ertid ha carlisterne dragit mot Bilbad, som an är tätt omslutet. Den lilla flodgn Nervion ha de spärrat genom att draga kedjor öfver densamma, och två kanonb5åtar, som lågo på floden, hade blifvit tvwigsa att efter stark beskjutning begifva så till Santander. Carlisternes angrepp mot hamnstaden Portugalete ha misslyckats, Icke bättre har dot gött med tvenue iörsök att storma nägra fasta ställningar söder om Bilbage, der de slogos tillbak, med stor förlust. Av carlisterne ha påskyndat sina operationer har närmast sin grund deruti, att de erfa. rit Cartagenas intagande och icke vilja afvakta den tic.punkt, då hären derifrån kan komma M0oiones till hielp. I den engelska fabrikestaden Sheffield har PP, senaste tiden varit samlad en konBCe87, af delegerade från arbetareförenivigaraa (TradeUnions). I anledning af donna kougresg yttrar en korrespondens till Journal des Debats bland annat: Det antager allmänt, att yrkesföreningarna i England och andra länder äro någonting, som har en wiss likhet med de gamla skråsn, men att fo äro fria från de olägenheter, som dessas Xagliga organisation och politiska betydelse Ä medeltidens städer medförde, Man tror, att de epgelsks yrkesförenirgarna blott äro att betrakta som en konseqvens at den åstundan efler bättre vilkor, som uttalades af ar betarie i slatet af förra och början af detta årivundrade. Deuna åsigt är endast till ea Osl riktig. I en af nationalekonomen Brenno författad skrift angående yrkesförenin Ena visas, att dessa icke äro er konger j A1vcas al kawpen mellan intressena, uto ÅA äkta dötsrar af de gamla skrien Enhvar i vet, att dessa voro detsamma som en Vill intetgörelse af all frihet, ett hinder mt gikt framätskridande och en i de minsta detalisr gående reglering af allt. Så var det trainstoue i slutet af deras tillvaro. Arbutatiden var noga bestämd, arbetslönen likash; lärofiden var fostatäld till ett visst antal är, och det fanns likaledes en bestämmelse om, hnra många, lärlingar måste firnas i förhållande till gesällernas antal. Dessa bestämmelser förskrifva sig från drottning Qlisabets tid i iet sextonde århundradet, och hvad det föränderliga elementet uti Jem, nemligen sarbetslönen unpgår, var Åex som oftast resultatet a? en öfverensk ammeise mellan mä stars och gesäller. Med tillhjelp af denna l administration, som stod i fullständig motsats till produktionens utveckling och den politiska ekonevueps lagar, rådde likväl tred mellan de båda grapper at personer, a! hvilka skväen bestodo. Men nu kom den tidpuakt, AM i vissa Iodustrigrenar de stora kapitalisterne träddo i stället tör de gamle kmästarne, hvilka arbetade med sing egna Binder, och då åen anspråkslösa verkstaden uflöstes a? de stora fabrikerna. Dut var förnämligasti yleväfveriot denna förändring förriggick. Industriidkarne behörde då ett stort antal lärlingar. De öfvertvädde derför ligbestämrmeserna angående ott begränsedt antal lärlingar. De iogo så mänga de kunde fö, men upprätthöllo bestäramelsen om lärotidens långvarighes. Denna var af drottning Elisabet faststäld till sju år, och man eka:l knana förstå, huru mycken rördel . industri-idkarns genom arbetets töråelning ) kande draga dernt, Utlärde arbetare behöf.( de man icke, och då desse fordrade lön efter de lagliga nrisknranteraa, kunde de en-Å dast få onstälping hor de små möstarne, som höllo fist vid det gama systemet, men hvilkas antal å en mirskades, emedan de åcke kunde athärda konkurrensen med de store indastri-idkarne. Men de lärlingar, som fått sin ntbildning i de stora fabriker mä, Voran sämet stälde, ty de hade egentligen ingentisg lärt, och när tärotiden var Törbi, fivso Ju ofta altt afsked. Då var det som i Engload arbotaroföreningar bildade sig, i det arbetarse gjorde bruk af förevingsrätter, och deras syftemål var att motarbeta denatröm som hotade dem med tillinsetgörelae. DE situationen var framkallad genom en kagöfverträdelse, blef detta bestimmande för! 5 sdodsa samfonds uppträdande. Några ar dem gjorde arbotsiuställningar, hvilka förbjödos I genom ett reskript af konung Georg I är 1725, som befallde att de gamla lagbestänmelserna skulle uwpprätthållas. Mon arbetarae sände ia potitioner tiil parlamsantot. r 1750 klagade ylleväfverigesällerno, understjdde af de små mäscarpe, öfver den oregelbundna ärotiden; fabriksegarno in sände en motskritveise, och följden blef ett arbetaruppror. under t väfstolarne sön derslogwa, och skads ansildes, som uppgick till 15.000 ä 20,000 franca, Fabriksaegarnol, ghivo efrer, och gouom et reskript af Georg II Inskärptes de gomla skröbestämmolserna, Under Georg III hade ställningen åter blifvit densamma. Arbetarne bil dade nys föregingar; regeringen sökte un: dertrycka dera, met då förvandlade de nig strax till hemiiga föreningar, hvilkas offi ctella syftemål var ömsesidigt understöd. Fabriksogarna anhöllo emellertid hon parla: mentet om upphäfvandet af drottning Eli sabets skrålag, och de genomdrefvo, att den blef suspenderad år 1804 och slutligen af gkaffad äår 1809. Från detta ögonblick var striden stående mollan de ytoro ; d FÖ hk od It bj FR Kr idkarpe å ena och arbetarne och de små mästarno ä andra sidan. De sistnämnde ingåfvo, inom industriens alla grenar, ansökningar till parlamentet om återinförande af de gamla skråbestämmelserna angående lärotiden; men de blefvo tillbakavisade, och följden blef bildandet af yrkesföreningarna. Brentano anriärkor såsom en intregsant företeelse, att hvar gäng striden tycktes vända sig till fördel för arbotarne vid utnämnandot af en parlamentarisk undersökningskommission, upplöste sig genast arbetareföreningarna; men blefvo utsigterna ljusa för fabriksegarne, trälde de ögonbifekligt tillsammans. Mellan desea föreningar och de stora indnsvriidkarne har kampen nu fortgått i öfver ett århundrade.