen grefvinnan du Barry. Den en
gång så öfvermodiga kurtisanen förlorade allt
sitt mod inför schavotten. Herr bödel, snyf-
tade hon, bäste herr bödel, blott ett ögon-
blick ännu. Och då bödeln icke kände nå-
got medlidande, ref, bet och slog hon omkring
sig så, att tre personer behöfdes för att hålla
fast henne, tills hennes hufvud fallit. Den
24 maj följande år afrättades Herbert med
sina kamrater, derefter orleanisterna och Ma-
rats anhängare. Guillotinen gjorde sin ruud
genom alla partier. Den 8 april dogo på re-
volutionstorget Danton, Camille, Desmonlins
och Herault de Sechelles. Danton ville ännu
en gång omfamna sin vän Sechelles, innan
ban steg uppför trappan till guillotinen. Men
bödeln nekade honom denna önskan. Då ro-
pade Danton: Kan du vara grymmare än
döden? Du skall ändock icke hindra, att
våra hufvuden i nästa ögonblick hvila tillsam-
mans i korgen.
Åtta dagar sednare kom ordningen till
Heberts och Camille Desmonlins fruar, Chau-
mette och Anacharsis Cloots, och följande må-
nad dog den stackars prinsessan Elisabeth.
Dagen då de afrättades var ett det vackraste
vårväder. Qvinnorna, som efter vanligheten
i stort antal åskådade den ohyggliga scenen,
hade nästan alla rosenqvistar i händerna. Luf-
ten rundtomkring guillotinen doftade af rosor.
Hvilken kontrast! Blod och rosor! — Snart
derefter antogo afrättningarne:en motsatt ka-
rakter. Rojalister, girondister, alla obeslut-
samme hade fallit för välfärdsutskottets energi;
nu nalkades ödet dess egna ledamöter. Den
28 Juli 1794 dogo under bilan Robespierre,
hans broder, St. Just, Couthon och viilfärds-
utskottets andra ledamöter, och den 28 Juli
70 medlemmar af kommunalrådet, och följan-
de dagen ytterligare tolf ledamöter af sam-
ma kår.
Under fem och tjugo år var Magdalena-
kyrkogården de guillotinerades kyrkogård;
de hvilade der bredvid hvarandral i gemen-
samma grafvar, alla med hufvudet under ar
men. En så underbar kyrkogård har Europa
icke att uppvisa annorstädes, om icke Petor-
kapellets underjordiska hvalf i Londons Tower,
hvarest de på Towerhill och den gröna plat-
sen framför Beauchamptornet afrättade, hvilka
också såfva med hufvudet under armen, mör-
dare och offer bredvid hvarandra.
De gunuillotinerades kyrkogård finnes att
bese ännu i dag i det nya Paris. De af-
rättades stoft, platsen der de sofya, deras ge-
meusamma graf är densamma som förr. En-
dast tre af revolutionstorgets offer hafva skiljt
-ig från sina dödskamraters krets, nemligen
zonung Ludvig, Marie Antoinette och prin-
sessan Elisabeth. Deras stoft fördes till ko-
nungagrifterna i S:t Denis. Då Ludvig den
adertonde, den näst siste bourbonen i Frank-
rike, som hvarken under landsflykten eller sitt
öfriga vexlande Hf lärt och ingenting glömt,
åter besteg den blodbefläckade tronen, lät han
uppföra ett kapell öfver de guillotinerades
kyrkogård vid Madeleinegatan. Genom en
försal inträder man på en stor af murar om-
gifven plats och en på en terass belägen gård,
på alla sidor omsluten af pelarrader. Midten
af denna gård prydes af griäsplaner; på lång-
sidorna hvila i sexton grafvar de vid storm-
ningen af Tuillerierna den 10 Augusti fallne
schweitzarne. Hvarje graf iär betäckt af en
enkel grafsten. Midt emot försalen höjer sig
det enkla. men i storartad stil hvooda kanel-