RR ER rg NA Erna AM ke NE bt NR blifvit af andra ända till öfvermättnad påpekadt: det i Thorilds skrifter geniallska och ypperliga, hvilket dock äfven utan tvit. vol låter sig afvinnas nya sidor. 4. W. A. 1872 års statsstreck, bedömdt af Anders Fryxell. Berättelser ur svenska historien; fyrationdeandra delen: Frihetstidens sista år och revolutionen ES (Stockholm, Hiertas förlagsexpedition 1873. I Med fyrtiondeandra delen af de väl be kanta Berättelser ur svenska historien till ungdomens tjenst, hvilkas första del utgafs för ett halft århundrade sedan (1823), har den snart åttiokrige häfdatecknaren fullbordat frihetstidens historia och beskrifvit 1772 Ers statskupp jemte Sveriges ställning under den derå närmast följande tiden, och torde nu — då något meddelande om ver kets afslutning ej i sista delen förekommer — stå i begrepp att, med vanlig raskhet, företaga behandlingen af Sveriges historia under konung Gustaf den TIIT:s tid. Den nyss utkomna, sista delen af frihetstidens historia bör läsas i omedelbart samband med den näst föregående delens tredje häfte, der förf. redan å titeln något antyder sin märkliga uppfattning af detta tidehvarfs sista skifte, genom att angifva innehållet med orden: reduktionsriksdagen 1765—1766, kronprinsen Gustafs ungdom och törmälning och reaktionsriksdagen 1769—1770. Trots några mörka skuggor — säger hr Fryxell — är riksdagen 1765—1766 i sin helhet en bland de mest välgörande och ärofulla, Sveriges historia uppter. Man införde eller förberedde förbättringar i statsskicket, i ständens inbördes förhållande samt i lagskipningen och förvaltningen. Man anställde be-. höfliga räfster med banken, med vexel-, manufakturoch riksens ständers-kontoren. Man indrog eller förminskade många öfverflödiga embetsmannalöner och pensioner, införde mer sparsamhet i riksbushållningen, mnedsattel statsskulden med 15 millioner d. 8. m. ochj förberedåe än större besparingar. Man gaf åt handel, näringar och tryckpress mycket större frihet än förut, så att det är från denna riksdag, som en mer obunden handelsrörelse och en lagligen stadgad och utvid gad taloch tryckfrihet räkna sin uppkomst. Statshvälfningen i sin helhet genomfördes icke för att anställa svårare förföljelser mot besegrade fiender, ej heller för att arskaffa störra belöningar åt egna vänner och partikämpar, utan för att genomdrifva, hvad man ansäg för samvetet rätt och för fäderneslandet nyttigt. Riksdagen 1765 innebar, liksom den af 1680, en resktion mot förra tiders missbruk och en reduktion af förra tiders bortslösade medel; ehuru båda delarne denna gång sf mindre omfång och vigt. Reaktionen 1680 skedde dessutom hufvudsakligen till konungamaktens och enväldets, men den af 1765 till folkmaktens och frihetens fördel. Den senare riksdagen var derjemte en återgång till de fredsoch frihets älskande åsigter, som lågo till grund för statshvälfningen 1719, och hvilka intill 1738 högeligen bidragit till Sveriges lycka och välstånd. I mösspartiets politik vid denna riksdag ser hr Fryxell en stor vändpunkt, från hvilken utsigt öppnar sig till nödiga, af folk. meningen uppburna och af dess pätryckning framskyndade reformer samt till en lugn och jemn utveckling, hvilken efier hand skulle aflägsna anledningarna till samhällsoron, förbättra statsskicket och undanrödja de faror, hvarmed det hotades af partikampen. Men dessa utsigter till lyckligare dagar för ett folk, som började allvarligt besinna sig och greps af en patriotisk föresats att reformera sitt samhällslif, omintetgjordes af de sjelfviska krafter, som i förbund framkallade reaktionsriksdagen 1769—1770, hvilken störtade mössorna och deras system. Man såg nu — yttrar förf. — konungahuset och flere af landets framstående personer och samhällsklasser, drifna förnämligast af egennytta och maktlystnad, samsätta sig om att störta ett regeringssystem, som dock i det hela hvilade på rättvisa, oråning och frihet, och som tillika varför fäderneslandet mycket välgörande. Man såg hofvet och hattarne, som skulle vara bundsförvandter, dock hela tiden bortät umgås med förrädiska planer mot hvarandra. Man såg dem på samma gång, och härutinnan i vänskapligt förbund, använda osanningar och baksluga stämplingar mot den gemensamme fienden, mössorna. Man såg dem efter vunnen seger, hattarne bedraga hofvet, hofvet låta sig mutas och nedtystas af hattarne, och båda tillsammans plundra det fattiga fäderneslandets stats kassa. Och hvilken blef i öfrigt följden för landet af hofvets och hattarnes seger öfver mössorna? Att härigenom afbröts svenska folkets ärligt anstälda försök att förbättra och stadga sitt fris samhällsskick genom att införa spargammare hushållning med statsmedlen, friare lagstiftning för näringarna, oväldigare rätteskipning mellan samhbällsklaeserna och fredligare förhållande till rikets grannstater. Alla dessa sträfvanden blefvo nu genom bof-hatt förbundet tillintetgjorda. Vorkningarna af dess riksdags ätgärder sträckte sig än längre. Af dem alstrades nemligen den hättiga förbittring, som under 1771 års riksdag, i förening med hofvets hemliga retmedel, eggade och lockade mösspartiet till de öfverdrifter och fel, genom hvilka också det bidrog till underlät tandet af 1772 års statshvälfning. Sålunda utgöra reduktionsriksdagen 1765 och reaktionsriksdagen 1769 ett sammanhängande helt, hvars uppträden — säger hr Fryxell — sjelfmant ordna sig till ett historiskt sorgespel af djupt och varnande ionehåll. Man ser ett folk vakna till känsla af sans och sanning, klokhet och til rättvisa; man ser det, ehuru begående åt-2 skilliga misstag, dock med uppriktig välme-pae R fA ma. kod bet nd nd ket bt RR HR KT EES