skaffa de medel som i alla händelser måste kom att kosta 7,360,000 TAP, NVarvill ar Järnvasssvyja relsen lades ytterligare 440,000 rår, till betäcG kande af dessa omkostnader så att bolaget skulle j. ega ett disponibelt kapital af 8,000,000 rdr. 1 Och att järnvägsanläggningen, med de priser på arbetet och materiel, som voro gällande, när detta kostnadsförslag uppgjordes, och utan del! stora förändringar och utvidgningar af den plan, 1. hvarpå bolaget ursprungligen grundats, kunnat lt utföras för detta belopp, framgår deraf, att alla js jordarbeten, bergsprängning, hägnader m. m.,jf ret efter det kostnadsförslaget upprättades . — oaktadt under tiden stegrade arbetslöner — lt kunde bortlemnas på entreprenad till de derutilc upptagna priser, samt att en engelsk firma er-)1 bjöd sig leverera all materielen till priser un-1 derstigande kostnadsförslagets, och att i liqvidis taga aktier till ett betydligare belopp. J å stod affären, då bolaget bildades. och arbetet c skulle utföras. Trafikchefen vid Köping—Hultj( jämväs hr M. Agrelius antogs till verkställande I1 irektör och undertecknad, med mycket begrän4 sade rättigheter, till öfveringeniör. J Efter verkställande direktörens tillträde till sin 1) befattning väcktes af honom fråga om åtskilliga ls ändringar i den uppgjorda planen för järnvägs-1 byggnaden såsom att skenvigten skulle ökas från 1 16 till 19!, Q pr fot på det att 31 tons loko-11 motiv skulle kunna användas och tågen kun-t na gå med en hastighet af 25 till 40 engelska mil i timmen, att Ryssgrafven och Ekolsundsviken skulle fyllas, i stället för att passeras med viadukter, att em särskild station skulle anläggas vid norra bangården i Stockholm o. 8. Vv. Under de månadslånga öfverläggningarna inom styrelsen rörande dessa genomgripande förän dringar i planen för järnvägsbyggnaden, hvarunder priset på materielen och alla materialier på ett oroande sätt dagligen stegrades, förklarade jag att, det icke kunde bestridas att ej starkare skenor vore bättre än svagare, och att bankfyllningar kostade mindre att underhålla, sedan de en gång vunnit stadga, än broar och att, om så tuaga 6-hjuliga lokomotiv skulle användas, och så stor tåghastighet som 40 engelska mil i timmen ifrågakomma, så måste skenvigten ökas; men att jag likväl, då dessa förändringar och utsträckningar skulle förorsaka betydliga extra kostnader, hvartill medel svårligen torde kunna anskaffas, och bolaget således möjligen icke kunna fullborda järnvägen, ansåg mig böra tillstyrka att styrelsen vidblefve den en gång antagna planen för järnvägsbyggnaden, så mycket mer som jag förutsåg svårigheten att mA Aa mr AO————— EE ma att fattas genom inträffande stegringari pri set på alla materialier. Såsom skäl för vidblifvande af den bestämda skenvigten 16 pr fot anfördes af mig: att belgiska statsjärnvägarne från början belsdes med skenor vägande endast 15 pr fot af en ganska svag sektion, hvilka jag år 1852 öfver 20 år efter utläggningen, sett begagnas. för den stora trafik som nämnda år fans å dessa järnvägar; att kungl. järnvägskomiten föreslagit lättare skenor för de blifvande bredspåriga banorna ; att vägoch vattenbyggnadsstyrelsen icke haft något att anmärka mot den föreslagna skenvigten och viadukterna; att Upsala—Gefle järnväg, som väl också kunde anses som en bergslagsbanadå den skuile komma att passera Dannemora, och an tagligen dessutom skulle erhålla en stor genomgående trafik, nöjde sig med samma skenvigt som belgiska jämvägarne; . att erfarenheten vid de af mig 10 år förut bygda skånska bibanorna till Landskrona, stad och Kristianstad visat att, de af mig för Stockholm—Bergslagsbanan konstruerade 16 skenor skulle blifva tillräckligt starka, hälst om man på .godstågen ville begagna flerhjuliga lokomotiv, hvilka, derigenom att trycket fördeJas på flere punkter, kunna draga lika stora tåg å en jävig med svagare skenor, som de vanliga 6-hjuliga lokomotiven