Redaktören af Tidskrift för Sveriges landsting och större kommuner. Till det genmäle från Laadstingstidskriftens redaktör, åt hvilket vi här ofvan lemnat plats, finna vi oss böra bifoga några ord. Det förhåller sig ganska riktigt, som ing. uppgifver, att tidskriftens red. ej haft utförligare uppgifter att meddela i de fall, om hvilka vi anmärkt, att redogörelsen i tidskriften varit allt för knapphändig, nästan intetsägande: red. har måst röja sig med de kortfattade uppgifterna i det sammandrag af protokollen-, som föreskrifves i paragrafen 61 af landstingsförordningen, och som utgjort enda källan för tidskriftsredaktionens berättelse om landstingens förhandlinzar. Insändarens genmäle upplyser sålunda, hvar. skulden ligger, men rubbar ej vår anmärknings giltighet. Emellertid borde felet lätt kunna undanrödjas, och om vi derom yttra en önskan, har detta sin grund i det intresse, hvaraf landstingsinstitutionen är förtjent och hvarmed den plifvit omfattad. Landstingsförordningen stadgar i 244, att landstingets protokoll skall innehålla förteckning ä de vid hvarje sammanträde närvarande ledamöter samt i korthet angifva hvarje föredraget ämnes beskaffenhet och det deraf föranledda beslut, jemte skälen dertill, äfvensom, der omröstning egt rum, uppgift om huru många röstat för eller emot. Då nu först nämnda 2, så vidt vi förstå, säger att såväl protokollen, som sammandraget, skola på landstingskassans be kostnad tryckas, är det ju en ofantligt enkel åtgärd att förse landstingstidskriftens redaktion med en bättre källa, än de ofta ytterst torftiga sammandragen, nemligen genom insändande af protokollen, som ej sällan äro ganska omständliga, vida omständligare än förordningen fogdrar: åtminstone är detta händelsen med raånga af trycket utgifna protokoll redan från de första åren af landstingens tillvaro. Den möjligheten återstår visserligen, att äfven protokollen, ej blott sammandraget, äro illa affattade; men då det är landstinget, som antager sekreterare, hvilken det åligger bland annat att föra protokollet vid landstingets sammanträden, står det ju i landstingets makt att afhjelpa en sådan brist. Och att den bör afhjelpas, lär ej nekas, så vida man eljest medgifver, att det vare sig protokoll eller protokollssammandrag är mycket dåligt, som i en sak — der landstingets befogenhet att med den: samma sig befatta varit på det sätt före mål för olika mening hos k. befallningshatf vande och landstinget, att den förre förut gatt, men det senare sjelf förnekat denna befogenhet — som, säga vi, i en sådan sak ej lemnar läsaren någon verklig upp lysning om hvad den egentligen gällt, så ledes ej heller någon utväg att bedöma den formela eller kompetensfrågan. Ju vigtigare, i ju högre grad föremål för den allmänna uppmärksamheten landstin gens förhandlingar varda, dess mer ange läget blir det ock, att de på ett tillförlit ligt sätt och med nödig fullständighet all männeligen bekantgöras. Då detta lämpli gen kan ske genom den för dem samtlige gemensamma tidskriften, som ing, verkligen ej med skäl kan förebrå 083 att ha med allt för liten välvilja bemött, våga vi koppas, att landstingen, sedan uppmärksam heten nu blifvit å förhållandet fäst, ej skol: undandraga sig den lätta omsorgen, att be reda denna tidskrifts red, ett för ändamåle fallt tillfredsställande material,