till fört. af den naturmedicinska afhandlingen om kopporna läses i Gotlands Allehanda: sDu lider till äfvertyrs icke gerna, om man försöker tala med dig? Men ho kan underlåta det? Jobs Bok: Det har i alla tider varit vanligt att store män förföljas af afund, illvilja och förtal. En undergifven och kristligt sinnad man, sådan lö; som ni, bör endast betrakts. getta såsom ett ut-iyi tryck af vår snöda verld3 vanliga ondska. Der-Å1. för fatta tröst, kära själ! Till sist skall nog!! allmänheten läre känna och värdera eder efter rer verkliga värdo De lärde herrarno i läone apel, ba påstått, att ni hyllar 9:dejolj r I radets gsigt om kopporna, med en liten ia 0 ifikati,n från 1600:talet, då ni säger att SA POT BS egentliga grundorsaker äro giftigal kägor i blodet. Man har ansett det ej vara jr underligtattniafråderfrån skyddskoppympningen 4 då vi gvarstår på en så aflägsen tids ståndpunkt. jkå Edra fysiologiska begrepp med afseende på kopporna äro tusen år efter sin tid, och derförj — hånar man dem, ja sjelfva professor Malmsten lig bar yttrat, att er skrift är -under all kritikbe och ledamöterna i detta sällskap ansågo den iiX högsta grad vådlig, emedan den hos en ouppejör Wat och lättrogen allmänhet uppväcker fruktan ör vaccinering; ja, de ansågs den så mycket 1 vådligare, som den i en stot upplaga med kol-135 oxtörer kringsprides i 21ia landsändar. Afund, r kollega, pur afurå. Det är just detta till: do bakagående och vypträdande mot vaccinationen, jD som gör eder så stor. Hvad är väl naturligare !! för naturmedicinen, än att söka gå så långt till :ö baka i tiden, som möjligt, för att slutligen få reda på den verkliga, genuina naturmenniskan. Ni har ännu ej kommit längre tillbaka, än till 9:de år. hundradet, men jag vill försöka att, väckt af edert föredöme, gå ända till den bibliska tiden, ja, äv4a till ursprunget, till våra första föräldrar, I sc dem och Eva. 30 Min första väckelse emottog jag, då jag i eder tis förträffliga skrift såg, huru ni afråder från vac I-4 cinationen på den grund, att smittkopporns, äro ex gynsam form för Naturens läkest,äfvander de och det förbrända kroppsslaoets utkastandel x. sgenom huden, och genom accinationen NatuLR veaktionsförmåca : längre eller kortare tidåhe nblifver så försv.gad, att den icke är mäktig att genomföra någon starkare veningsprocess, så-4sl ssom köppor m. fl. Det starkare giftet, här detå:e sinympade kokoppans. var, binder det svagare, bäkta raturliga koppämnet, så att naturen icke 2 förmår detsamma lösgöra. MHerrliga tankar!!H Go huru klart, huru sublimt uttryckta! DelF borde ristas i guld! at Som jag haft äran säga, dessa nu citerade ord voro för mig en väckelse. Jag tänkte så här:åf sKoppämnetär naturligt för och finnes således färdigt i menniskokroppen; det är en ma-1O teria peccans, som troligen. kommit in uti oss, när våra första föräldrar åto den förbudna frukten. Nu var uppslaget gifvet till den teori, jag t härmed har äran framställa. be Sjukdom kom i verlden med synden, således med våra första föräldrar. Föga känna vi om h dessa aflägsna tider, och jag vill derför förbigåj dem, endast anmärkande Tobie så behändigt hy.jtade ögonsjukdom, såsom det första Kautl, derå? npaturmedicinen kom till heders, Förflytta vi:038 längre fram i tiden, till beb,oniska fångenskapas och konung Nebukadnesars dagar, så se vi, ura denne konup blef sjuk, sprang ut på fäl-, ten och råmad. bland boskapen, samt åt gräs.) Konung Neyukadnesars sjukdem har gifvit mig mycket att fandera på, och jag tror det vara 1 mera än en gissning, då jag påstår att kokopp1 gifte, blifvit inympadt på denne konung af nåson illasinnad kaldeer; ja, detta antagande grän1 gar nästan till fullkomlig visshet, om man:tager i noga öfvervägande hans kreaturliga beteenden under sjukdomen. Att vaccinen inte nu för tiden åstadkommer sådana symptomer, som hosj) Nebukadnesar, torde väl bero derpå, att vi af-it lägsnat oss från naturen och naturmedicinen och, fallit djupare i synden, så att våra kroppar un-f der tidernas lopp blifvit alt mer och mer för-1, härdade. -Hos judarne finna vi, att sjukdomar, ansågos framkallade af inneboende orena, onda andar, eller — nogare uttryckt — de sjuke vorej 4 besatta af djeflar. Det är härpå jag närmastj stöder min teori. ; Denna teori-lyder så här: Sjukdomsämnet, materia peccans, eller -— som j; ni, herr kollega, kallar det — det äkta natur1, liga