å starkare, hvarigenom banans trafik-förmåga, enligt mitt förslag, skulle kunna vara lika stor som med del: tyngre skenor och den sort lokomotiv, verkställande direktören ville använda. I afseende på fyllningen af Ekolsundsviken tillstyrkte jag af samma skäl, eller nödvändigheten att inskränka utgifterna, emedan bolagets vara eller icke vara antagligen derpå vore be roende, att den tillämnade viadukten skulle uppföras enligt af mig uppgjord ritning, under förklarande att, om jag finge uppföra den samma, jag ansvarade så väl för att den beräknade kost: naden, 200.000 kr., icke skulle öfverskridas, som att den skulle blifva lika stark och varaktig som hvarje annan järnbro, hvarigenom en besparing mot bankfyllning af öfver 200,000 kr. vunnits. Kapten Carlsund, hvars yttrande jag begärde, instämde till alla delar i de af mig uttalade åsigter så väl rörande skenorna som viadukten, och enligt den erfarenhet, man nu vunnit beträffande Upsala—Gefle-banans 15--skenor, öfver hvilka redan passerat en half million centner malm, omkring 10 millioner centner grus och, om man räknar lokomotivers och vagnars vigt, till sämmans mer än 15 millioner centner brutto last, utan att fel visat sig å en enda af dessa skenor, Kan det med säkerhet antagas, att 16-Wskenor af lämplig form och god tillverkning, un: der lång tid varit fullt tillräckliga för Stockholm—Vesterås—Bergslags-banan. Icke desto mindre och oaktadt hr ordföranåen, baron Bildt, förklarade sig instämma i de af mig anförda skäl, med yrkande att man borde visa hvar de bristande medlem skulle tagas, innan beslut fattades om nya betydliga utgifter, samt reserverade sig i fråga om Bkolsundsvikens fyllning, så beslöt styrelsen, som befarade att verkställande direktören skulle lemna sin befattning, om ej hans förslag godkändes, på dennes yrkande, understödt med vanlig energi af hr vice ordföranden att skenvigten skulle ökas, Ekolsundsviken fyllas m. m., och på detta sätt underkändes mina planer af bolagsstyrelsen. . Under sådana förhållanden, då jag af dessa beslut funnit att mina afsigter och bemödanden att åstadkomma järnvägsbyggnaden, på ett sätt) som gillats af vederbörande auktoriteter, hvarpå bolaget bildats, och som erfarenheten visat vara på samma gång fullt tillfredsställande och billigt, icke kunde genomföras, och jag dessutom i flere vigtiga tekniska frågor var af olika mening med verkställande direktören, hade jag naturligtvis intet aunat att göra än att lemna min lats vid järnvägen, en befattning som jag vid jess emottagande gladde mig åt, emedan det. gälde att öfvervinna stora tekniska svårigheter och genomföra ett allmännyttigt företag för hvilket jag under många år arbetat. . Jag lemnade sålunda min öfveringeniörsbefattning den 1 Maj 1873, icke med någon harmmot företaget, hvilket jag fortfarande önskar all välgång, derom kan agblads-förf. vara fullt öfvertygad, men med stora farhågor för bolagets framtid, då det tydligen kunde förutses att, järnvägens ökade soliditet och trafikförmåga, gkulle, genom de stora och oberäkneliga kostnader som deraf blefve en följd, om ej ruinera bolaget, åtminstone förvandla järnvägsanläggningen från en fördelaktig affär. som den på goda grunder beräknats blifva, till en dålig —— Innan jag nedlägger pennan, är det min pligt att vitsorda, det järnvägsstyrelsen vid besluts fattande om ökande af järnvägens trafikförmåga och soliditet, leddes uteslutande af öfverfygelsen att dervid handla i bolagets intresse, eåuru man möjligen fäste alt för mycket afgoende vid de hrr ledamöters förmåga och kometens att bedöma saken som påyrkade och förördade banbyggnadens föräyrande. och för liten vigt via svårigheterna ati skaffa penningar, hvarigenom frågan bringats på den punkt den nu är, eller act Stockholms kommun måste, med stora uppoffringar; träda emellan, om ej bolaet skall gå under. : Stockholm den 10BNöV. 1874. mr mm mr oh mo sj PO O, Adelsköld.