naude, har sålunda icke bekräftat sig, och lika litet meddelandeva om att underbandlingar skulle vara i gång om de af Eng: land uppställda vilkoren för dess deltagande i kongressen, hvilka underhandlingar icke. kunna afslutas på den korta tid, som återstår till kongressens öppnande. Förberedelserna till kongressen inskränka sig till affattande af instruktioner för dess arbeten. En öfvererskommelse mellan regeringarna om: de af England föreslagna inskränkningar i kongressens program kau blott åstadkommas på kongrcossen. Det antages allmänt, att den kommer att sammanträda på den bestämda dagen, utan att England deltager i den, och att den då allra först skall diskutera den frågan, huruvida det är skäl att fästa afseende vid Englands betänkligheter. Det tyckes som icke blott Frankrike, utan äfven andra stormakter äro benägna att understödja Englands motständ. Cobdenklubben i England, hviikena är stiftad för att hedra minnet a! den store stats man, hvars namn den bär, och för att verka för realiserardet af de ider, åt hvilka han egnadn sitt lif, firsde sin vanliga högtidsdag i år i Greenwich. Festen bar denna gäng väckt ett mer än vanligt uppseende xenom de ord, som underhusledamoten Baxter i ett tal yttrade om de vidunderliga jordegendomsförhållandena i Eagland. Eu kor. respondent till LIndependance Belae lemnar den 13 dennes en ganska intressant framställniog med anledning af denna fest, hvilken nu som vanligt bivistades af flere blaud Europas mest framstående nationalekonomer och frihandelsvänner. Bretvet till den belgiska tidniogen lyder värentligen sålunda: I lördags, då lorå Derbys staty invigdes, höll Cobden klubben Bin årsbankett i Greenwieb, och följbktligen strömmade samtidigt tvenne vältalighetefloder till ära för de båda stora män, som firades — den ena af de korservativa, den sndäre af de liberale. Efterverlden skall ej tveka mellan lord Derby och Richard Cobden. Icke synnerligen intresserad för fadern till den nuvarande utrikesministern, ekall hon sätta oändligt mye ket högre Richard Cobden, som lemnat efter sig ett varaktigt verk, en lefvarde princip. Om han vari. född i rikedom, om han varit pesr och ear) likasom lord Derby, tror jag förvieso att äfven han skulle ba lyst i öf verhkuset och utmärkt sig lika mycket som måga diplomater; jag är tll och med öfvertygad om, att bau skulle öfverglänst de flesta statsmän i den nuvarande generationen. Återstår att få veta om lord Derby, på Riehard Cobdens plats, skulle förmått genomföra samma verk och sälucda skapat sig rätt till alla nationers beundran. Lord Derby har emellertid fått en staty, som påminner hans landsmär, att kan funnits till, medan Richard Cobden, fribandelas apostel, icke har någon sådan, vare sig att detta härrör af de storas likgiltighet, som i sin vishet fördela bedersbetygelserna, eller deraf att to!ket icke behöfver dessa flärdfalla vitnesbörd, för att erinra sig siva välgörare. ! Som vanligt på denna bankett hölls ett loftal öfver Cobden och äfven åtskilliga andra tal höllos. Men det märkligaste i festen, hvilkens betydelse man nu sökerj förminska, sedan den ministeriella väderflöjeln vändt sig åt det konservativa hållet, var utan tvifvel den punkt uti underhusmedlemmen Baxters tal, uti hvilket han yrkar på en reform, som säkert skall slå de konservativa med fasa. Mina herrar, sade han, I erinren er Cobdens önskan, at man för de lagar, gom ordna grund: egendomsförhållandena, skulle göra hvad han hade gjort för de lagar, som ordna spamnflsbandeln. Vi hafva gätt en smula framåt sedan dees och lagstiftningen tenderar Ät rätt båll; men det är farligt att så för långsamt framåt. Jag har alltid haft en liflig känsla af det allvarsamma onda och den sociala fara, som ligger deruti, att en magra stora egendomar befinnal sig i händerna på en enda person, och man. borde icke förgäta de många lagar, som, från äldre eller nyare tid, söka att för eviga eller npprätta ett sådant tingens förhällande. Fideikommissarierätten är en qvarlefva från svnuna tider; jorden bör kanna eäljas och köpas lika lätt och med lika få omkostnader som hvarje annan vara. Dessa ord skola måhända icke uppväcka någon storm, emedan man skall iakttaga tystnad gent emot dem, men jag anför dem med nöje, emedan Baxter, som är en af li beraliemeng förkämpar i parlamentet, en eller annandagskal fnna tillfälle att utveckla sina teorier om egerdomsförbållandena sådana de böra vara. Ryesland har befriat sina lif egna; med eller mot sin vilja måste den engelska aristokratien afstå från sina jordprivilegier, och vi skola icke längre befiana oss under denna regim, genom hvilken ötf ver tre fjerdedelar af Skottland befinner sig i sjuttiofem personers ego. Jag kan icke säga er hur många personer, som inneha Englands och Irlands jord; kanske tillhör den två eller tre hundra privilegierade personer, men jag är ej fullt säker derom. De sifror, jag angifvit för Skottland äro deremot officiella. Lösningen af pauperismfrågan i England beror kanske icke helt och hållet derpå, att egendomsförhållandena organiseras på grundvalarna af arbete och rättvisa; men när man upphäft dessa stora egendomar, ett vidunderligt arf från forna tider, och hvilka alla egas af en handftall personer, under det massan blott eger sitt arbete eller förgänglig lös egendom, tror jag att svalget mellan mammonism och pauverism skall betydligt minskar. Måhända skall ödet foga det sh underligt, att fideikommissarierättens upphäfvande och styckandet af jorden skola blireformer, som komma att verkställas under en konservativ mimister.a Den preussiska regeringen uppträ der fortfarande med obeveklig stränghet mot sle uppstudsige biskoparne och prelaterne, Redan för omkring en månad sedan blef orkehiskopliga förmögenheten i Posen (hvaribland 123.000 thaler i kontanta penniagar) konfiskerad eller rättare tagen under förwaltning af de nyligen tillsatta verldsliga regoringskommissarierna, och begge kapit Ien (i Posen och Gnesen) uppmanade att wälia an? afterträdara till Iedouchow