re af dessa sorgliga tilldragelser i deras be-l.g ämda förlopp, har jag trott, att det möjligen nde vara af något intresse att framdraga sa0, på samma gång som det måhända kan biaga till att, om äfven i aldrig så ringa grad, rebygga användandet af sjelfva det skadliga edlet, knallhattarna. Vi hafva säkerligen alla vår barndom roat oss eller sett andra roa sig ed att smälla af dessa knallhattar mot. en sten ed en hammare, och förmodligen hafva de flesta uppit. väl ifrån detta skenbart så oskyldiga 5je; men om äfven endast ett enda ö a årligen irigenom går förloradt, måste det ock antaas vara för mycket. Under det år, jag biträdde raktiserande läkaren M. Gad vid hans ögon-i linik i Horsens, såg jag emellertid 6 personer lifva mer eller mindre blinda genom knallbatwr, och genom att bläddra i journalerna från 0 förutgången tid, såg jag, att fallens antal igalunda berott på någon tillfällighet. Lågt eräknadt. kan det väl sägas, att 20 menniskor rligen i Danmark mist synförmågan af denna rsak, så att anledning väl kunde förefinnas a vån lagstiftningsmaktens sida mått och steg vid-1; oges för att helt och hållet förbjuda användanet af knallhattar, i synnerhet nu för tiden, då akladdningssystemet är infördt både vid miliära och civila skjutvapen. På andra områden, åsom t. ex. fosfor-tändsticks-fabrikationens, emot vilken man nu lagstiftat, blifva knappast så nånga menniskor olyckliga för lifstiden. Sjelfva kadan visar sig tämligen konstant i sitt utsende. Patienten har vid affyrandet af en gamnal bössa eller på det ofvannämnda sättet märkt, tt något af knallhatten flugit in i ögat, men fta icke ansett det. för något synnerligt och rott, att biten fallit ut igen; någon synnerlig märta har ej inställt sig, men efter en ha ler hel dags förlopp har någon oklarhet förnärkts jemte: rinnande ögon, rodnad och hufrudvärk; nu inser han att det är illa och söker äkarehjelp. Kan eller vill patienten icke nu söka bot, inträffar vanligtvis, att synen på det skadade ögat inom kort tid går förlorad. Härned kan visserligen processen någon gång vara vfslutad, men särdeles ofta är det skadade ögats ugn endast illusoriskt, i det att patienten redan sfter några veckor (enligt några författares mening förr) ända till flere år efter skadan börjarl tt äfven i sitt friska öga känna liksom en limma eller att ljuset generar hohom, hans ar: betsuthållighet aftager, han ser kanhända ej föremålen på nära håll så väl som förr, eller synas de i färgade ringar; ofta inställa sig smärtor i och öfver ögat, ofta af rent intermittent natur, och samtidigt börjar det måhända friska ögat, att åter blifva säte för smärta och rodnad. u sökes åter läkarens hjelp; men stundom finnes ingen njelp mer, och äfven på det andra ögat inträder blindhet. — Hvem skall bli general Grants efterträdare? Som bekant har man redan i. Amerika börjat sysselsätta sig med presidentvalet, fastän detta i skall ega rum förr än om två år. New Vork-bladet Herald har till och med skickat en korrespondent till. Washington föratt ur general Grants egen mun få svar på hvad han tänkte i saken. Se här presidentens och korre, 5 ar samtal, som står att läsa i sjelfva Herald : Korrespondenten: President Grant, jag frågar er, om ni ställer er som kandidat vid nästa val? Presidenten (kyligt): Jag har ingenting att Nga i den saken. . . Men, president Grant, jag kan åtminstone få fråga er, om era vänner ämna uppställa er som kandidat vid valet? P. (i kall ton): Jag har ingenting att säga i den saken. KE. Nå, men finns det då någon sanninghr president, i ryktet om den plan, som säges vara uppgjarat (i isande kall ton): Jag har ingenting att säga i den saken. K. Nå, efter det är så, hr president, så får jag ären att göra er min komplimang... P. (i isbergs-ton): Jag har ingenting att säga i den saken. Korrespondenten aflägsnade sig, säkert med den öfvertygelsen, att