koppämnet hafva vi emottagit såsom ett olyckligt arf från våra första föräldrar. Då detta s förderfliga sjukdomsämne blifvit vår: del genom t ormens, eller djefvalens tillskyndelse, så är na-s turligt att det också, såsom ntgånget från djef.s vulen, rätt och slätt består af onda andar, eller 1 1 j ! djeflar; hvilka vi härefter. vilja beteckna med namnet — demoner. Denna teori är, som ni ser. ej fnllkomligt ny, men jag gör ansträk på förtjensten af att klararo hafva framstält dem samma, än någon före mig... Med eder hjelp, herr kollega, hoppas jag att a djefvulsteorien genomförd och utvecklad, sy. på synes mig just vara rätte mannen dertill, och jag tviflar ej på, att ni fullkomligt gillar den samma för det blifvande sjukdomssystemet. j 1 Tillämpas vår teori — jag anser redan eder, hr kollega, delaktig i den samma — på den sjuk-1 dom, man oriktigt kallar asmittkoppor-, och som 1 riktigare borde kallas de frigjorda naturligal koppdemonerna, så är klart att den s.k. skydds-11 koppympningen måste förkastas såsom i högsta mätto skadlig. Besinna blott, de i menniskokroppen inneboende äkta, naturliga koppdemo:! nerna vilja ut, och-om det lyckas dem trängal! sig fram ända till huden, så taga de sin bostad ! i kopphlåsöre, hvilka, som ni väl vet, kunaa vara legio — och. när koppblåsorna torkat in och bortfalla, försvinna koppdemonerna på samma gång, så att en menniska först då kan kalj las riktigt frisk, sedan hon haft koppor, och hennes hud bär djupa märken efter koppdemo; nernas bett. Då finnas, efter en sådan reningsprocess, hvarken koppdemöner i kroppen eller ( några giftiga skärpor 1 blodet. Alt är klap-, padt och klart. Om. man. nu i stället bogagnar s. k. skydds1 koppympning, så införag kokoppdemoner i men-; niskokroppen. -Eokonpdemonerna komma snart i strid med ae gamla invånarne, de-äkta naturliga Fespasmonordn men då de förra äro star-, kaves, så sogta de och binda de besegrade, I. samt husera sedan fritt i den arma mennisko-( kroppen. Vilja nu-de äkta, naturliga koppder i monerna ut, så kunna de icke, då de äro kujo-; nerade och bundna. Tänk, hvilken slitning,: hvilken strid i en fattig menuiskokropp! år det då inte tusende gånger bättre att nöja sig med de koppdemoner, man genom synden enjj gång fått till sin arfvedel, än att göra kroppen : till en. tummelplats och ett slagfält för olika, sins Pmellan fiendtliga skaror af koppdemoner? Ännu mera förkastligt är homöopaternas sätt att såsom skyddsmedel intaga kopprufvor — jag I vet inte i huru stor förtunning — det är ju så i. godt som att taga in f—n med sked. : Nu kan det visserligen hända att en hel hop: menniskor duka under, när de naturliga koppdemonerna frigöra sig, men hvad betyder sådant, : de som återstå blifva så mycket friskare och bättre. Värst vore, om dessa demoner på en gång skulle fattas af frigörelseidber — vår tid är revolutionär och farlig — ty då vore fara värdt att menniskoslägtet kunde utdö, eftersom ingen vaccination längre skulle få existera. Det vore visserligen sorgligt, om de naturliga koppdemonerna skulle förgöra vårt slägte, men om så skedde, så skulle också med detta fallna-slägte synden försvinna från jorden, och sådant vore ju i alla fall trösterikt: Sedan jag nu, som jag hoppas, meddelat eder, herr kollega, ej så ringa tröst och för eder utvecklat mina id6er, så torde det vara skäl att jag också presenterar mig. Mitt namn är Latan, in farfars farfars far var en berömd utöfvare af naturmedicinsk praktik uti staden Paris. Denne berömde mans metod -var snarlik eder och bestod deruti, att han genom svält sökte utdrifva den onda principen ur menniskokroppen.: Han hade utgifvit en naturmedicinsk afhandling, ban också. hvilken han kallade Vattsoppan, eller det nya regenerationsmedlet. — Han reste omkring uti en med åtskilliga sinnrika emblemer prydd vagn. så att hvar och en skulle kunna se hvem de hade för sig och kunna anropa hans bistånd. Vagnen blef snart ökänd, och hvar den rullade fram roTe man: Voila char de Latan. Men ondskan ar alltid varit stor här i verlden, och, kan ni tro det, ärade kollega, af char de Latan bildade man det förhatliga ordet charlatan. Detärfrån denne ärans man, eder tillgifne vän och beundrare härstammar. Binamnet charlatan har, som ett olycksöde, förföljt hvarje individ af vår berömda slägt, men Om ni vill som jag och ingår nå mitt förslag så hillad vi ett hala då don