Vid finska litteratursallskapets historiska sektionssammanträde i Helsingfors den 26 sist). I Okt. föredrog d:r A. Bomansson bland annat en uppsats, som berörde en funnen afskrift at eit adelsbref, utfärdadt af konung Erik af Pommern för en viss Björn Pålsson på Åland den 1 Sept. 1420, hvadan således Finland skulle fått emottaga det första i Skandinavien kända adelsdiplom, eller 11 år tidigare än det hittills bekanta äldsta, som är utfärdadt för Thore Sandersson i Sverge den 1 Okt. 1431. Prinsessan af Tambridge. Prinsessan Mary af Cambridge, som för några år sedan höll på att bli gemål åt tronarfvingen i en af de tyska mellanstaterna, sedan dess delat ut många korgar och nu troligtvis mer än någonsin är britiska nationens älskling, har nyligen gift sig. En pär af England (namnet nämnes ej) anhöll om den älskvärda och vackra ! prinsessans hand. Men parlamentsakten för reglering af äktenskapen inom den kongl. familjen stod i vägen. Ett maktspråk af drottningen kunde undanrödja detta hinder; men hon vägrade att sanktionera det föreslagna partiet. Prinsessan lät emellertid alldeles icke afskräcka sig af den allerhögsta onåden, gjorde anspråk på sin myndighetsrätt cch blef för några dagar sedan genom kyrkans och lagens band förenad med den man hon valt och som bär titeln viscount. I öfverensstämmelse med den engelska etiketten ändras icke prinsessans titel genom detta äkta förbund, utan hon heter nu som förr h. k. h. prinsessan Mary af Cambridge. Noli me fangere! En egendomsegare i Mecklenburg antog en kusk. Några dagar derefter kallade husbonden honom till) sig och sade att han inte tålde se honom begagna Garibaldiskägg, och befallde honom i öfverensstämmelse härmed att ofördröjligen raka bort det. Han borde akta sig att neka dertill, då han eljest för sin olydnad lätt kunde erhålla de privilegierade 5 och 20. Kusken som satte högt värde på sitt skägg, fattade mod och svarade: Ne-ej, nådi herre, jag har burit mitt skägg så länge med heder, och det vill jag inte mista, heldre söker jag mig annan tjenst. Efter denna oförskämda vägran tillkallades herden och ridknekten, hvilka äfvenledes under hotelse om de 25 fingo order att binda kusken och enligt föreskrift raka bort hans skägg. Han lät helt lugnt binda sig, men då knifven togs fram och allt var i ordning för rakningen, sade han mycket bestämdt: Den förste som kommer hit för att ta bort mitt skägg, är död i morgon, om jag också skall lida mitt straff derför. Herden drog sig redan tillbaka. Då ryckte skäggfienden knifven från sitt folk, för att högst egenhändigt verkställa sin föresats. Men äfven han hotades med döden, och man såg på den bundnve att han menade fullkomligt allvarsamt. Och så fick han behålla sitt skägg; men i stället blef han allernådigst jagad från godset. Erefve HKakn, den bekunte ukasförfattaren, bevistade nyligen en kapplöpning i Rostock. Efter dess slut for han direkt till teatern. En hop studenter hade i rättan tid erhållit kunskap om visiten och skyndade att bilda spalier vid ingången. Den Hahnska karossen kör fram och genast uppstämmes en studenutsång: Der Hahn mit Senfsauce? (höns med senapssås). Men då den firade gisten ville passera förbi, skallade ett så gillt kukeliku!? att anhängaren af de gamla goda sederna föredrog att under ett oupphörligt gälande, hvarnuti folkmassan på gatan instämde, lemna teatern och resa hem. Stöfveleubonnement. In spekulativ klädmäklare i Hamburg har nyligen utvidgat sin rörelse med ett lager af skodon, och inbjuder för måttligt pris till årsabonnement derpå. Abonnenten erhåller genast två par nya stöflar, och under årets lopp ytterligare fyra par, alltså inalles 6 par utur ett outtömligt lager af aderton olika mönster. Man erhåller sålunda mera nya skodon än man vanligen eljest förskaffar sig och inbespar ändock enligt programmet mer än 50 procent af den förra årsutgiften. I Får man sofva åå lealern? Denna kinkiga fråga har nyligen förevarit vid en fransk domstol; en borgare vid namn Beringot hade nemligen sofvit under en pjes som han troligen fann tråkig. Man kunde vil ycka att det icke skulle vara något brott att! sofva, till och med på en teater, men Berlinsot snarkade, och det i den grad att han der-, genom störde sin grannes uppmärksamhet. I