der ett jordblandadt stenrör stora liggande hällar som batäekte en graf från forntiden. Arrendatorn af gården, Johannes Perseon, visade då den lika ovanliga som hedrande cmtänksamheten att låta grafven vara orörd och anmälde förbållandet kort derefter för hrr Retsivs och Montelius, som vöro sysselsatta med gräfning i en af do berömda gånggrifterna vid Karleby kyrka. Vid undersökning som dezsa herrar under de senaste dagarne företegit på det af Johannes Persson utvisade stället, befanns grafven vara af ovanligt stort intresse både genom sin egendomliga byggnad och genom det oväntsdt rika fynd gom gjordes deri. Grafven, gom bilda: af st ra, på kant resta hällar och hvars lä kinng är: N —8., delas ef en etörse häll i ivå rum af olika storlek. Det norra rummet är 15 fot långt 7 fot breåt och 6 fot högt; det södra är lika bredt, men endest 3 fotlängt. Utsnför den södra ändan finres ett slags gång af samma bredd och isammwa riktning som grafven. Det som förlävar detta forn minne ett synn.rligen stort värde är den omständigheten, ait både i söåra gafveln och i väggen meilan 1ummen finnas. större helfrunda öppnirgar som på utsidan voro täckta med hällar. I denna graf fann man, utom 1 mningar af 60—70 obrända lik, ex stor a ängd dolkar, spjutspetsar, pilspetsar ock skrapor st fliata, samt brynen af skiffer, lerkär!, hennålar, prylar af fårben, berpetecsperlor wi. m, Niögra af fintdolkarne utmärka sig för tin storlek och sitt ovenligt fins arbeie, Fornzakcrna och grafvene form visa, att detta fornminne tillhör stenålderns sista tid och att det således är omkring 3000 år gammalt. Då allt det hittills anförda talar för att grafven bygdes cch begagnades under stenäldern, är det i hög grad anmärkningsvärdt att man bland benen i det understa lagret fann den redän i forntiden afbratsa nåden af ett bronsspjut och två små perlor af brons. Kännedemen om denna metall hade således börjat sprida sig till våra bygder om än den at bronsens allmänna bruk betecknade nya tidex icke kan sägas hsfva inträdt ännu. Då man med skäl kan befara, stt detta märkliga fynd icke hade blifvit fullständigt räddadt åt vetenskapen, om grafven biifvit utan nödig föreigtighet genomgräfd, begagna vi detta tillfälle att framhålla det efterföl jansvärda i det vackra föredöms som Johanges Persson gitvit. Stor skulle veten skapens vinst blifva om hvarje foratida sraf. som under jerdarbete arträffas lemrades orörd, till dess nigor sakkunnig person tått tillfälle att undersöka den. O. M—-s3.