general Grant icke är en karl som pratar bredvid munnen. Presterlig åtrå och förtjenst. Till ett af rikets domkapitel ingafs, omtalas det, i slutet af 1880-talet följande ansökan till den lediga kapellanssysslan i Ö. församling: s Maxime venerande Consistorie! Åter vänder jag mig till mitt foja domkapitel, i anledning at den dubbla ledigheten i Ö. Värdes anse mig som en ovärdig men förtjent sökande, Tjensten är ej mindre önskansän enkan älskansvärd. Huru jag hafver irrat efter bröd, vet ingen bättre än Domkapitlet; huru jag irrat efter kärlek, vet ingen bättre än jag sjelf. Hittills hafver jag sökt dem hvar på sitt håll; troligen var detta en villfarelse lika straffvärd som bestraffad, Nu stå de begge vinkande i Ö. kapellansgård. Försynens han ligger nui Con: sistorii händer... Låt den gunstigt upplyftas och; i en smäll lägga för mina fötter de tvennegodal. flugor, som mitt innersta eftertrår. .Varder jag billigt ihogkommen, skall jag ock ihogkomma hvad billigt är. Måtte tillsvidare den medsända griskultingen vara vältaligare än jag. Han är ej stor, men af godt hopp. Ap : Har det ej kommit något rekommendationsbref från domprosten i X? Framhärdar etc. etc. G. sockenstufva den... 1837. ; Anders 0... Phil. mag. och extraordinarie vice nådårsskolmästare härstädes. Ansökningen åtföljdes af nedanstående ; Meritförteckning: 1824. Fil: magister. Sedan konditionerat hos brukspatron L. 1827. Försökte taga teol. kandidatexamen. 1829. Dito dito prestexamen. 1831. Lyckades i sistnämda försök. Så issiverad till ... (här uppräknas om. .kring tjugu olika församlingar). 1882. Återfick embetet efter blott , års suspension. 8. å. Börjat utgifva —köpings Veckoblad. 1838, Gått med i processionen efter salig bikop W. : 1834, Ett halft års tjenstledighet efter domkapitlets önskan. Under tiden parenterat öfver Claes Henrie Å... Samt efter förmåga verkat för stiftets nu om MD JOG Kr AV ER DM varande bir 1885. Usklagad ån förslaget till skollägenheen i T. Samma år konfirmerat unga fröken på —Ssäter. Erbjöd mig att sjunga brudmessan vid lektor K—s och fröken Wendelas biläger. 4 Samt: 1837. Borde blifva komminister i Ö. trycket Hifvits 5 numror af ofvanstående Veckoblad. Om-salighetens horn, brudetal. Morgonskott på Karlsdagen, syftande på lagman B. Trefaldt skaldehurrah i anledning af lysningen för lektor R. t y Anonymt: Lönnsuckar vid nyheten om professor W:s förlofping. : — Väckelse. I en liten amerikansk stad bo två vänner, Thompson och Simms; de äro grannar i andra våningen i ett hus vid en trång gata. För någon tid sedan kommo de öfverens att gå ut en tidig morgonstund för att fiska, och på det att den af dem, som vaknade först, strax skulle kunna varsko den andra, drogo de ett starkt klädstreck öfver gatan, läto fönstren stå på glänt och bundo hvar sin ända af strecket kring hvar sitt ben. Under vanliga förhållanden skulle denna anordning hafva visat sigm Cket ändamålsenlig. -Men genom gatan för just då fram en telegrafledning och om natten skulle utanför vännernas bostäder uppsättas en stor telegrafstolpe. . Hålet i gatan för stolpen var gräfdt och arbetarne började att resa den. Efter hvad det ville tyckas stod stolpen säkert fast, men plötsligt tog den öfverbalansen och störtade omkull med hela sin: tyngd öfver klädstrecket. Mrs Simms kunde icke begripa hvarför hennes stackars Henry plötsligen störtade ur sängen-och med benen. förut flög ut genom fönstret; men hon blef ieke mer förvånad än mrs Thompson.det blef-när hon såg sin Archibald utföra just samma konststycke. De begge fiske-awatörerna törnade: ihop -midt på gatan. men sluppo, från detta vådliga luftsprång med hvar sitt afbrutna ben. Från den dagen begag nade de väckarevur, när de skulle ut på fiske. — Turisterna vid Imatra vattenfall i Finland. Vid Imatra, skrifves det i Åbo Underr., nns mäst n man Gjtt alvt 1 TAS hosäkandes ans 183 SS