Vid finska litteratursallskapets historiska sek-
tionssammanträde i Helsingfors den 26 sist). I
Okt. föredrog d:r A. Bomansson bland annat
en uppsats, som berörde en funnen afskrift at
eit adelsbref, utfärdadt af konung Erik af Pom-
mern för en viss Björn Pålsson på Åland den
1 Sept. 1420, hvadan således Finland skulle
fått emottaga det första i Skandinavien kända
adelsdiplom, eller 11 år tidigare än det hit-
tills bekanta äldsta, som är utfärdadt för Thore
Sandersson i Sverge den 1 Okt. 1431.
Prinsessan af Tambridge. Prin-
sessan Mary af Cambridge, som för några år
sedan höll på att bli gemål åt tronarfvingen
i en af de tyska mellanstaterna, sedan dess
delat ut många korgar och nu troligtvis mer
än någonsin är britiska nationens älskling, har
nyligen gift sig. En pär af England (namnet
nämnes ej) anhöll om den älskvärda och vackra !
prinsessans hand. Men parlamentsakten för
reglering af äktenskapen inom den kongl. fa-
miljen stod i vägen. Ett maktspråk af drott-
ningen kunde undanrödja detta hinder; men
hon vägrade att sanktionera det föreslagna
partiet. Prinsessan lät emellertid alldeles icke
afskräcka sig af den allerhögsta onåden, gjor-
de anspråk på sin myndighetsrätt cch blef för
några dagar sedan genom kyrkans och lagens
band förenad med den man hon valt och som
bär titeln viscount. I öfverensstämmelse med
den engelska etiketten ändras icke prinsessans
titel genom detta äkta förbund, utan hon he-
ter nu som förr h. k. h. prinsessan Mary af
Cambridge.
Noli me fangere! En egendoms-
egare i Mecklenburg antog en kusk. Några
dagar derefter kallade husbonden honom till)
sig och sade att han inte tålde se honom be-
gagna Garibaldiskägg, och befallde honom i
öfverensstämmelse härmed att ofördröjligen raka
bort det. Han borde akta sig att neka der-
till, då han eljest för sin olydnad lätt kunde
erhålla de privilegierade 5 och 20. Kusken
som satte högt värde på sitt skägg, fattade
mod och svarade: Ne-ej, nådi herre, jag har
burit mitt skägg så länge med heder, och det
vill jag inte mista, heldre söker jag mig an-
nan tjenst. Efter denna oförskämda vägran
tillkallades herden och ridknekten, hvilka äf-
venledes under hotelse om de 25 fingo or-
der att binda kusken och enligt föreskrift raka
bort hans skägg. Han lät helt lugnt binda
sig, men då knifven togs fram och allt var i
ordning för rakningen, sade han mycket be-
stämdt: Den förste som kommer hit för att
ta bort mitt skägg, är död i morgon, om jag
också skall lida mitt straff derför. Herden
drog sig redan tillbaka. Då ryckte skäggfien-
den knifven från sitt folk, för att högst egen-
händigt verkställa sin föresats. Men äfven
han hotades med döden, och man såg på den
bundnve att han menade fullkomligt allvarsamt.
Och så fick han behålla sitt skägg; men i stäl-
let blef han allernådigst jagad från godset.
Erefve HKakn, den bekunte ukasför-
fattaren, bevistade nyligen en kapplöpning i
Rostock. Efter dess slut for han direkt till
teatern. En hop studenter hade i rättan tid
erhållit kunskap om visiten och skyndade att
bilda spalier vid ingången. Den Hahnska ka-
rossen kör fram och genast uppstämmes en
studenutsång: Der Hahn mit Senfsauce? (höns
med senapssås). Men då den firade gisten
ville passera förbi, skallade ett så gillt ku-
keliku!? att anhängaren af de gamla goda
sederna föredrog att under ett oupphörligt
gälande, hvarnuti folkmassan på gatan instämde,
lemna teatern och resa hem.
Stöfveleubonnement. In spekula-
tiv klädmäklare i Hamburg har nyligen ut-
vidgat sin rörelse med ett lager af skodon,
och inbjuder för måttligt pris till årsabonne-
ment derpå. Abonnenten erhåller genast två
par nya stöflar, och under årets lopp ytterli-
gare fyra par, alltså inalles 6 par utur ett
outtömligt lager af aderton olika mönster. Man
erhåller sålunda mera nya skodon än man
vanligen eljest förskaffar sig och inbespar än-
dock enligt programmet mer än 50 procent af
den förra årsutgiften. I
Får man sofva åå lealern?
Denna kinkiga fråga har nyligen förevarit vid
en fransk domstol; en borgare vid namn Ber-
ingot hade nemligen sofvit under en pjes som
han troligen fann tråkig. Man kunde vil
ycka att det icke skulle vara något brott att!
sofva, till och med på en teater, men Berlin-
sot snarkade, och det i den grad att han der-,
genom störde sin grannes uppmärksamhet. I