Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 18 Oktober Den ryska pressen gent emot Finland. Ry: nådegåfvor-,. En nationalsubskription. I ski Mir och dess Helsingfors-korresponde Ett och annat om vår regering. Så föga man än i allmänhet i Euro befattar sig med vårt fattiga, uzdangöm folk och dess öden, så gifves det dock land och en press, der man sedan län egnat Finrland och dess utveckling en st om än icke alltid sä smickrande, uppmär samhet. Vi mena — Ryssland, Sanning enligt bör dock erkännag, att detta del gande för oss och våra öden är något när samtidigt med vårt nyvaknade politis) lif för halftannat årtionde tillbaka och hö finner sin förklaringsgrund. Oafsedt nä ligen att under Nicolzis regim i Ryssla; knappast fans någon press — det var g som bekant Alexander IT:s tillträde till r geringen, som medgaf uppkomsten af den r varande ryska pressen — så fans i Finlar under denna tidrymd föga att alundas. I Finlandg separata, konstitntionells ställnin i förhållande till Ryssland och desz kejsar garanterad af Alsxander I på Borgå land dag, var under denna tid vorden on chimör En föga angenäm öfvexraskning beredde de derför den ryska hyperpatriotismen, som saw tidigt begynte bryta sina lindor och som Polens tillintetgörelso firade Bin första tri umf, att varsna huru de politieka intressena Finland, efter att hafva legat i en femtic Brig dvala, begynte vakoa till lif, och Fin lands folk framgångsrikt göra anspråk p den plats bland nationernas antal, Alex ander I sjelf tillförsäkrat det. Och när de unga Finlands politiska drömmar — åt minstone delvis — förverkligades genom d: betydelsefulla politiska, finansiella och social; reformer, hvilka i vårt folks häfder skol: göra tidskiftet 1862—64 evigt minnesvärd: kände förbittringen bos de ryske national inga gränser mer, Herr Katkoff slog ge nom Moskovskia Vjädomosti allarm, och i koras svarade talrika gammalryska, ung ryska och panslavistiska orgar. Korre spondenter till ryska blad kunde icke nog uttala sin förbittring öfver att de, några mil från Petersburg, måsto vid finska grän. gen underkasta sig tullvisitationen, att i denna ryska provine, gågom man äflader kalla Finland, den ryska rubeln gick med kurg, att man der, i en af Rysslands sgrängmarkers — ett vis å vis Finland mycket omtyckt slagord i den ryska pressen — föga kände det ryska språket o, 8. v. i oändlighet. För Finland hade dessa utfall det goda med sig, att man varskoddes för de faror, som hotade, och ännu mera slöt sig till sammans. Fjättrade af censurens munlös kunde väl de finska tidningarna endast ofullständigt svara bärpå, men den allmänna gin sökte sig ett uttryck inom adeln vid 1864 års landtdag, der en framstående ta lare nedlade en kraftig protest mot det svråk, de ryska organen tilläto sig emot inland. Sedan dess har animositeten inom den rygka pressen något minskats, Måhända har det stillastående, för att icka säga till. bakagående, som onekligen ter på många kåll inträdt i vår politiska utveckling, verkat lugnande på de ryske tidningsmännen. Måhända är ockeB den något hofssmmare ton, de numera antagit, icke så slldeler Bjelfvald. Emeilertid döljer man icke häller nu sin ovilja mot desse tschuhonts (ett mg öknamn på finnarne), hvilka göra anspråk på en separat konstitutionell ställting. Följande rader skola derpå lemna ågot prof: Då Finland år 1867 hemsöktos af total missväxt, den sista af en fortlöpande serie, fick den nödstälda delen af vårt tolk, utom af sina mera lyckligt lotiade landsmän, äfven emottaga undsättningsbldrag från snira länder, särskildt rikliga och med tacksamt hjerta emottagna från Sverige, Äfvon rån Ryssland kommo gåtvor. De emottoso8, likasom öfriga, med tacksamkhot, emelan man trodde dem föranledas af barmwertighet och menniskokärlek, Och sådan ade väl äfven gifvarnes mening varit Men detta förhindrade icke orgsn inom len ryska pressen att någon tid oftoråt upp: räda med repressalier: med hvad rätt gör etta liggarefolk, zom vi få underhålla ; 20d våra nådegåfvor, anspråk på en avto; om ställning? så ungefär lät det i den ; yska pressen, Och dessa smädelser er öllo ny fart, då några år senaro grofvinan Adlerberg, maka till Finlands n. v, ge eralguvernör, i Petersburg föranstsltade ett otteri till förmån för en af henne i Finland intiftad enskild barmhertighetsinrättning. Å yo hade man den oförsyntheten att tala m nådegåfvor och tiggarefolk. Föga und? den finska pressen härph svara: cenren sörjde för att den fick tiga, Men 2 djup och allmän indignation hade emelrtid i följd af desea calomnier slagit rot, og hela värt folk och grodde i tysthet, i Då blef det för ett år sedan bekant, att I uvernementet Samara i Ryssland blifvit D emsökt af missväxt, Detta blef för värt z Ik en kärkommen anledning ait få kdslägga sin erkänsla för de gåfvor, man b E 4 t elf fått emottaga, men tillika att kunna lägga en protest mot den smälek, men ir!ör af den ryska pressen fött uppbära.